Gravid 35+2: Sömn
Lillan är som vanligt vaken och dribblar med fötterna nu sent på kvällen/midnatt. Om jag får gissa på hennes sovvanor utanför magen kommer hon sova några timmar på kvällen från 19.00 och vakna lagom till 22-23, aktiv och pigg på livet. Inte helt kompatibelt med mina egna vanor då jag till vardags går och lägger mig då, men man får väl anpassa sig. Blir roligt att se om hon är mer kvällspigg än morgonpigg, då brås hon på sina föräldrar.
Jag älskar när den lilla foten glider fram och tillbaka innanför min hud. Så nära, men ändå inte. Vill så gärna ta ut och hålla henne. Jag försöker planera för hur nätterna kommer bli. Hur hon ligger i spjälsängen bredvid, vaknar och pockar på uppmärksamhet, jag lyfter över henne till mig och ammar, eller går till badrummet och byter en våt blöja. Kommer det vara ok att väckas flera gånger per natt, eller en outhärdlig mardröm? Hur kommer jag må om jag måste vagga och vanka varje natt? Givetvis räknar jag med stöd och avlastning av sambon, men det känns mer rättvist att den som jobbar får mer sömn. Och om amningen funkar är det nog mamma som blir förste tröstare. Turligt nog har jag väldigt lätt att somna om. I yngre dar satte jag klockan mitt i natten bara för att uppleva lyxen av att vakna vid 3.00 och få somna om innan alarmet gick igen vid 6.30. Men gå sömnlös om jag är trött ser jag inte fram emot.
Gravid 35+0: Vecka 36!
Vecka 36 - hur är det möjligt..? Tiden går så fort.
Idag gick jag till apoteket och köpte på mig lite smått och gott, bl a amningsnapp/skydd, läckagepads, jättebindor till efter förlossningen och Alvedon-suppositorier för bebisar. Snart är vi helt redo att ta emot den lille plutten.
Just nu trycker det nedåt, jag beskrev det för sambon som "en knytnäve som pressar mot nedre delen av magen". Ingen direkt smärta, men lite obekvämt är det. Samtidigt himla mysigt att märka av alla förändringar och händelser i kroppen min. Det vore bara märkligt om jag inte skulle känna av en 2,5 kg levande människa inuti mig.
Gravid 34+6: Mina tre vänner
1. Weleda kroppsolja - när skinnet kring naveln svider är det skönt att smörja in magen.
2. Tena Lady Mini - egentligen ingen kris, men det räckte med att jag råkade ut för läckage en gång för att jag ska ta på mig skydd varje dag, för min egen trygghets skull. Det är bara att acceptera, är man gravid kan det lättare komma droppar, så då får man gå till tanthyllan på ICA....
3. Galieve Peppermint - efter att de sura uppstötningarna börjar bli lite för många räcker det inte längre med att dricka några klunkar mjölk eller ta en halstablett. Jag behöver nåt starkare och fick tips om dom här sugtabletterna.
Gravid 34+3: IKEA & MVC
Idag tog vi bilen till IKEA. Målet var en byrå till lillans alla kläder och diverse barnsaker. Vi prickade av allt på listan och passade på att äta middag på restaurangen. Jag fick hejda sambon som gärna hade köpt på sig allt bebisen behöver under sitt första år, lite vill man ju spara till sen och även handla från andra butiker även om IKEA har mycket fint och praktiskt.
Med oss hem fick vi bland annat badbalja, babyfilt, tvättlappar (10 st för 29:-!) och en sovpåse.
Vi var också på MVC. Mina värden var som vanligt bra: Sf-måttet 33 cm, järnvärdet 127, blodsockret ~4,7 (?), lillans hjärtslag uppe i 154/min och min vikt 78,5 kg (+5,5 kg). Bebisens huvud är näääästan fixerat. BM kunde bara rucka lite grann på det. Känns tryggt att den inte kan vända sig i säte nu.
Vi bokade in oss på ny tid för föräldrautbildning (var tvungna att hoppa av i sista stund sist) och så bokade jag och barnmorskan in de tre kommande besöken på en gång eftersom det är jul- och nyår framöver och besökstiderna få. Kändes märkligt att boka in ett MVC-möte fem dagar efter beräknad förlossning men skulle jag mot förmodan ligga inlagd på förlossningsavdelningen ser hon det och jag behöver inte själv ringa och avboka.
Gravid 34+2: 39 dagar kvar
Efter frukost/brunchen fick jag lite energi. Fixade disken, satte på en tvätt och plockade undan ballongerna från överraskningsfesten mina vänner ordnade tidigare. Sedan mätte jag ytan där lillans byrå ska stå och har nu valt ut några lämpliga ur IKEAs sortiment. En favorit är Kullen med 3 lådor men också en högre och smalare som tex Brusali kan passa. Hon har så mycket kläder och mer lär det bli så lika bra att göra i ordning förvaring på en gång.
Den byrån får så småningom flytta in i det framtida barnrummet.
Men efter att hållit igång i vad då, en timme (?), började barnet sparka på ett inte så skönt sätt. Det stack ilsket till under revbenen samtidigt så nu blir det vågrätt läge en stund. Med bara 39 dagar kvar till förlossningen är det inte konstigt att kroppen säger ifrån, även om det känns lite sugigt att en sån enkel sak som att sitta upp är påfrestande.
Jaja, snart räknas jag som höggravid och då hör det väl till att växla mellan pigg och rastlös, och pensionär.
Uppdatering
Jag gav mig ut på en liten promenad i området. Ungefär var femtionde meter fick jag lov att stanna upp och pausa några sekunder innan jag fortsatte. Det ilade till som ägglossningsvärk eller uvi fast utan trängningar och släppte så fort jag stannade.
Gick och hämtade ut ett efterlängtat paket från Singapore - ett litet spjälsängsmobil/hänge att trä på ena sidan. Hoppas hon gillar den lika mycket som jag!
Gravid 34+1: Vecka 35!
Tiden går fram i en rasande fart. Redan vecka 35?!
Jag ligger och slipar på mitt förlossningsbrev. Försöker hålla det kortfattat och strunta i det mest självklara. Jag gissar att ingen vill spricka eller använda sugklocka om det inte är tvunget...
Ikväll har jag som lättare molvärk på höger sida, ner i höger ben. Varför alltid höger sida?
Och så sparkar den lilla krabaten lite annorlunda än förut, det är högre upp mot revbenen (höger sida) och även om det inte är sådär "våldsamt" som många vittnar om, så känns det och jag drar efter andan, mest av förvåning. Ska du få din mamma att kippa efter luft, din lilla rackarunge?
BB-väskan borde jag kanske packa snart också. Åtminstone ta fram första babykläderna och planera för det viktigaste som vilka hygienartiklar jag och sambon kommer behöva. Speciellt om vi bor kvar 1-2 nätter utöver förlossningen. Än är det mellan 3-7 veckor kvar och det är ju inte galet mycket prylar som behövs egentligen. När packade ni BB-väskan?
Gravid 33+6: Uppe i 85%
Här ligger jag och blir sparkad i sidan inifrån av en liten fot. Mysigt, jag börjar vänja mig vid de här små tecknen nu; sparkar och rörelser från den lilla människan är något jag definitivt kommer sakna när barnet är fött. Tur att vi kommer fortsätta leva inpå varandra i början, vi är ju båda vana vid att leva tätt intill. Och så pappa såklart, jag ser fram emot att bara vara vår lilla familj, vi tre. Vi mot världen liksom.
Igår hämtade jag ut åkpåsen på Posten. Väl hemma släpade jag upp liggdelen från källaren och satt som ett ivrigt födelsedagsbarn på golvet och provade alla varianter, från åkpåse till bärskydd till babynest. Leksaksapan fick agera modell.
Gud, jag vill bara ha lilltjejen här nu så hon får prova! Kommer hon gilla att ligga där på vinterpromenaden? Blir det tillräckligt varmt och ombonat? Kommer nog komplettera med ett liggunderlag under madrassen för bästa isolering.
Jag är så förväntansfull!
Gravid 33+5: Aktiviteter
Lite som hänt den senaste veckan:
- Jag och blivande fadern har varit på ett pass gravidyoga tillsammans (fick bl a prova förlossningsställningar där partnern är delaktig)
- Vi har gått på informationsträff på den förlossning/BB vi nu tänkte välja. Fick mycket bra undervisning i barnafödande och tiden efter. (Sterila kvaddlar tror jag kan passa mig)
- Vi har äntligen beställt åkpåse till vagnen: Bjällra of Swedens Multibag. Åkpåse, babynest och bärskydd för sjal/sele i ett. Håller tummarna att den är bra. Jag ska hämta den nere på affären efter jobbet.
- Jag har fått en fin amningskudde av den blivande fadern. Tummen! Blivande morfar tyckte det var ett lustigt köp, vi får se om det är en onödig pryl som vi förstagångsföräldrar lurats på, eller om den är fullkomligt oumbärlig.
Gravid 33+1: 1,5 månad kvar
83,2 % av graviditeten har passerat.
Barnet är nu ca 44 cm lång och väger strax över 2 kg.
Jag är strax över 160 cm och väger 77 kg (+4 kg).
Om 1 månad, 15 dagar, 11 timmar och 21 minuter är hon här.
Gravid 33+0: Vecka 34!
Ny vecka igen, hur är det möjligt att tiden går så fort? Det känns verkligen inte som att jag bara har 6 veckor kvar till beräknad förlossning. Magen putar fortfarande gulligt ut och än så länge kan jag röra mig skapligt, med vissa undantag (tex böja mig fram på ett smidigt sätt). Ingen förlossningsskräck har greppat tag om mig än trots att jag tvingar mig själv att läsa om liknelser som "bli överkörd av en buss, långsamt fram och tillbaka i timmar" och "klyvas mitt itu av en gaffeltruck". Hållet sköljer ju över mig varje dag men det är ingen skarp ryggsmärta som jag hade förväntat mig komma snart, ej heller tecken på foglossning.
Men lite nytt händer så smått. Idag har jag fått nya små slängar av "mensvärk/ägglossningsvärk", det liksom ilar nedåt några sekunder. Undrar om det har nåt med den förestående förlossningen att göra...? Så nyfiken på hur förvärkar känns!
Gravid 32+6: Världens bästa kille
Och när jag kommer hem lyser det i hela lägenheten. Min älskling är i full färd att städa. Allt är undanplockat (9 av 10 saker är vanligtvis bara mitt), soporna kastade, kartongerna i hallen nerburna i källaren, nybäddat i sängen, tvättmaskinen på, mina kängor har nya skosnören (som jag borde köpt för länge sen) och på bordet står två portioner Kinamat och väntar. Och när jag sedan knäcker min lyckokaka håller jag på att ramla ur stolen:
Gravid 32+6: Rädd för felval
Med 49 dagar kvar tills bf är jag plötsligt i en känslomässig svacka. Jag är trött, led och ynklig. På jobbet ägnar jag mig just nu åt moment som innebär mycket social aktivitet, vara den som leder och hålla humöret uppe. Den pusselbiten passar inte riktigt in i det jag helst av allt vill göra - dra nåt gammalt över mig och skita i omvärlden.
Igår var jag "psykiskt utmattad" och gav mig in i en på förhand utdömd diskussion med sambon som naturligtvis slutade helt fel. Ni som hört en femåring brista ut i ett enerverande "men jag VILL inte!" vet precis hur det lät. Jag kände själv hur hela världen bara raserade för en småsak.
Vi redde ut det tack vare sambons storsinthet och empati. Men jag känner mig fortfarande illa till mods. När jag sätter fingret på det inser jag att det förutom fysisk trötthet även handlar om att jag verkligen är jätterädd för att inte vara förberedd rent materiellt inför bebisens ankomst. Jag är helt enkelt orolig för att göra fel inköp. Hur mycket jag än googlar på bäddning av spjälsäng så kan jag inte avgöra vad som funkar bäst för oss. Kudde eller inte? Tjock eller tunn filt? Babynest eller inte? Pyjamas eller sovpåse? Det överraskar mig för jag trodde på allvar att jag var en avslappnad cool förstagångsmamma som inte behöver mer än blöjor och frottéhanddukar för att sköta en bebis. Plötsligt är jag superstressad och ängslig och omsvärmad av miljontals valmöjligheter. Det som var så roligt och förväntansfullt är utbytt mot beslutsångest. Tänk om vi gör fel val. Jag har liksom fullt sjå med att vara gravid och lista ut bekvämaste sättet att ta på sig dojorna med en stor mage i vägen.
Sambon fick påminna mig om att vi är två om det här. Ansvaret ligger inte bara på mig. Och jag får påminna mig själv om att det viktigaste är inte vilket foder åkpåsen har. Det viktigaste ligger i magen och kommer om mindre än femtio dagar och det sista den behöver är en mamma som redan nu känner sig otillräcklig.
Gravid 32+4: Vaccinerad
Så var jag vaccinerad mot influensan också. Gick på ett litet kick. Det var bara att knata in och be om en spruta, gratis var det också eftersom jag tillhör riskgruppen (gravid). Men hu vad andfådd jag var när jag gick därifrån. På promenaden på ca 15 minuter var jag inte bara en vaggande anka som pustade i backen, jag hade också en bebis som tycktes pressa nedåt, utåt och åt alla håll. I kombination med att det var en hektisk dag på jobbet vill jag bara hem till soffan nu. Jag är helt svettig.
Gravid 32+3: Molvärk
Senaste gravidkrämpan: molvärk vid nedre delen av magen, till höger, och ner i ljumsken. Känns som mensvärk/växtvärk och kommer ofta när jag behöver pinka, det blir alldeles ömt. Förmodligen ligamenten som drar, eller att barnet ligger på ett visst sätt Nu gör det ofta ont när jag är kissnödig och även om jag precis varit på toa så kan det trycka på fast jag vet att blåsan är tömd. I kombination med "hållet" under revbenen och bak över ryggen kan det bli en ynklig tjej som söker stöd och medhåll hos sambon. Inte heller är det lätt att hålla humöret uppe och alltid vara mjuk och len i tonen när kroppen känns öm och stel. Men jag ska nog klara resterande femtiotvå dagar med någorlunda gott humör.
Gravid 32+2: Vecka 33!
Idag har jag hälsat på en väninna som har en tioveckors bebis. Supersöt och mjuk och go. Hon lät sig tålmodigt och nyfiket gå runt som en pokal från famn till famn, och om man om möjligt kan bli mer bebissugen så blev jag det idag. Hur mysigt som helst att gosa med en sån liten en!
Och igår umgicks vi med svärfamiljen och då fick blivande farmor känna sparkar vilket gjorde henne rörd och glad. Svägerskan och ett av "storkusinerna" kände bebisen hicka till deras stora glädje. Det är ett efterlängtat barn därinne.
Gravid 31+6: Gör det ont att föda barn?
80% av graviditeten har gått!
Samtidigt gör det mig en smula orolig. Kommer smärtan vara ohanterlig bara för att jag inte tänker mig det värsta som kan hända? Kommer jag få en chock och bli panikslagen?
Jag gnäller ganska mycket nu när jag har ont vid revbenet och när jag är stel i ryggen av för lång tid i soffläge. Sambon retar mig ibland för att jag blir så ynklig när jag är sjuk.
Jag oroar mig för mycket annat, tex sömnlösa vaknätter och att barnet ska sätta i halsen och få andnöd. Men förlossningen är liksom bara ett dygn eller två, något som miljarder kvinnor gjort, och efteråt får man ju sitt efterlängtade knyte. Jag går liksom bara och väntar på förlossningsskräcken som aldrig kommer fast magen putar alltmer och avslöjar att därinne lever en hel bebis som är bra mycket större än en slidöppning. Jag bör väl inte framkalla oro??
Gravid 31+4: Hicka
Ligger och glor på Nyheterna samtidigt som lillan har hicka. Det känns verkligen lustigt. Som små muskelryckningar långt ner i magen. Det är skumt att det inte är jag som hickar, utan någon annan^^
Idag hämtade vi äntligen ut spjälsängen och medföljande madrass. Sängen får ligga förpackad ett tag till, men om några veckor vill jag nog sätta ihop den och bädda i ordning så det är klart i god tid.
Nu sova, en lång dag imorgon. Gnatt!
Gravid 31+3: MVC-besök
Idag var det dags för MVC igen för mig, sambon och lillan i magen. För att markera att vi är två som väntar barn drog jag fram stolen åt sambon så han slapp sitta ensam en bit bort. Mödravården här måste verkligen börja tänka på hur den blivande pappan bemöts.
Mitt sf-mått är nu 30 cm, så magen växer som den ska. Lillan ligger med fötterna och rumpan uppåt, huvudet nedåt, ruckbar men ännu inte fixerad. Hjärtslag: 144/min.
Vi tog mina värden: 6,7 i blodsockervärde, normalt blodtryck - allt bra. Egentligen ska vi öka på besöken från var tredje vecka till varannan, men vi kom överens om att var tredje räcker ett tag till. Visst är det härligt att höra hjärtljuden och barnmorskan beskriva hur barnet ligger när hon palperar. Men samtidigt tar det tid i form av arbetstid, visserligen betald, och kontroll var tredje vecka är fullt tillräckligt eftersom allt i graviditeten hittills flyter på.
Sen pratade vi lite om vaccination mot säsongsinfluensan, som gravid tillhör jag plötsligt en riskgrupp. Det lutar åt att jag ska vaccinera mig. Då får även barnet ett skydd, det sitter tydligen i ett halvår efter födseln.
Om 3 veckor får vi gå på föräldrautbildning och nästa MVC-besök, sen jobba ytterligare 2,5 veckor och sen föräldraledig!!! Tiden går snabbt.
Gravid 31+1: Stel rygg
Idag hälsade vi på min mormor, blivande gammelmormor. Undrar hur det är att se sitt barnbarn bli mamma. Hoppas jag får uppleva det. Är säkert väldigt dubbelt, glädjande å ena sidan och ett bevis på sin egen höga ålder å andra.
Annars kämpar jag på med kroppen. Skippar smärtstillande i helgen och det straffar sig - det svider och bränner i sidan och över ryggen. Och shit vad stel jag blir av att sitta ner eller ligga ned en längre stund. Känns i nedre delen av ryggen och över höften. Jag bara väntar på foglossning.
Sen har lilla fossingen sparkat så härligt, oh vad jag ska pussa på lillans fötter när hon kommer, för bebisfötter är väl bland det sötaste som finns?!
1 november idag. Mindre än två månader kvar. Sen får vi träffa vårt efterlängtade troll, många är vi som väntar!
