Goda nyheter

Nu har jag och sambon varit på läkarbesök och fått veta resultatet på alla våra prover vi gjort. Min mans spermaprov visade goda värden både på rörlighet/motilitet (hur snabbt de simmar) och mängd (antal miljoner spermier per milliliter) vilket såklart är bra nyheter.
 
Vad gäller mig så har jag (som vi redan vet) inga problem med äggledarfunktionen dvs. äggledarna och livmoderhålan om jag minns rätt (HSSG). Verkar även ha bra kvalitet på själva äggen och det kan göra att jag kan bli gravid långt upp i åldern. Men som gyn sa, det är ju nu vi vill ha barn.
Blodprovet jag tog visar även normal ämnesomsättning (själva provet heter TSH och testar sköldkörtelns funktion) liksom nivåerna av prolaktin (hormon från hypofysen). Jag har läst att prolaktinet avgör bröstens storlek bland annat.
 
Så det enda, och det största, problemet är egentligen att jag har PCO-äggstockar vilket ger utebliven ägglossning. Hjärnan får helt enkelt inte signal om att släppa äggen. Det jag tagit hittills är Pergotime vilket ska få hypofysen att producera mer FSH --> utmognad av äggblåsor --> ägglossning.
 
Som ni vet så bet inte Pergotime på mig. Så nu ska vi gå till en mer direkt behandling - Puregon. Då sprutar man in hormonet direkt i kroppen. Jag har därför hämtat ut en "penna" på apoteket som jag ikväll ska fylla med FSH och få igång mina små äggblåsor (folliklar). Detta ska jag göra under några dagar och sen gå på ultraljud för att kolla om det hänt något på den dosnivån, om inte så ska jag höja dosen och ta sprutan under några fler dagar.
 
 
 
Ser ni vilken fin bild det är på asken? Ett par som böjer sig över sitt lilla barn. Det är jag och min kille nästa år ;-)
 
 
Så snart ska jag ta pennan under armen och hämta sambon (eller ska jag ta sambon under armen och hämta pennan?) och stickelisticka mig lite nätt i magfläsket! Tur att man inte är spruträdd för minst 6 kvällar i rad ska jag ta sprutan och troligen fler.

Kände hugg idag

Kan ju lika gärna varit något annat, nåt litet solrosfrö som hamnat snett i magen. Men lite hoppas jag på att det har med ägglossning att göra. Är på "cd 14" om min mens varit normal, och det är väl ungefär ägglossning i cykeln? Nåväl, om 2 veckor kan jag ta graviditetstest, väntetiden brukar gå ganska fort.
 
Idag har jag dessutom börjat med nån grönpulverdryck som ska ge energi och boosta kroppen på morgonkvisten. Jag behöver en bra frukostrutin och lite grönt pulver med alger, gräs, grönsaker, frukter, enzymer och örter ska väl göra susen och göra kroppen glad och fertil. Att det smakar hö och blä är en annan femma...
 
http://a1.mndcdn.com/image/upload/t_article_v2/niesze6a2ria1i1xtbty.jpg
snodd bild från mynewsdesk.com

Tredje försöket - Dag 6 med Pergotime dubbelkur

Resultatet från blodprovet kom åter hem i brevlådan med ett negativt besked. Ingen ägglossning av dubbelkur Pergotime. Räckte tyst över brevet till sambon och lät honom läsa, kröp sedan upp i hans famn, suckade. Det verkar svårt att väcka mina äggstockar och jag har därför blivit remitterad vidare till en fertilitetsmottagning. Lämnar alltså min vanliga gynekolog som inte kan göra något mer. I väntan på utredningens början ska jag köra en till omgång Pergotime dubbelkur. Jag började i måndags och tog sista tabletten igår, vilket innebär cd 6 och försök nr 3.
 
I fredags kom även kallelsen från fertilitetsmottagningen till en tid för utredningssamtal om drygt en månad. Det känns rimligt att vid utebliven graviditet ändå avstå från Pergotime i april och istället se vad kliniken säger. Där kommer förmodligen både jag och sambon utredas ordentligt. Kanske kan jag få prova trippelkur? Eller så konstaterar man att Pergotime inte är rätt väg att gå.
 
Jag är riktigt förväntansfull inför första samtalet. Jag är också nöjd med att jag ändå får hjälp så relativt fort. I september/oktober slutade jag med p-piller, i januari fick jag börja med Pergotime och i april kommer jag få utredas på en specialistmottagning. Än så länge håller jag modet uppe och är för det mesta lugn och sansad. Det har gått för kort tid för att vara olycklig och sorgsen.
 
Däremot kom jag nyligen i en svacka och mådde dåligt över något som tedde sig abstrakt och otydligt. Det verkade bara en blandning av negativa händelser på jobbet, min ofrivilliga barnlöshet och kalla fötter inför vuxenlivet. Jag har varit på resande fot på sistone och var nog trött mentalt. Sambon, som alltid min klippa bland vågorna, satte fingret på orsaken. Kanske är jag mer ledsen och orolig över det här med barn än jag inser själv? Jag har ju vetat i sex år att jag med stor sannolikhet skulle ha svårigheter att bli gravid den dag jag vill försöka. Plötsligt får jag det bekräftat och den nedsatta fertiliteten blir ett faktum. Att vara fertil och bli med barn är en del av att vara kvinna. Klart som fan det är jobbigt och psykiskt påfrestande att inte stämma in på det som är en kvinnas främsta uppgift rent biologiskt och evolutionärt. Trots det förhåller jag mig nyktert till det hela. För ett vanligt, friskt, genomsnittligt, fertilt par är det normalt att det tar upp till ett år innan en lyckad befruktning sker. Och det har ju faktiskt bara gått dryga sex månader, utebliven ägglossning till trots.
 
Så fråga mig i september om jag fortfarande är lugn ;)

Efter VUL

Så har besöket hos gynekologen skett. Jag var där cykeldag 14. Med hjälp av ultraljud tittade vi om någon äggblåsa mognat. Tyvärr kunde vi inte hitta någon äggblåsa som var större än någon annan. Däremot hade jag visst spår av någon slags ägglossningsvätska vilket ska vara tecken på att en äggblåsa spruckit och ett ägg kan vara på väg. Det går inte att säga säkert. Hade jag varit där en eller två dagar innan hade det kanske synts. Så nu gäller det att hålla tummarna att en ägglossning ÄR på gång. Och såklart göra "det" så att det där eventuella ägget kan befruktas.
 
En fråga till dig som läser och som kanske själv tagit Pergotime:

Har du hört något om vätskan som kommer vid spräckningen av äggblåsor? Och om du hade spår av den på ultraljudet, betydde det att du ägglossade sedan då?

Nästa vecka ska jag göra blodprov som sist, och då kommer facit - ägglossning eller inte.
Jag har två dubbelomgångar kvar på apoteket att hämta ut så naturligtvis vill jag och älsklingen köra igen om den här gången inte går, för det verkar ju som att kroppen kanske svarar på dubbelkur. Jag stod över diskhon och tryckte i mig solrosfrön nyss, för att mata kroppen med E-vitamin. Lite fånigt kanske. Min aloe-vera-flaska är snart slut men syftet var ju att göra slemhinnan tjockare - det tycks inte ha hjälpt utan den var tunn precis som förra cykeln. Nåväl, den ökade min mättnadskänsla så jag tror att jag köper en till flaska och fortsätter dricka. Det ska ju vara bra för välbefinnandet, det där sköna ordet på något som ibland är svårt att nå.
To be continued...

Andra försöket - Dag 5 med Pergotime dubbelkur

Inga biverkningar än. Om jag känner efter riktigt mycket kan jag känna hur det ilar smått på höger sida i nedre delen av magen, "tjejmagen", så jag ska vara uppmärksam vad gyn säger ifall det faktiskt blir ägglossning - kanske är det någon slags aktivitet som sker där?
Jag frågade på FL, i en tråd för dem som lyckats bli gravida med Pergotime, om de känt några biverkningar den behandlingen där de befruktades. Jag fick bara ett svar och hon hade inte känt något. Så min teori om att det bara blir ägglossning ifall Pergotime gett biverkningar stämmer nog inte - det är nog mest ett tankespöke. Jag är inställd på att det INTE kommer lyckas - det är en metod för att skydda sig mot ett eventuellt negativt besked. Hellre ha låga förväntningar och bli glatt överraskad än ha höga förväntningar och bli besviken. Så jag planerar redan för nästa kur och hur jag ska gå ner i vikt tills dess. Något som ärligt talat går föga bra - det var tårtbjudning på jobbet idag och ikväll till middagen blir det potatis- och svampcheescake till biffen. Men det ska vara gott att leva också, väl?

Andra försöket - Dag 1 med Pergotime dubbelkur

Å så kör vi igen. Två tabletter till frukosten i fem dagar. Som hjälp på traven dricker jag två klunkar aloe vera morgon och kväll och ligger på spikmattan. Just två saker som jag läst ska förbättra livmoderhalsens slemhinnas tjocklek. Och så knaprar jag solrosfrön som snacks på jobbet. Det mättar, är gott och lätt att ha med sig, samtidigt som jag läst att det ska få ägget att fastna lättare. Inget av dem är något som gynekologen bett mig göra. Allt på eget bevåg. Med medföljande risk för negativ inverkan, icke att förglömma.

Dag ett gav som väntat inga tecken på biverkningar. Något vore ju trevligt att känna, men ägglossning kan det bli ändå.
Ingen mens emellan kurerna så det ska jag ta upp med gyn nästa besök. De oroar sig lite över det på Familjeliv, att jag inte får Provera som de andra pcoarna som äter Pergotime. Jag vill ju inte försämra mina chanser pga det, om det är en fördel att "blöda ur".
Tyvärr är jag pessimistisk just nu och tror inte att dubbelkur ger något heller. Det känns i magen på nåt sätt. Varför skulle jag lyckas med just det som jag så hett vill? En del får ju kämpa flera år, varför skulle just jag lyckas före dem?
Och sen svänger det. Istället myser jag. Tänk om min graviditet startar precis nu? Dag fem på graviditeten. Vecka 1.
Räknar ner dagarna till nästa gyn-besök...

Svar om blodprovet

Nu är första försöket att göra barn officiellt avklarat och avslutat!
Jag fick brev från läkaren i fredags om blodprovet. Jag hade ingen ägglossning den här gången och vi ska satsa på 2 tabletter. "Så blir det för de flesta" stod det. Liten tröst. Jag vet inte hur många kurer vi ska prova. Jag har läst att max tre kurer är rekommenderat pga. förhöjd cancerrisk. Men jag ska nog inte läsa så mycket, det sätter bara griller i huvudet på mig. Jag läste ju att 80 % får ägglossning på första försöket, antingen är jag en av de resterande 20 % eller så stämmer inte siffrorna riktigt.
I fredags fick jag även brev med en liten present i, jag har vunnit en tävling vilket jag hade glömt bort att jag deltagit i, så det blev en glad överraskning. Ett litet halsband var vinsten. En liten oväntad överraskning när det andra brevet mest var ett "jahapp".

Dålig hy

Jag fick en fråga om jag fått dålig hy av Pergotime. Och svaret är ja. Under dagarna jag åt klomifen fick jag två, tre stora blemmor som spände upp och gjorde ont. Kan ju absolut bero på annat än medicinen, men eftersom andra vittnar om samma sak antar jag att det var därför. Äggviteflytningar och finnar. Glamoröst... och jag hoppas inte att ni äter något samtidigt som ni klickar in på min blogg, i så fall får ni skylla er själva! ;)

Inga mogna äggblåsor av enkelkur Pergotime

Cykeldag femton är kommen, räknat från när jag tog Pergotime ("första tabletten på cykeldag fem"). Jag hoppas att jag har ägglossning i detta nu, även om chanserna tyvärr inte är stora.

Ja... tyvärr... Några dagar innan undersökningen hos gyn fick jag äggviteliknande sekret vilket är ett klassiskt tecken på ägglossning. Men på VUL (vaginalt ultraljud) som gjordes nu i dagarna visades inget tillräckligt stort moget ägg. På höger sida fanns något ägg som mognat lite mer, och rent teoretiskt kan jag vara en "långsam höna" som svarar trögt på Pergotime. Jag ska ta ett blodprov nästa vecka som visar om jag haft ägglossning även om inget tyder på det enligt VUL. Jag håller givetvis tummarna och vi gör det vi ska... Jag kommer såklart också ta graviditetstest och det blir om ca två veckor då "BIM" infaller.

Men - och det känns både trist och spännande - jag har redan hämtat ut nästa ask Pergotime för nu blir det dubbeldos! Enligt gyn är det vanligt att kvinnor behöver dubbelkur Pergotime (100 milligram). Så det kändes lugnande. Jag är inte helt onormal. Än har inga tårar fällts. Istället har jag googlat på andra som ätit Pergotime och hittat en tjej som provade en kur bestående av aloe vera, fytoöstrogen och spikmatta tillsammans med Pergotime - och blev gravid. Häromdagen stod jag och fingrade på en flaska koncentrerad aloe verajuice i hälsokostaffären, men nej, jag törs inte. Jag vill inte äventyra något. Men spikmatta kan jag ju för all del köra på för att öka blodcirkulationen och slappna av i kroppen.
 
Det hela grundar sig på att läkaren i förbifarten noterade högt för sig själv att min slemhinna såg tunn ut. Jag vet sedan förut att tunn livmodersslemhinna kan försvåra ägget att fästa. Så jag känner mest att faan så typiskt att jag ska ha det med! Men gyn sa inget mer om det och jag antar att hon tänkte att det inte är någon idé att skrämma upp mig eftersom hon redan konstaterat att ingen äggblåsa mognat. Men nu har jag ändå samlat på mig info om att linfrön, jordnötter och solrosfrön innehåller ämnen som gör slemhinnan tjockare, så med risk för att verka desperat och patetisk... jo, jag har köpt på mig solrosfrön, just idag, och paranötter som jag också hört ska gynna fertiliteten. Och jordnötssmör.
 
Annars försöker jag träna två-tre gånger i veckan och äta mycket lax och grönt, och nu har jag även börjat ta mina B-vitaminer som jag saknat samt gått tillbaka till normal dos Omega-3. Det, och en daglig stund på spikmattan ska väl göra mig mer mottaglig för behandlingen?
 
Shit. Jag kan inte fatta att jag faktiskt genomgår en fertilitetsbehandling. Jag och älsklingen. Han följde med mig till läkaren vid första besöket och var ett stort stöd. Nu kan han ju inte följa med på varenda VUL och blodprovstagning jag går på, men han gör det han ska (om ni vet vad jag menar *höhö*), och lugnar mig när jag ängslas. Och det är värdefullt.
 
Och jag tar inte ut någon sorg i förskott, jag är istället nöjd och glad och ser fram emot nästa försök. Om det inte fungerar nu och några månader framåt så får jag väl helt enkelt ta en paus, träna, äta nyttigt, gå ned i vikt och testa lite naturläkemedel. Käka munkpeppar och äta vegetariskt - inte fasiken vet jag - men något borde jag kunna göra. Det sägs att bara 5 % viktnedgång kan få igång kroppens egen menstruation. Och sen finns det faktiskt andra metoder, som IVF och äggdonation. Och jag är ung, jag är bara 25, bara för att det inte fungerar nu kanske det fungerar sen?
Nu blir det sängen och spikmattan!

Dag 1 med Pergotime

Idag har jag tagit första tabletten av fem. Känns ingenting, är mest bara glad. Vet inte om det är ett gott tecken eller dåligt. Nu ska jag sova, god natt!
 
http://alskadebarn.files.wordpress.com/2009/12/pergotime.jpg

Bara en vecka kvar till Pergotime

Nervös för eventuella biverkningar, annars räknar jag ned dagarna! Egentligen var tanken att jag skulle äta enligt lchf men min dåliga karaktär hindrar mig. Det känns för närvarande mer rimligt att äta varierat med fokus på grönsaker, kött, fisk och feta mejeriprodukter (min egen tro att grädde och ägg kan boosta fertiliteten) och se till att blodsockret är på en jämn nivå. Knapra krom och B-vitamin, men bara veckan ut. Sedan vill jag inte riskera något utan kommer enbart ta Mitt Val och Omega-3 som förmodligen bara är nyttigt. Jag har även funderat på att boka in massage inom den närmsta tiden, för att slappna av mer och må bra. Grubblar ju som bekant mycket över detta med barn, och så är det mycket förändringar på jobbet som är aktuella nu efter jul vilket ökar min stress. Alkoholen borde jag ju också rimligtvis också minska, men tror inte att mitt intag kan minska fertiliteten i någon större utsträckning. Nu under ledigheten har det ju blivit vin och drinkar några gånger i veckan, men kan inte se det som troligt att det kommer bli särskilt mycket framöver. För säkerhets skull borde jag kanske pausa det, och enbart ta ett glas vin på sin höjd.
Nu ska jag sova! Det ökar ju också välbefinnandet, särskilt för en sömntuta som jag som helst sover 10 timmar om det finns möjlighet.

Läkarbesök

Läkarbesök idag. I veckor (läs: månader) har jag försökt förbereda mig genom att skriva ned frågor och anteckna min historia av symptom och menscyklar sedan första mensen som 13-åring. Jag har velat att tiden ska gå fort, fort, med nervositet över vad läkarens "dom" ska bli. Om jag ens skulle få min dom. Vem vet, jag kanske skulle bli avfärdad?
Ja. Jag har övat in mina argument så att jag kan få hjälp och inte bli ombedd komma tillbaka. "Tre månader är för kort tid, vi får avvakta och se" - oj, vad skraj jag var för att höra de orden! Om jag inte ens skulle få Provera eller liknande (för att få en mensliknande blödning) då skulle jag minsann ha försvarstalet redo, det vore taskigt rent ut sagt att låta mig vänta på något som aldrig skulle komma.
För mensen, den har ännu inte dykt upp, tre månader efter avslutad p-pillerkarta. Inte en känning, inte en pyttefläck i trosan. Inget.
 
Jag kunde inte vänta längre och jag ringde gynmottagningen och bad om en tid.
 
Så kom jag dit, med sambon som stöd, och efter att ha diskuterat min situation (menstruationsrubbning, PCO-diagnos, vill ha barn) och gjort ett obligatoriskt ultraljud så bara kom det - vi börjar med Pergotime och ser hur det blir!
 
Jag kunde knappt tro det. Skulle jag få hjälp med ägglossningen?! Var det riktigt sant? Jag skulle inte avvakta och se? Jag skulle inte börja med gulkroppshormon och se om det kickar igång av sig självt? Jag skulle få börja direkt med ägglossningsstimulans? Wow!
 
"Ta en tablett i fem dagar, och efter nio dagar kommer du hit och gör ett vaginalt ultraljud så ser vi hur kroppen reagerar. Ser allt bra ut förväntas ägget släppa på dag 14."
 
Jag gav sambon en häpen och förväntansfull blick. Nu händer det! Nu kan vi äntligen börja på riktigt.
 
Fortsättning följer.

Kampen mot PCO

Drömmen om ett barn - äntligen gravid!

RSS 2.0