Tänk om

Det händer att jag funderar över hur livet vore om mina önskningar slog in första gången jag uttalade dem.Jag började längta efter barn ihop med mitt ex när jag var ungefär 17-18. Nästan alla i hans familj hade fått barn efter gymnasiet. Vi tänkte att kan dem kan vi. När exet var 19 upptäckte han livet, att det fanns saker där som inte går att kombinera med familjeliv. Han ville vänta tio år med barn, det är ganska normalt att vilja det när man precis blivit vuxen.
*
Jag blev kvar med min barnlängtan och ungefär då fick jag också min diagnos, PCO. Jag grubblade mycket över hur mitt liv skulle bli. Skulle jag kunna få biologiska barn? Skulle exet bli en bra pappa? Jag hoppades det. Jag hade många frågor och det gick inte en dag utan att jag hoppades att jag skulle vara oplanerat gravid. Jag tjatade. Och hängde på Familjeliv.se.
*
Så tog det slut mellan oss och idag, sex år senare, är jag glad att vi inte blev oplanerat gravid för vårt förhållande var inte det bästa. Förmodligen hade jag varit ensamstående mamma eller sambo i ett ansträngande förhållande. Mitt ex lever idag ett liv skiljt från mitt, vi har ingen större kontakt och vi är båda överens om att det var rätt det som hände. Vi sänkte varandra i vår relation, snarare än höjde.
*
Jag började plugga och ansträngde mig hårt för att släppa min längtan och istället fokusera på studier, singellivet och jobb. Sedan träffade jag min nuvarande och nu har jag fått blomma ut min längtan och får förhoppningsvis leva ut drömmen med honom. Han har fått mig att hitta andra värden i livet som inte nödvändigtvis behöver innehålla barn. Värden som personlig utveckling, kreativt arbete och ideellt engagemang. Det är guld värt nu när vi kämpar så med fertilitetsbehandlingarna att ha sådant vid sidan av. Att all energi och lust inte läggs på en enda sak. Då hade mitt liv varit tomt.
*
Det händer att jag tänker på hur det hade varit om jag och exet hade fått barn. Och tackar min lyckliga stjärna att det inte blev så.


Kommentarer
Dujaghanvi

På något sätt får din berättelse mig att vilja tro att allting har en mening. Att denna kamp - för dig, mig och alla andra där ute - har en mening och ett syfte. Att det blir bra till slut. Även om det är lite svårt att se det klart och tydligt just nu..

Svar: Tack.
Tjejen bakom Kampen mot pco

2014-01-18 @ 16:22:26
URL: http://dujaghanvi.blogg.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Kampen mot PCO

Drömmen om ett barn - äntligen gravid!

RSS 2.0