Försök nr 7: Ovitrelle +37h
Snart 37 timmar sen Ovitrellesprutan. Bröstvårtorna är fortfarande jätteömma, den ilande molvärken vid höger äggstock är nästan konstant (vad betyder det???), sekretet har gått från äggvita till vattnig, och humöret är som en berg- och dalbana. Jag har haft obehagskänslor och oro hela dagen. En riktig anspänning i kroppen. Så skönt med en ledig helg, den kommer precis i rättan tid! Jag tror nämligen hela grejen med en potentiell gynnsam ägglossning sätter känslorna i karusell.
Plötsligt händer det. Jag är rädd för hur jag kommer hantera en eventuell besvikelse. Nu har jag äntligen fått en mogen äggblåsa - nu ska jag bara få ägglossning, bli befruktad, behålla fostret utan missfall, gå igenom en förlossning och SEN får jag mitt barn! I det sammanhanget är jag alldeles ibörjan på steg 1.
När man tar Puregon känns ägglossningen som slutmålet...37 timmar sen Ovitrelle - och tre veckor kvar tills graviditetstest (= efter sista Ovitrelle som jag tar nästa fredag behöver jag vänta ca två veckor, innan dess kan jag få falskt positivt upp till tio dagar efter sprutan).Simma, små soldater, simma!
Försök nr 7: Det ilar
Försök nr 7: Mogen äggblåsa!!!
Goda nyheter idag hos läkaren! Era lyckönskningar och hejarop hjälpte - jag har en äggblåsa på 17 mm på ena äggstocken!
Jag har haft fel här i bloggen. Den där blåsan som tillbakabildades för tio dagar sen (från 14 till 11mm) är inte samma som den som mognat nu. Den satt på andra äggstocken. Äggblåsan som på nittonde Puregondagen var 13 mm och nu Puregondag nr 22 (!) var 17mm är alltså ett helt nytt ägg! Jag är så otroligt glad! Det kommer verkligen som en efterlängtad överraskning, jag som var så pessimistisk igår... Pga. de märkliga blödningarna jag fick i maj/juni (Puregonbehandling nr 1) behöver jag "extra hormonstöd" vilket innebär att jag inte tar Ovitrelle en gång utan tre. Det kommer få kroppen att tro att den är gravid (inkl. alla graviditetssymptom) men det får det vara värt, om det i slutändan blir en graviditet!
Resultat på VUL:
En äggblåsa på 17mm, några mindre små på ca 11 mm (ingen risk för flerbarnsbörd)
Livmodersslemhinnans tjocklek: 7,7 mm (bra!)
Symptom:
Ömma bröstvårtor (aj!), en massa genomskinliga äggviteliknande flytningar (har bokstavligt talat trott att jag kissat på mig flera gånger idag).
Humör: Glad och energisk, men lite orolig för att inte lyckas trots ägglossning.
Doktors ordination, steg för steg:
- Puregon 75ie onsdag (ikväll ca 22.00)
- Ägglossningsspruta Ovitrelle torsdag förmiddag (11.00)
- Sex: fredag morgon, fredag kväll, lördag (schemalagt sex den bästa sort)
- Ägglossningsspruta Ovitrelle nr 2: tisdag nästa vecka
- Ägglossningsspruta Ovitrelle nr 3: fredag nästa vecka
Försök nr 7: Låg idag
Hämtade ut en ny omgång Puregon, den nuvarande ampullen är strax tömd. Ikväll spruta nr 21. Mina bröstvårtor ömmar. Jag är finnig i ansiktet och trött (mest av jobbet). Då är jag mer glad över ömma bröstvårtor, det är ju åtminstone ett symptom att räkna med...
Känslorna är rätt ljumma inför morgondagen. Visst - jag längtar, självklart! Det är alltid spännande att gå på VUL. Men samtidigt... det går ju inte direkt i raketfart. En äggblåsa på 13 mm. Inte mycket att hänga i julgranen, speciellt som den förmodligen är samma som tillbakabildades sist. Jag vet inte hur kroppen reagerat på ytterligare tre sprutor á 75ie. Växte den 2 mm på fyra dagar lär den inte ha vuxit särskilt mycket på tre dagar.
Jag är så neggo idag, förlåt! Ni andra kan väl hålla förhoppningarna uppe åt mig, så kan jag lägga mig på soffan under en filt och slötitta på Project Runway så länge...
Personen på bilden har inget med personen i texten att göra.
Hon ser bara ut som jag känner på insidan just nu....http://us.cdn4.123rf.com/
Rätt metod?
Kroppen fortsätter sava - förhoppningsvis ett gott tecken på en saftig växande äggblåsa. Saftig och saftig, hehe - snarare stark och kvalitativ! Ett superägg!
Men faktum är att jag börjar bli less på riktigt. Det här är min fjärde Puregonomgång! Och det är alltid något som är fel: blödningar, för många ägg, för få ägg... Jag tänker: Är det fel metod? Kommer vi få gå över till ivf, provrörsbefruktning? Flera pco-bloggare jag följer går över till ivf nu. Det steget känns enormt läskigt! Jag vill verkligen inte det. Samtidigt är utsikterna väldigt goda att lyckas då. Men ändå... Ivf?! Wtf?
*tår i ögat*
Måndagsbläh
Försök nr 7: VUL nr 5
Idag var jag på den här behandlingens femte vaginala ultraljudsundersökning. Först ett VUL när vi tittade att allt var OK inför start av Puregonbehandling nr 4. Sedan gick jag på ett VUL tio dagar senare, därefter tre dagar senare, därefter två dagar senare (eftersom en äggblåsa ökat relativt snabbt), och nu fyra dagar senare (dag 19).
Jag hade sällskap av sambon och det är alltid lika skönt, han brukar klappa på mig medan jag ligger där i gynstolen, och jag ser på hans koncentrerade ansiktsuttryck att han är lika spänd och förväntansfull som jag över vad vi kan följa på ultraljudsskärmen... Jag vill så gärna be om en bild men är för blyg för att be om en. Kanske när vi får in en fullträff?
Jag berättade att jag fått ökade, vattniga flytningar och läkaren trodde att det kunde vara ett tecken på aktivitet. Men när vi tittade var det tyvärr bara en äggblåsa på ca 13 mm, resten ännu små.
"Så det är i alla fall en äggblåsa som är dominant?" frågade jag.
"Nja, en äggblåsa som låtsas vara dominant", sa läkaren med ett skratt.
Så antagligen är det samma äggblåsa som tappade fart sist (gick från 14 till 11 mm) som fått lite skjuts nu, men det är osäkert om det är en follikel som är så kvalitativ egentligen... Vi får se. Jag ska hålla samma dos med Puregon, 75ie, och återkomma i veckan. Min tröst är att jag inte har någon högtid som ställer till det likt julhelgen, så det är väl bara att fortsätta så länge vi behöver...
Ikväll spruta nr 19. 12 dagar med 50ie, 7 dagar med 75ie. To be continued...
Symptom på växande äggblåsa?
Vattniga, genomskinliga flytningar... vad betyder det?
Bröstvårtorna ömmar också, mer än vanligt. Det har gått sjutton dagar med Puregon, varav fem dagar med 75 enheter. Ikväll spruta nr 18, inte långt kvar till VUL nu...
Puregon dag 17
Drömmar om barn
Försök nr 7 hittills
Januari
Inför försök 7:
dag 1-10 Provera
dag 10: spotting
dag 11-17: Mens
dag 19: spottings
dag 20-21: Mens
dag 22: spottings
Januari
Försök nr 7 med Puregon omgång 4
dag 1-12: 50ie Puregon
dag 1-4: Mens (cd 14-17)
dag 5: bruna flytningar
dag 6: spottings (cd 19)
dag 7-8: Mens (cd 20-21)
dag 9: spottings (cd 22)
dag 10: slemhinna 5 mm, äggblåsa 11 mm
dag 10-13: krämiga vita och beige flytningar, acne
dag 13: slemhinna 5-7 mm, äggblåsa 14 mm
dag 13 – 75ie Puregon
dag 14: spottings, mörka klibbiga flytningar
dag 15: äggblåsa 11 mm
Till synes ganska så rörig omgång Puregon... särskilt med tanke på att jag tog Puregon parallellt med en bångstyrig menstruation.
Försök nr 7: Tillbakabildat ägg...
Blödningen igår hängde ihop med att den gyllene äggblåsan tillbakabildats något. Den har alltså blivit mindre istället för större trots ökad dos Puregon. Om jag mindes rätt minskade den från 14 mm till typ 11mm. Så den säger "mer hormoner, tack!" och jag ska lydigt mata den med 75ie Puregon några dagar till. En besvikelse naturligtvis. Jag som planerat för ägglossning. Mitt guldägg. Men nu är jag positiv och ska försöka ta satsen där den hamnar. [insert laugh here], dvs. agera utifrån det jag får.
Jag hoppas att samma eller en ny äggblåsa får skjuts, och att jag snart får ta Ovitrelle för ägglossning. Den sprutan får ligga kvar i kylskåpet nån vecka till. Och blir det inte denna månad så kanske det blir nästa?
Min kropp är oförutsägbar och reagerar inte riktigt som läkaren vill. Det är bara att gilla läget. Vi får ta reda på vad den behöver. Vi trodde den behövde 75ie, den fick allergisk reaktion och spottade ur sig för många ägg. Vi trodde den behövde 50ie, den lurades och gav oss först en äggblåsa på språng, som plötsligt behövde 75 för att hållas vid liv. Det är frustrerande och det verkar som att den behöver några omgångar för att veta hur den ska göra.
Blödningen avtog
Rekord
I måndags slog jag rekord. 56 unika besökare var inne på min blogg. Det känns jätteroligt med så många besök trots anonym blogg och relativt få foton.
Det vore kul att veta hur många av er som är i samma situation (ofrivilligt barnlös och/eller med PCO-symptom), om ni vill svara?
Försök nr 7: Konstig blödning?!
Min livsstil
Den här behandlingen har jag parallellt med hormonstimuleringen försökt ändra på min livsstil.
Jag har varit ganska duktig. Först och främst har jag ätit nyttig mat och därmed stått emot sötsuget. Jag har tagit en clementin på eftermiddagsrasten istället för en kopp te med två sockerbitar för att hålla energin uppe. Jag har undvikit läsk och godis och istället druckit vatten på kvällen. Och om jag ätit godis har jag skrivit upp det i min viktminskningsapp; LifeSum (ShapeUp) och för det mesta lyckas hålla det inom ramen för mitt dagsbehov av kalorier. Jag har gått ned 1,4 kg sen nyår vilket är en långsam viktnedgång, men väl en nedgång med tanke på att jag inte tränar någonting. Jag har legat på spikmattan nästan varje kväll för att jag inbillar mig att det ska stärka min livmodersslemhinna. Jag har ju liksom inget att förlora på det.
Jag vet att jag annars har en ganska dålig kosthållning. Jag hoppar ofta över frukosten (eller tar en bar/kopp yoghurt) för att istället äta mig proppmätt till lunch. Väl till 15.00 sätter sötsuget in och jag tar en kopp té eller kaffe med mjölk och socker. Sedan på väg hem tar jag en energibar/proteinbar och sedan blir det middag, ofta en stor portion för att jag är hungrig. Och framåt kvällen gärna något sött, t.ex. té med honung eller en bit kaka. Det här sättet att äta oregelbundet är dödsstöten för en tjej med PCO! Jag ska egentligen äta som en diabetiker och det är jättesvårt. Jag känner mig duktig när jag äter lite till frukost men min kropp klarar det inte. Frukost är dock jättesvårt, för jag har ofta ingen matlust på morgonen och är dessutom morgontrött. Nu de senaste veckorna har jag försökt äta lagom och regelbundet, och undvikit att äta mig helt mätt. Jag och sambon bytte fredagschipset mot grönsaker med dipp. Jag är glad, för jag har satt som mål att undvika godis tills behandlingen är klar. Beroende på utfallet får jag se hur jag gör då, om jag fortsätter på samma linje, tröstäter eller firar... hehe.
Som sagt, jag har inget att förlora, och jag vill gärna tro att det någonstans, i något hörn, hjälpt till att få ägget att växa redan på 50ie...
Nu är klockan 22 och det dags för spruta nr 13! Sambon kom hem precis lagom!
Försök nr 7: Äggblåsa 14 mm
Min lilla äggblåsa, jag är så glad! VUL idag visade att den vuxit från 11 till 14 mm sen i fredags. Den är alltså på väg med käcka steg mot en fin mogen blåsa redo för ägglossning. En millimeter om dagen har den vuxit. Jag ska bara fortsätta liiiite till. Vi ska höja från 50 till 75ie under två dagar och sedan komma på återbesök. Sista stöten!
Lilla äggblåsa, jag satsar stort på dig. Jag vill att du växer några millimeter till. Sen vill jag att du innehåller ett riktigt kvalitativt bra ägg som vi kan befrukta. Du kan väl göra det, för min skull? Jag vill att det ska hända något spännande nu, förstår du lilla äggblåsa. Jag vill inte stå och stampa på samma ruta hur länge till som helst. Jag vill få en riktigt bra ägglossning. Är det så mycket begärt?
Min lilla äggblåsa, väx dig nu riktigt go och rund. Jag ser fram emot att se dig på TV på onsdag ♥
Lektion
Visste du att...?
Puregon 300 IE/0,36 ml injektionsvätska, lösning innehåller follitropin beta, ett hormon som kallas follikelstimulerande hormon (FSH).
FSH spelar en viktig roll för människans fruktsamhet och fortplantning.
Hos kvinnor behövs FSH för tillväxt och utveckling av folliklar i äggstockarna.
Folliklar är små runda säckar som innehåller äggceller.
Hos män behövs FSH för produktionen av spermier.
//ur Fass
Jag läser vidare på nätet att för män är FSH-värdet konstant för att testiklarna ska kunna producera spermier. Medan för kvinnor går det upp och ned beroende på menscykeln, bland annat så stiger den precis vid ägglossning för att ge det en skjuts.
Visste du att...?
Folliklar är de vätskefyllda håligheterna i dina äggstockar. Varje follikel innehåller ett outvecklat ägg.
Medan ett antal folliklar börjar utvecklas, kommer normalt en follikel att bli ”dominant” och detta ägg mognar inom den växande follikeln. Samtidigt ser den ökande mängden östrogen i din kropp till att slemhinnan i din livmoder tjocknar med näringsämnen och blod.
(Ultraljudet visar en dominant follikel/äggblåsa och så några små runt omkring
//http://fiscafamily.files.wordpress.com)
För tjejer med normal menscykel sker detta:
Efter varje menstruationsblödning börjar flera ägg och äggblåsor att växa. Ett hormon från hypofysen i hjärnan [FSH] stimulerar tillväxten. En äggblåsa spricker i mitten av menstruationscykeln och det mogna ägget lossnar och fångas upp av äggledaren. Detta kallas ägglossning. //1177.se
*
För mig sker detta (förhoppningsvis):
Den dagliga dosen [av FSH/Puregon] bibehålls tills man har en follikel av lagom storlek. Vanligtvis är 7 till 14 dagars behandling tillräckligt. Då avslutar man behandlingen med Puregon och ägglossningen kommer att påbörjas genom att man ger koriongonadotropin (hCG) [vilket i mitt fall är Ovitrelle]. //Fass
Men sen blir det samma för oss båda:
När ägget har avgetts rör det sig i äggledaren mot din livmoder. Ägget kan leva i upp till 24 timmar. Så snart du har haft ägglossning börjar follikeln producera ett annat hormon: progesteron.
Om ägget har befruktats kan det framgångsrikt implantera sig själv i livmoderns slemhinna. Detta sker oftast cirka en vecka efter befruktning.
Så snart det befruktade ägget har fäst sig börjar din kropp att producera graviditetshormonet, humant koriongonadotropin (hCG), vilket håller den tomma follikeln aktiv.
Den fortsätter producera hormonerna östrogen och progesteron för att hindra livmoderns slemhinna från att avges, tills moderkakan (vilket innehåller alla näringsämnen som embryot behöver) har mognat tillräckligt för att bibehålla graviditeten.
MÅLET
(från 1177.se)
http://www.ucl.ac.uk
Försök nr 7: I väntan på VUL
Idag är min kompis i v.9. Jag vill höra mer om hennes symptom, hur hon har det, dela hennes glädje och förbereda mig själv så mycket jag kan - samtidigt som jag sväljer hårt och får en ängslig knut i magen.
Tiden har gått så fort, snart är hon stor och rund om magen, rosig om kinderna med strålande hy (om hon väntar en son det vill säga, annars stjäl dottern sin mammas skönhet och hon får glåmig hy och glanslöst hår) och jag står fortfarande här och har inte ens fått ägglossa.
Jag räknar ned timmarna tills jag får titta på den lilla follikeln och se om det blivit något av den. Om den vuxit något eller fortfarande är liten. Den kanske behöver lite mer hormonstimulering? Kanske har den blivit åtföljd av en kompis, som kanske till och med gått om och blivit större? Så länge det är en som är dominant är jag nöjd. Jag har inte bråttom. Jag vill ta det försiktigt, låta follikeln mogna lååångsamt till minst 2 cm för att sedan sedan BANG! - in med ägglossningssprutan och kasta mig på sambon som en Duracellkanin!
Sökord hit
"rund mage sjuåring" förde en besökare hit till min blogg. Undrar om den personen kom fel; "rund mage 26-åring" vore mer passande. Jag blir mer glad av sökorden "pco ägglossningssekret" som ledde någon hit, inte bara en gång utan två gånger. Och så "pco bruna flytningar" - vilket inte är lika fräscht som det vackra äggviteliknande sekretet man får vid ägglossning, men ack så välkommet eftersom alla sorters flytningar kan säga något om kroppens olika faser.
För er information är mina flytningar för tillfället vita och krämiga. Yummy!
För er information är mina flytningar för tillfället vita och krämiga. Yummy!
Att göra drömmen åtkomlig
*
Tänk om
Försök nr 7: Efter VUL
Mormor och morfar
Försök nr 7: Mens???
Det finns en mening med att du inte får barn
Jag följer en del bloggar och en stor del av dem handlar om ofrivillig barnlöshet. Det finns en gemenskap, en förståelse, ett systerskap bland oss i samma situation, som mitt välbefinnande till stor del beror på. Man säger väldigt ofta till varandra "Jag är ledsen att vi är så många, men jag är glad att jag inte är ensam".
En av dem är en yngre tjej som bloggar, http://kampenomettbarn.vimedbarn.se. Hennes problem är annorlunda mitt, hon har inte svårt att bli gravid men har svårt att behålla fostret graviditeten ut. Dvs. missfall. Men vi befinner oss i samma maktlöshet med vår längtan efter barn och krokiga väg dit.
Hon gör precis som jag - skriver av sig och öppnar sitt innersta kring sin längtan. I fredags nämnde hon att hon och sambon ska "ut i arbetslivet igen", vilket kan vara ganska provocerande för många, däribland kanske jag, som är av åsikten att man ska ha det ordnat för sig ekonomiskt innan man bildar familj. Men, jag övar mig ju i tålamod och acceptans och vill därför acceptera att alla gör vi våra egna val och jag ska inte döma andras.
Den första person som kommenterade inlägget var signaturen "Mia" som var väldigt kritisk. Jag höll för en sekund med henne (även om jag tycker att det är ganska smaklöst att skriva så i en känslig människas blogg) när hon ifrågasatte varför de valde att skaffa barn utan jobb, och undrade om de tänkt leva på bidrag om läget är detsamma sen. Fine, det kan vara befogad kritik, det är vad ganska många människor tänker när arbetslösa vill ha barn.
Men sedan kommer fortsättningen i nästa kommentar där det kommer fram under stenen: "För att jag tror att allt händer av en anledning och när det är dags". Hon fortsätter: "Sedan så känns det på alla dessa inlägg att hon stressar med att få barn, som om världen går under om det inte händer snart [...]Tyvärr så funkar inte kroppen som man vill då." och avslutar: "Det kommer när det kommer, när det är meningen att det ska hända dom."
Här tände jag till ordentligt. Jag är väldigt känslig vad gäller barnlöshet och tar mycket personligt. Men jag blir så ruggigt förbannad när jag läser sånt där.
Hallå, jag då?! Jag som har uppnått alla "krav" som samhället ställer på blivande föräldrar vad gäller inkomst, stabilitet i förhållande, mognad och ålder. Jag blir ju inte heller med barn?! Skulle det vara nån särskild orsak till det, annat än den konstaterade medicinska? Skulle det vara en gud däruppe som säger åt mig att jag kanske borde skita i det där med barn och ägna mig åt något annat istället. Tänk för att jag kanske gör både och?! Jag kanske BÅDE gör vettiga saker OCH försöker bli gravid?
Och stress, vad då stress?! Barn blir till under krigstillstånd och brinnande katastrofer, av våldtäkter och mitt under hektiska bokslut på jobbet. "Stress" i form av besvikelse över mens på BIM, dagdrömmar om barnvagnspromenader som övergår i gråtattacker av frustration tror jag knappast gör att äggledarna korkar igen och äggproduktionen stannar av. Ledsen, men du kan inte ha deltagit i särskilt många biologilektioner under grundskolan...
Jag finner gärna mening i saker och ting. Jag kan tänka, som tröst, att det var en mening med att jag inte blev gravid förra året för då hade jag inte kunnat söka och börja mitt nya jobb som jag trivs med. Eller att det är meningen att vi kommer bli såna pangbra föräldrar bara för att vi får mer tid åt att planera och diskutera. Men det är efterkonstruktioner och snuttefiltar, ett sätt att hålla modet uppe och se positivt på tillvaron.
Faktum är att det finns ingen mening med att jag ska vänta med barn. Ingen vettig mening alls. Det finns ingen gud och ingen arkitekt som har tänkt ut mitt liv från början till slut. Att ödet ville annorlunda och därför får jag inte bli mamma.
Använd det gärna som tröst, gör som en älskad man; viska i sin kärestas öra att det finns en mening med allt.
Men använd det inte som argument för att jag INTE blir gravid.
För det gör att du framstår som en religiös dåre som försvarar svält, krig och katastrofer, med hänvisning till att allt har en mening. Nån som tror att det finns en mening i att en pappa förgriper sin egen dotter och gör henne gravid. Eller en mening i att en bebis blir misshandlad till döds av sin egen mamma. De skulle visst blivit föräldrar, enligt ödet/gud/stjärnan/kraften. Men inte jag?!
Och framför allt - det sårar innerligt.
Försök nr 7: Mensen är slut
Det blir skönt att slippa använda tampong för ett tag nu, jag fick sista mensblödningen i natt. En del av mig (en ganska stor sådan) vill inte fylla på förrådet av mensskydd. Jag har en Friskis&Svettis-påse i klädkammaren där jag förvarar sånt, och det börjar bli dags att fylla på. Helst ska jag ju inte få tillbaka mensen på lååååång tid och ha en gravidmage istället. Men så blir jag skrockfull och tänker istället att jag borde köpa mensskydd och utgå från att jag kommer ha mens i februari - annars kommer mensen inte utebli.
Det är samma sak som att jag inte törs önska mig en stor mage - för då kommer önskan slå in för mig fast på så sätt att jag blir tjock om magen pga. mat och godis och inte av en baby. Knäppa tankar man har ibland alltså...
Försök nr 7: Fjärde dagen med Puregon
Försök nr 7: Lång mens av Provera
Intima detaljer, ja tack
Jag vet inte om ni vet om det själva, men många av er har kommit hit via sökord som "nidblödning klarrött", "brun klibbig mens" och "10 mm slemhinna bara små äggblåsor". Med andra ord - det här bekräftar att detaljrika beskrivningar av mensblod, flytningar och andra kroppsvätskor bara är välkommet!
För det är ju det vi alla vill läsa, eller hur? Vi vill jämföra tecken, se om vi är fertila, om vi har en ägglossning på gång eller inte. Vi besöker till och med hemsidor där kvinnor fotat sin egen äggviteflytning (om man kan göra en brygga av slem mellan tumme och pekfinger har man ett bra ägglossningssekret). Har ni inte hittat sidan eller inte tror mig, så googla på Pernille+cervixsekret så ser ni...
Skämt åsido, jag tycker det är jättebra och skönt att jag kan vara öppen med såna här detaljer. Jag har lärt mig en massor om hur kroppen fungerar - och hur den inte fungerar. Mer information åt folket! Fast helst anonymt, och inte vid kafferasten på jobbet och inte när killen just huggit in på en nybakad pizza. Det här sköter vi diskret via nätet.
För visst är väl era män likadana? Hummar besvärat när man beskriver sina symptom i form av färg, form, mängd och konsistens. Det gör i alla fall min. Oftast lyssnar han artigt och intresserat men blir det för närgånget och detaljrikt avvärjer han sig snabbt.
Tänk när vi blir gravida, hur mycket vi kommer prata detaljer då?! Speciellt flytningar, sånt är intressant oavsett vilket stadium kvinnokroppen är i - ogravid eller gravid, gammal eller ung.
Ett tips bara: det ska aldrig lukta illa. Då kan det vara en infektion. Men alla färger går bra, tror jag. Tjingeling!
Spikmatta
Försök nr 7: Puregonstart
Ja!
Jag var irriterad på väg till läkaren idag, förmodligen spänd. Väl där var jag munter - rutinerad som man är knöt jag upp kängorna redan i väntrummet och inne hos doktorn tjattrade jag på medan jag klädde av mig och satte mig på gynstolen redo att lägga upp benen. Men så kom det sig att han fortsatte prata helt obemärkt medan jag blev sittande med naken underkropp på britsen och liksom tittade upp på honom medan konversationen pågick. Mycket lustig situation. Hade jag haft gynskräck skulle den varit botad vid det här laget...
Sen var det dags för ultraljud! Bresa med benen och in med staven. Högst osexigt. Sist jag var på vul, innan jul, fortsatte ju den andra läkaren jag hade då att prata med mig medan jag låg ned med bena i luften. Då hade han handen på mitt knä samtidigt, som för att trösta mig. Sambon stod bredvid då, tror inte han märkte det eller så ville han inte göra mig uppmärksam på det om det var okej för mig. Vilket det väl var...?
Nåväl. Idag behövdes ingen tröst. Läkaren behövde bara slänga en blick på skärmen för att kunna yttra de gyllene orden: "Det ser ju bra ut. Slemhinnan är tunn och fin. Nu kör vi!"
Start ikväll med femtio enheter Puregon! Återbesök om tio dagar. Yes!
Det har aldrig räckt för mig med bara 50 utan det är först vid 75 det händer något, men doktorn förklarade att om vi börjar direkt på 75 finns det risk för en massa äggblåsor och då måste vi avbryta. Det är av samma anledning som jag inte behöver gå på kontroll vid sprutdag 7 utan törs vänta ända till dag 10. Förhoppningsvis klarar kroppen att gå upp på 75 vid det laget utan att ploppa för många ägg. Ett ägg räcker gott och väl.
Snälla, låt det bli en bebis den här gången.
Sen var det dags för ultraljud! Bresa med benen och in med staven. Högst osexigt. Sist jag var på vul, innan jul, fortsatte ju den andra läkaren jag hade då att prata med mig medan jag låg ned med bena i luften. Då hade han handen på mitt knä samtidigt, som för att trösta mig. Sambon stod bredvid då, tror inte han märkte det eller så ville han inte göra mig uppmärksam på det om det var okej för mig. Vilket det väl var...?
Nåväl. Idag behövdes ingen tröst. Läkaren behövde bara slänga en blick på skärmen för att kunna yttra de gyllene orden: "Det ser ju bra ut. Slemhinnan är tunn och fin. Nu kör vi!"
Start ikväll med femtio enheter Puregon! Återbesök om tio dagar. Yes!
Det har aldrig räckt för mig med bara 50 utan det är först vid 75 det händer något, men doktorn förklarade att om vi börjar direkt på 75 finns det risk för en massa äggblåsor och då måste vi avbryta. Det är av samma anledning som jag inte behöver gå på kontroll vid sprutdag 7 utan törs vänta ända till dag 10. Förhoppningsvis klarar kroppen att gå upp på 75 vid det laget utan att ploppa för många ägg. Ett ägg räcker gott och väl.
Snälla, låt det bli en bebis den här gången.
Imorgon får jag veta: Puregon, ja eller nej?
Jag mejlade ju sjukhuset och frågade om jag kunde börja med Puregon nu när jag fått mens och allt.
Nej, du måste ta ultraljud först, blev svaret.
Så jag får vackert vänta lite till. Imorgon får jag deras bedömning.
De ska först se att slemhinnan är ordentligt utblödd och tunn så att den kan växa ikapp med äggblåsan. Hinnan ska ju ligga lite före och göra det mjukt och tjockt för ägget att fastna.
Detta gör mig ängslig. Jag var ju på VUL i oktober och fick inte börja. Då fick jag först vänta en månad (33 dagar) eftersom jag inte var helt nollställd efter överstimulansen i september, och sen ytterligare 17 dagar (mens dag 7 efter Provera) eftersom hinnan än var kvar.
Det var en jättetråkig väntan, jag ville ju bara sätta igång direkt efter den misslyckade kuren i september. Och ni minns ju då hur det blev med DEN kuren jag gjorde sen; avbruten strax före jul pga helgstängning...
Så det är med samma iver jag vill springa till läkaren imorgon och jag hoppas med hela kroppen att ultraljudet ropar JA, din kropp är redo!
Då, har läkaren sagt, ska vi prova 10 dagar med 50 enheter Puregon, och sen öka till 75ie.
Jag har hittills provat
7 x 50ie, sen 9 x 75ie = 1 ägg, no baby
7 x 50ie, sen 11 x 75ie = >4 ägg, no baby
11 x 50ie, sen 9 x 67ie, sen 4 x 75ie = 0 ägg, no baby
Det gäller alltså bara att hitta rätt ekvation där lösningen är = 1 ägg, 1 baby
Håll tummarna att jag får sätta igång imorgon och att vi hittar rätt den här gången!
Sprutdags?
Vilka fler börjar snart med Puregon eller Gonal-F (el. dylikt)?
Jag hoppas få dra igång imorgon!
Jag hoppas få dra igång imorgon!
=
https://www.baby-connect.com
Lite statistik
Varning!
Denna text rekommenderas inte som läsning för någon som är över 22 år för det ser för jävla tråkigt ut med den där lutande kurvan.
Lite statistik från företaget ClearBlue:
Även om jag får ägglossning av Puregon+Ovitrelle så har jag ändå bara strax under 25 % chans till befruktning om man ser till min ålder (det här fick mig att gråta nyss, men jag blev på bättre humör av att leta upp diagram - det är roligt med statistik).
Skillnaden är ju att normala människor har typ 12 möjligheter till befruktning under ett år medan normala människor med PCOS som jag får nöja sig med så många möjligheter som kan ges under mottagningens öppettider. Eftersom min kropp inte är så lätt att reglera med hormoner har jag fått totalt ett (!) försök under ett år. Och det var i maj.
Varje barn är ett mirakel, men nog kan man räkna vissa barn till större mirakel än andra? ;)
Psst. Vi med PCO är ofta fertila längre upp i åldrarna. Så även om vi har det tufft när vi är unga kanske en sladdis är på sin plats om några år?
Inlägg nr 100: Kloka ord
Det här inlägget på Familjeliv har tröstat mig många gånger.
Alyana skrev 2010-03-08 09:51:05 följande:
Alyana skrev 2010-03-08 09:51:05 följande:
Ungefär ca 60% har tur å det tar inom 6 mån.
Sen är det ca 80% som det löser sig för inom 12 mån.
Inom 18 mån har ca 90% fått sitt efterläntade plus.
Inom två år har ca 95% fått barn i magen.
Enstaka får vänta upp till 2,5 år innan det vill flytta in en inneboende.
Och ALLA dessa kan ha PRECIS samma chans VARJE ÄL att det ska bli!!!!!
SÅ enormt olika kan det utfalla. Det gäller alltså att ha en del LUCK i detta.....
SÅ enormt olika kan det utfalla. Det gäller alltså att ha en del LUCK i detta.....
Sen är ju chansen givetvis väldigt olika för olika par och fertilitet kan öka å minska under olika perioder i livet också. Men det ska allt till 0 spermier, 0 livmoder, 0 äggstockar eller 0 äggledare för att ingen chans
alls ska finnas....
För en tjej i 25-30-årsåldern där killen har normalt antal normala simmare är chansen inte mer
än ca 15-20% varje cykel. Högre siffror (25-30%) kan gälla för tonåringar och de kring 20-årsåldern.
än ca 15-20% varje cykel. Högre siffror (25-30%) kan gälla för tonåringar och de kring 20-årsåldern.
Det är bara tråkigt att vara en del av de där sista 10 %, och från mars kommer jag räknas till de sista 5 % eller ve och fasa - "enstaka" som får vänta 2,5 år.
Men trösten ligger i att vid en ägglossning med hjälp av Ovitrelle så har jag allt det där: killens spermier, min livmoder, äggstockar och äggledare, och då har jag samma chans som alla andra att klara det!
Jag har skaffat PRO
Fästmannen höjde sina ögonbryn och flinade: "Du är bara nyfiken". Och ja, jag är ganska nyfiken av mig! PRO-funktionen gör att jag kan få mer detaljer, t.ex. vilka inlägg som lästs flest gånger och vilka sökord på Google som ledde läsare hit. Blir ju helt perfekt. Jag har suttit nu på eftermiddagen och filat på en ny kategorisering. Nya fräscha kategorier och en genomgång i arkivet för att kategorisera inläggen rätt. Tur att jag bara har 99 inlägg hittills, det kunde ju ha varit ett mycket större antal att sortera.
När man köper PRO (jag skrev PCO först, hehe... snacka om felköp!) måste man välja 3 månader, 6 månader eller 12 månader. 12 månader är lång tid, medan 6 månader gav en rimlig flerköpsrabatt. Men så bestämde jag mig för att den här bloggen är överflödig om sex månader - för då har jag vunnit kampen och blivit gravid!
Så tre månaders PRO blidde det, det är mitt mål att fixa det innan den 5 april då tjänsten går ut.
"Fixa det", förresten... Jojo. Tänk om det var så lätt. Fixa en graviditet, skaffa en bebis, trolla fram en familj. Idag har jag förresten inte gråtit en enda gång. Jag är febrig och har halsont och ser på Solsidan säsong 3 och ute är det redan mörkt. Kan det vara så att jag fick sinnesro av en blodig tampong?
Resumé 2013
Bakgrund: Född med PCO/Polycystiskt ovariesyndrom, fick diagnosen vid 19 års ålder. Slutade med p-piller i september 2012, året jag fyllde 25 år och sökte hjälp efter tre månader utan mens. Fick ingen mens förrän i maj-13 (8 månder senare) då jag äntligen fick en kur Provera utskriven av förstående läkare. Då var jag mitt i min fertilitetsutredning som skulle säga om jag eller min pojkvän hade något annat som hindrade reproduktion, förutom min redan konstaterade PCO.
Här är en resumé av det gångna året:
Januari 2013
Försök 1 Pergotime enkelkur
dag 1-5: Pergotime 50mg
Dålig hy, äggviteflytningar, tunn livmoderslemhinna (symptom)
Resultat efter blodprov: Ingen ägglossning (ingen mens)
Februari
Försök 2 Pergotime dubbelkur
dag 1-5: Pergotime 100mg
dag 14: spår av ägglossningsvätska på VUL (symptom)
Resultat efter blodprov: Ingen ägglossning (ingen mens)
Mars
Försök 3 Pergotime dubbelkur
dag 1-5: Pergotime 100mg
dag 14: hugg i magen (symptom)
Resultat efter graviditetstest: Ingen graviditet (ingen mens) + remiss till fertilitetsmottagning
April
Utredning på mig och mannen.
Maj
Mellan försök 3 och 4 Provera
dag 1-10: Provera
dag 9-18: Mens 6+2 dagar (paus mitt i med spottings)
Äggledarspolning
Maj
Försök 4 Puregon
dag 1-7: 50ie Puregon
dag 8-16: 75ie Puregon
dag 10: Små hugg (symptom)
dag 12-15: Rikliga flytningar (symptom)
dag 12: slemhinnan 5,5-8mm på VUL
dag 16: Äggblåsa mäter 16 mm
dag 17: Ovitrelle
dag 18-22: ömma bröst (symptom)
dag 22-25: lite illamående, hängig, ljusbruna flytningar, illamående (symptom)
dag 26-31: spottings (symptom)
dag 32: Mens
Resultat: Ingen graviditet
Augusti
Inför försök 5:
dag 1-10 Provera
dag 7-12: spottings/bruna flytningar, mensvärk, PMS (symptom)
dag 13: Mens
September
Försök nr 2 med Puregon
dag 1-7: 50ie
dag 7: inget resultat på VUL
dag 8-18: 75ie
dag 12: äggblåsa 9mm, slemhinnan 8mm på VUL
dag 13-14: mörka, klibbiga flytningar + acne (symptom)
dag 16: äggblåsa 11 mm, äggblåsa 13 mm, slemhinnan 8mm på VUL
dag 16-18: vita/genomskinliga, rikliga vattniga och äggviteliknande flytningar (symptom)
dag 19: minst 4 st äggblåsor på 16-19 mm på VUL. Förbud mot sex. Avbruten behandling.
dag 18-22: ömma bröstvårtor, mycket acne
dag 27-30: Mens efter Puregonbehandlingen
Resultat: Ingen graviditet (pga risk för flerbarnsbörd)
Oktober
(dag 1-4 Mens efter Puregonbehandlingen)
Väntar på att äggstockarna ska nollställas, fortfarande tjock livmoderslemhinna.
November
Inför försök 6:
dag 1-10 Provera
dag 8-15 bruna, klibbiga flytningar (symptom)
dag 16: spottings
dag 17-19: Mens
dag 20: spotting
December
Försök nr 3 med Puregon
dag 1-11: 50ie
dag 7: slemhinna ok tjocklek, inget resultat på VUL
dag 12: inget resultat på VUL
dag 12-20: 67ie
dag 17: slemhinna 6mm, inget resultat på VUL
dag 21: störst blåsa mäter 8mm på VUL, inget resultat
dag 21-24: 75ie
dag 8-24: acne, PMS, krämiga vita flytningar (symptom)
dag 25: inget resultat på VUL, avbryter pga. långsam utveckling och julstängt
Resultat: Ingen graviditet (pga. avbruten behandling)
Ingen mens (kom 5 januari-14 av Provera).
Försök nr 7: Mens
Igår spotting. Idag mens (och sjuk vilket är tråkigt såhär sista dagarna av ledighet). Jätteskönt att mensen drog igång redan dagen efter sista Proveratabletten, jag ska maila läkarmottagningen redan nu så att de kan svara mig på en gång på tisdag och ge klartecken för Puregonsprutor. Jag är hoppfull, tänk om jag får uppleva samma lycka snart som mina två vänner???
Årets andra inlägg
Jag har formulerat om detta blogginlägg i huvudet tusen gånger om. Men det finns ändå inget rätt sätt att skriva om det på.
Dagarna efter julafton ringde en av mina bästa vänner mig och berättade om sin nyupptäckta graviditet. Några dagar senare, igår, anförtrodde en annan mycket nära vän åt mig sin graviditet. Bägge gångerna var det som att mattan drogs undan mina fötter. Jag var glad för deras skull, glad precis som jag hade velat att andra hade glatt sig för mig. Två glädjebesked.
Men jag drabbades också av något som jag inte vet hur jag ska hantera. Avundsjuka. Det är en bottenlös sorg och oförståelse och smärta som slukar mig. Jag vill ju också! Jag har velat så länge. Varför inte jag? Varför alla andra, men inte jag?
Det blev en svår natt. Jag har tidigare berättat om hur egocentrisk jag är just nu. Det är bara jag, jag, jag. Mina känslor, min kropp. Igår var inget undantag. Jag kunde knappt klä av mig själv utan hans hjälp. Jag gick från apati till hysteri. En klagosång som hördes i hela kvarteret. Min kille fick ta emot hela min ledsamhet, jag vände och vred mig som av smärtor. Jag blir tokig, älskling! Jag klarar det inte. Jag längtar efter barn så starkt att jag blir galen. Och nu får jag stå och se på när två personer i min närhet välsignats med det jag så gärna vill ha. Det tillståndet var nog det värsta jag varit med om (vilket säger en hel del om hur skonad jag är, visst?) och min älskling blev förtvivlad och orolig över mig. Det blev en svår natt.
Vad ska jag ta mig till? frågade jag gång på gång. Vad ska jag ta mig till? Jag vet inte vad jag ska göra!
Nu vet jag att det enda jag kan göra - och måste - är att acceptera.
Jag måste acceptera att livet inte är rättvist, att ingen kan förtjäna ett barn mer än någon annan och att ingen människas längtan är större eller viktigare än någon annans. Jag måste acceptera att världen snurrar på utanför mig - det kommer födas barn omkring mig hela tiden - det har det alltid gjorts och kommer alltid att göra. Min omgivning kommer inte ta paus för min skull, liksom jag inte tar paus för deras.
Jag har ju som bekant redan fått öva mig i tålamod. Vara tålmodig och hålla ut. Nu kommer nästa läxa: acceptera. Det är två uppgifter jag inte har något annat val än anta.
Nästa utmaning blir nog tacksamhet; vara tacksam över det jag redan har, tacksam över allt jag får med mig och lär under färden. Men det tar vi sen. Jag måste ju klara det här först.
KMP
Sprider en bra länk
Öppet brev till dig som vill bli gravid
Jag tar särskilt till mig punkt 1, 5, 9, 13 och 15.
Årets första inlägg
Jag har bestämt mig för att årets första inlägg ska vara positivt.
Vi har haft ett stillsamt och gemytligt nyårsfirande med mycket god mat och dryck. Jag har snart tagit alla tabletter Provera som jag ska och kroppen reagerar precis som sist med att ge mörka flytningar redan mitt i kuren, jag hoppas att det är normalt inför menstruation, som gynekologen intygat. Jag håller tummarna på en tidig mens, helst redan på lördag eller söndag, och inte på dag +8 som sist!
Nyårslöftena är satta, mitt mål för januari är att minska radikalt på sockret eftersom jag vill ge Puregonbehandlingen de bästa förutsättningarna. Sen vill jag inte avge några fler löften eftersom jag vill vara snäll mot mig själv.
Vårt sällskap inledde det nya året med att sända upp rispapperslyktor mot himlen. När sambon tände vår lykta och vi såg den sväva iväg sände vi även iväg vår gemensamma önskan. Vi såg varmt på varandra och ett hopp tändes åter. Den lilla lyktan brann för oss och vår framtida lilla familj.
Blir det vår tur 2014?
