Uäää, min kropp gör ont - jag känner mig som Mårran när jag lunkar fram, vill helst ge ifrån mig ett lågmält knorrande ljud på samma gång. Jag hade svårt att sova inatt, jag drömde att jag hade svårt att andas och när jag vaknade var magen tung och ingen sovställning funkade. På rygg upplevde jag det tyngre att andas och låg jag på sidan sparkade lillan och det var allmänt obekvämt. Tips och råd mottages tacksamt!

Idag är jag stel överallt, det stramar vid övre delen av magen och jag är trött. Tredje trimestern som snart inleds kommer säkerligen fortsätta i samma glada förtecken ;)

- Jag ska gå tidigare idag för jag ska till mödravårdscentralen! sa jag till kollegan och fyrade av ett fånigt Långbenleende. Tänk att jag är en sån lyckost som får gå med magen i vädret till MVC istället för att diskret lämna jobbet för ännu ett besök på fertilitetsmottagningen. Att äntligen få fokusera på något som är ren och skär lycka.

 

Besöket idag var alltså positivt. Tyvärr hade sambon förhinder så jag fick gå själv den här gången.

Vi tog prover: mitt järnvärde var uppe i 120 Hb vilket är jättebra, sist (för 8 v sen) hade jag 111 och vid inskrivningen 114 så jag ska fortsätta försöka få i mig mer järn i kosten så jag kan behålla det uppe. Mitt blodtryck låg på 100/70 vilket också är lite högre än det jag hade för tre veckor (100/60). Mitt blodsockervärde var 7,5 vilket var normalt det också. Mitt Sf-mått ligger nu på 26 cm, vilket är 1 cm mer än sist, för tre veckor sen. Bebisen bjöd också på supertydliga hjärtslag, 148/min - tänk om du kunde ge samma resultat med pappas stetoskop också, gumman... Jag bad även själv om att få väga mig. Vid inskrivningen vägde jag 74kg (73 visade den hemma innan frukost) och nu i v.27 väger jag 76 kg enligt MVC:s våg, dvs. + 2kg upp. Anledningen till att jag ville väga mig är just att jag ängslas lite över att jag gått upp så lite. Men jag ska inte oroa mig tycker barnmorskan, bebisen tar det den behöver och jag kommer gå upp fler kilon mot slutet, det är fullt normalt att viktökningen kommer längre fram. Så jag ska bara försöka äta lite mer mellanmål, ett äpple eller lite nötter är fullt tillräckligt.

 

Vi pratade även om mitt håll under höger revben (normalt) och den kostnadsfria föräldrautbildningen som vi får gå på om vi vill senare i graviditeten. Om tre veckor återbesök, då är jag i v.30, vilket känns närmast osannolikt.

 

Nu ska jag ägna resten av kvällen åt att läsa i nån av de andra låneböckerna om förlossningen.

4+1: Positivt graviditetstest hemma

7+1: MVC Inskrivning/hälsosamtal

8+0: VUL/Vaginalt ultraljud på fert.mottagningen

13+5: Privat ultraljud

18+4 RUL/Rutinultraljud

18+4: Första riktiga MVC-besöket

23+3: MVC-besök nr 2

26+3: MVC-besök nr 3

Slötittar på brittiska förlossningsserien One born every minute på You Tube samtidigt som jag klickar runt bland bebiskläderna på Tradera (vann precis ett par byxor!).

13 veckor kvar nu. Tårarna rinner varje gång en bebis föds fram på datorskärmen. Jag längtar till min egen förlossning. Det ska bli en spännande upplevelse - hur känns smärtan, hur kommer jag hantera allt, hur kommer min sambo vara i förlossningsrummet, hur är det att få upp den nyfödda på bröstet, hur kommer hon se ut - som en skrynklig gubbe eller en blå groda? Jag har inte ens legat på sjukhus, ej heller aldrig upplevt någon riktig smärta. Hela upplevelsen är något jag ser fram emot och jag hoppas verkligen att allt går bra, att det trots smärtan huvudsakligen är en positiv händelse så att jag vågar föda fler gånger.

Imorgon går vi in i v 27, hujedamej. På jobbet har min vikarie skrivit på avtal from 1 december, så omkring där sker överlämning och sen kanske jag går på föräldraledighet/semester någon gång innan Lucia, hur nära inpå är beroende på hur jag mår.

Förutom mitt "håll" lider jag av glömska, även kallad gravidhjärna. För några veckor sen glömde jag bort min tandläkartid så sköterskan ringde och frågade var jag var, så jag hann kasta mig dit hals över huvud. Och igår hade jag en avtalad tid med en person i min förening som jag helt missade så stackarn fick vända hem - gud, vad jag skämdes när jag såg de missade samtalen och meddelanden på mobilen.

En glad nyhet är att jag påbörjat en kvällskurs i yoga för gravida. Vi får sträcka ut kroppen, göra övningar/positioner som är bra både nu och inför förlossningen, och olika andningsövningar. Jag hoppas och tror att den kan öka mitt välbefinnande och vara till hjälp under förlossningen.

I vecka 26 har jag nu följande "krämpor":

- Håll i sidan. Varje dag spänner det och stramar strax under revbenen på höger sida, det är som håll, och gör att det är obekvämt att både stå och sitta. Sen vecka 25 är det en ren pina ibland och barnmorskan kan inte förklara det heller. Är lite ängslig för att det bara ska bli värre...

- Kissnödig... En kopp te = två kisspauser inom en halvtimma. Går jag inte gör det ONT! Jag kan riktigt känna hur barnet trycker på inifrån, tack och bock.

- Sura uppstötningar. Började komma smygande i helgen. Känns som om maten aldrig riktigt lämnar halsen. Ingen stor grej än men anar att det blir mer och mer. Yuck.

Jag älskar att vara gravid!

Jag älskar att magen kommer först och sen jag. Att andra människor, speciellt medelålders kvinnor, ler mjukt och vänligt mot en och mer än gärna delar med sig av sina egna erfarenheter. Att förstrött smeka över magen och besvara en spark genom att försiktigt massera tillbaka ett meddelande om att mamma känner dig och finns här, lilla barn. Att böja sig fram och känna hur magen gör sig påmind. Att fnissa åt sig själv när man inte särskilt smidigt ska ta sig fram i ett trångt utrymme. Att titta sig i spegeln och se en rund mage. Att behöva påpeka att jag snart går på föräldraledighet och att det därför blir min vikarie som tar hand om det. Att svara "ja, jag är gravid". Att efter tio års barnlängtan äntligen få uppleva att drömmen är på väg att bli uppfylld.

Det är underbart.

Riksdagsvalet 2014 idag. Tänk att lilla hjärtat kommer vara drygt 4 år vid nästa val. Undrar hur en ny riksdag/regering påverkar hennes första år i livet. Jag vet vilken politik som påverkat hennes tillblivelse, med möjligheten att få tidig fertilitetshjälp och välja egen vårdgivare exempelvis. Snart kommer barnbidraget, föräldraledigheten och förskolan som också kan komma att förändras till det bättre eller sämre beroende på vem som har makten. Och givetvis vår miljö, klimat och omvärld.

Allt kommer ha betydelse för hur hennes framtida liv blir - oavsett arv, genetik och uppfostran som jag och min sambo bidrar med så finns där en omgivning som kommer forma vår lilla tjej till en egen liten person. Det är både hiskeligt läskigt och häftigt. Så jag gör mitt bästa att påverka omvärlden till det jag tror är bäst för min dotter, varav rösta är ett sätt. Med ens känns valet ännu mer viktigt.

111 dagar kvar tills vår älskling är beräknad att komma.

Morgonens tankeverkstad har ägnats åt barnvagn. Jag vill gärna köpa begagnat och inte lägga ner alltför mycket pengar ifall jag ångrar mig senare och vill ha nåt helt annat. Alla föräldrar verkar verkligen resonera olika och lösa det på sitt sätt. Just nu vill jag gärna ha en klassisk Happy Brio och en tjock, rejäl åkpåse. Men vad behöver jag för insats då? En vanlig liggdel, en hårdlift eller direkt i sittdelen? Jag har för mycket fritid just nu som pallar bekymra mig så mycket för det här, det mesta som finns idag verkar ju funka bra och jag vet ju ändå inte hur barnet kommer trivas i vagnen. Det kanske bara är sjal som gäller... Råd mottages tacksamt.

60% av graviditeten har passerat! 168 av 280 dagar för att vara exakt.

Lillan sparkar och buffar och om jag tycker att hon varit för lugn kan jag "väcka" henne genom att puffa på magen och få ett svar. Jag tycker själv att magen växer och fotar varje vecka, tyvärr lite oregelbundet, men åtminstone en gång per graviditetsvecka dokumenteras magen som sakta men säkert tar form.

 

Idag masade jag mig iväg till biblioteket för att låna lite böcker, jag är ju hemma och slöar och kan passa på att förkovra mig lite inför mamma-blivandet nu när det finns tid.

Jag borde börja tänka lite mer på förlossningen, det är liksom en pytteliten del av mitt upptagningsområde just nu. Jag tänker mest på hur livet kommer vara efter graviditeten, hur barnet kommer se ut och vara, hur det är att amma och lida sömnbrist, hur min sambo kommer vara som pappa osv. Men jag inser att jag måste ju förbereda mig lite åtminstone, så det inte blir en chock. Så två av böckerna handlar om att föda barn. Och två av böckerna handlar om spädbarnspsykologi och föräldraskap, något som intresserar mig på riktigt. Jag hade lite svårt att välja böcker, trots att jag läser en massa bloggar kände jag inget sug efter såna där böcker som bara skrivs ur mammans/pappans perspektiv, typ gravid-dagböcker. Och rena pediatrikböcker känns fjärran, jag kan läsa om barnsjukdomar senare. Nej, gärna ge mig handfasta råd inför förlossningen, eller flummiga böcker om anknytningsteori - sånt vill jag läsa.

 

Gick till jobbet men mådde som en säck potatis. Mitt låga blodtryck gjorde sig påmint och jag blev svag och darrig av att stå för länge, nästan illamående, och efter arbetsdagen var jag helt slut och ringde snyftande sambon som beordrade sjukledighet resten av veckan. Jag är inte frisk än, bara att acceptera. Jag får tacka kroppen för sämre immunförsvar för det gör ju faktiskt att den lilla varelsen inom mig inte stöts bort.

Så jag får fortsätta sova och ägna vakna timmar åt att fundera över om fodrad åkpåse är bättre än åkpåse/overall med ärmar, nu när ungen föds under årets kallaste årstid...

Försöker gå upp i utfrågningen av partiledarna på TV4 men tankarna glider iväg och känslorna därtill. De senaste dagarna hemma som sjukledig gör att tanken på jobbet imorgon är ovan och vass i kanten. Folkskygg månne? På ett sätt vill jag bara ligga i sängen, googla på skötbäddslösningar och fnittra förtjust när den lilla rör sig som en virvelvind i magen.

Samtidigt vill jag att tiden ska gå fort och då är väl arbete det bästa för att 3 månader, 21 dagar, 2 timmar, 14 minuter och 16 sekunder ska gå så snabbt som möjligt?

Med långsamma steg och kraxande röst begav jag mig till efterlängtat mvc-besök med mamma som sällskap. Jag fick moderskapsintyg att skicka in till Försäkringskassan samt några fler papper som ska med till BB, exempelvis ett där det står att jag måste vaccineras mot Röda hund för det skydd jag har håller tydligen på att gå ur mig. Ingen fara för babyn hursomhelst.

Mot vadkrampen ska jag prova magnesium och mot det "håll" jag ibland får vid revbenen på höger sida finns egentligen ingen bot, det är normalt och inget att vara rädd för.

Barnmorskan tog blodtrycket mitt (100/60) vilket är lite lågt och så lyssnade vi på bebisens hjärta som slog fint (144/minut). Nu i vecka 24 var även första gången hon mätte magen (sf-mått) och mätte minns rätt 25 cm. Lite över medel men hon betonade att det är ju första måttet så det säger ingenting än. Jag tycker om mätningar och statistik av olika slag så det blir spännande att se om tre veckor då jag ska dit på återbesök. Just nu är magen inne i en tillväxperiod så den kommer nog växa lite till den närmsta tiden.

Den här förkylningen tog hårt på mig. Jag misstänker att graviditeten ger sämre immunförsvar. Dag 3 är jag fortfarande som bedövad i skallen med en näsa tjock som mumintrollet. Jag tar en sjukdag till imorgon och hoppas fortsätta på bättringsvägen. Sambon vill hålla mig hemma på tisdag också, "Du har inte bara dig själv att tänka på nu", och även om jag veknar inför hans omtänksamhet är jag lite för envis. Mår piggare idag och är ganska säker på att jag blir återställd under morgondagen. Vi får se, en dag i taget. Ska ju till mödravårdscentralen imorgon också, jippi! Då kan jag ju inte vara sjuker heller.

Efter att ha jobbat övertid de senaste veckorna, stressat och haft mig, så lugnade det plötsligt ner sig - och jag blev sjuk. Förkyld och allmänt krasslig är diagnosen. Jag lyssnar på min kropp och stannar hemma idag. Magen är mitt sällskap. Det är ju en liten människa därinne som på olika vis gör sin existens påmind. Nyss blev magen stenhård med en sån där kulle igen. Kan det vara huvudet som pressar utåt?

Spännande är det hursomhelst. Vi är nu i tjugofjärde veckan, 162 av 280 dagar har passerat och jag längtar mig blå efter vårt lilla knyte.

 

Vaknade flera gånger inatt av att vaderna krampade. Hann inte mer än somna om förrän den andra började. Aj-aj! Idag är jag fortfarande öm. Jag är dock nöjd att jag inte har fler krämpor även om magen plötsligt gör sig påmind när jag böjer mig fram, det känns liksom fysiskt att magen vuxit. Bara 120 dagar kvar till BF nu...

- Vad är det som luktar så, kokar du kräm?

Jag kränger av mig jackan och sniffar i luften. Sambon möter mig i hallen, oförstående.

När han lägger händerna på mina kinder och kysser mig välkommen hem är det som att han parfymerat sig med jordgubbsdoft.

- Nej... Men jag åt en glass för tio minuter sen

 

.Det var det här med graviditet och känslighet för lukter, ja...