Min livsstil

Den här behandlingen har jag parallellt med hormonstimuleringen försökt ändra på min livsstil.
 
Jag har varit ganska duktig. Först och främst har jag ätit nyttig mat och därmed stått emot sötsuget. Jag har tagit en clementin på eftermiddagsrasten istället för en kopp te med två sockerbitar för att hålla energin uppe. Jag har undvikit läsk och godis och istället druckit vatten på kvällen. Och om jag ätit godis har jag skrivit upp det i min viktminskningsapp; LifeSum (ShapeUp) och för det mesta lyckas hålla det inom ramen för mitt dagsbehov av kalorier. Jag har gått ned 1,4 kg sen nyår vilket är en långsam viktnedgång, men väl en nedgång med tanke på att jag inte tränar någonting. Jag har legat på spikmattan nästan varje kväll för att jag inbillar mig att det ska stärka min livmodersslemhinna. Jag har ju liksom inget att förlora på det.
 
Jag vet att jag annars har en ganska dålig kosthållning. Jag hoppar ofta över frukosten (eller tar en bar/kopp yoghurt) för att istället äta mig proppmätt till lunch. Väl till 15.00 sätter sötsuget in och jag tar en kopp té eller kaffe med mjölk och socker. Sedan på väg hem tar jag en energibar/proteinbar och sedan blir det middag, ofta en stor portion för att jag är hungrig. Och framåt kvällen gärna något sött, t.ex. té med honung eller en bit kaka. Det här sättet att äta oregelbundet är dödsstöten för en tjej med PCO! Jag ska egentligen äta som en diabetiker och det är jättesvårt. Jag känner mig duktig när jag äter lite till frukost men min kropp klarar det inte. Frukost är dock jättesvårt, för jag har ofta ingen matlust på morgonen och är dessutom morgontrött. Nu de senaste veckorna har jag försökt äta lagom och regelbundet, och undvikit att äta mig helt mätt. Jag och sambon bytte fredagschipset mot grönsaker med dipp. Jag är glad, för jag har satt som mål att undvika godis tills behandlingen är klar. Beroende på utfallet får jag se hur jag gör då, om jag fortsätter på samma linje, tröstäter eller firar... hehe.
 
Som sagt, jag har inget att förlora, och jag vill gärna tro att det någonstans, i något hörn, hjälpt till att få ägget att växa redan på 50ie...
 
Nu är klockan 22 och det dags för spruta nr 13! Sambon kom hem precis lagom!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Kampen mot PCO

Drömmen om ett barn - äntligen gravid!

RSS 2.0