Hellre 4 cm än 4 kg

Ibland ska man vara glad över det man har... Min är dessutom bara drygt 1 cm nu och ynkligt skrumpnad.
 
 

Försök nr 8: VUL

Cystan på 4 cm har skrumpnat ihop till en liten betydelselös klump och har därför försvunnit. Hurra, säger jag, och ser därför fram emot att få starta behandling nr 8! Dock är livmoderslemhinnan ännu tjock (cirkus 7 mm) och jag behöver därför en mensblödning innan jag får börja spruta. Det blir Provera i tio dagar. Borde börja blöda tre, fyra dagar efter det. Först då kan vi dra igång mitt livs femte behandling med Puregon. Det känns bra, det känns överkomligt.
 
Jag tog fram kalendern och började räkna, fylld av energi. Såhär ser agendan ut för Försök nr 8, Puregonbehandling nr 5: 
 
v. 10-11 Provera och mens
v. 12-14 Puregon
v. 15-16 Ovitrelle och Olidlig väntan
v. 17 Testar positivt och är lyckligt gravid
 
Frågor på det?

Måndag = start med Puregon

Nu mina damer (och herrar?) tänkte jag ägna mig åt lite positivt tänkande! Imorgon ska jag på vul och titta om gulkroppscystan är borta. Under en vecka har jag haft gul-bruna-beiga flytningar och jag med min eminenta slutledningsförmåga vet att det är cystan som spruckit/tillbakabildats/gått hem för gott.

Läkaren kommer le förnöjt och förundras över hur snabbt den försvann. Nu är slemhinnorna tunna och uppbyggnadsbara! Mina äggblåsor små och fulla av potential! Min kropp redo, ståendes på barrikaderna (fast liggandes i en gynstol)!!!

Imorgon, gentlemän och madamer, då jäääävlar! Nu ska vi köra!!!

En välbehövd liten paus

Det känns som att tyngden i bröstet som legat konstant från besvikelsen innan jul till besvikelsen kring alla hjärtans dag med återigen en misslyckad behandling, har släppt för ett ögonblick. För den här gången var vi ju nära. Jag fick en ägglossning som inte bara syntes på datorskärmen i en svartvit suddig målning, utan även kändes rent fysiskt i bröst och mage, och jag fick sedan mens som uträknat som vilken normal kvinna som helst.
 
Jättetråkigt att det inte tog, ja. Humöret har ju varit labilt den senaste tiden - jag har varit ledsen, arg och orolig, säkert mycket pga. alla hormoner jag sprutat i mig. Men spänningen inför VUL och en eventuell höjning av doseringen bidrog också till de här veckornas PMS-liknande syndrom. Kommer det funka? Tänk om jag får för många ägg igen? Vad betyder det att äggblåsan tillbakabildades? Hur kommer tre sprutor Ovitrelle märkas i min kropp mot den vanliga en?
 
Jag hade velat köra igång på en gång - givetvis. Nu när det kanske funkar! Nu när vi verkar hittat ett bra schema för Puregon! Nu när det var så nära, så nära. Men så dök den här cystan upp. Och plötsligt har vi fått ett andrum. Jag kan inte göra någonting nu. Bara vänta. Jag får huvudet fritt att tänka på något annat. Min sambo får höra mig babbla på om andra saker än färg på sekretet och på vilken skala 1-10 bröstvårtorna ömmar idag.
 
Jag får dricka vin. Tja-la-lalla-la! Det hade jag väl egentligen kunnat göra ändå, men min sambo avrådde mig å det bestämda. Nu när vi har såna svårigheter ska vi inte riskera något, sa han. Så jag undvek alkohol från ägglossning till mens. Jag fick hitta på en ursäkt när jag blev erbjuden vin som jag annars gärna dricker till en god middag - och kände mig nästan nyplussad. Som om jag och min sambo redan hade en liten hemlis.
 
Innan jag avslutar vill jag säga en sak till. Jag sänder mina tankar till min ena vän som tyvärr fick missfall. Det är min egna stora fasa, att äntligen få ett plus: bygga drömmar, börja planera föräldraledighet, smygtitta på barnvagnar, kolla var närmaste BB ligger, känna hur det växer... och sedan byta ut drömmarna mot missfall och platt fall. Jag är jätteledsen för hennes skull, även om jag själv inte upplevt detta så förstår jag deras smärta och sorg. Vad hon än väljer att göra; vänta eller börja försöka igen snart, så stöttar jag henne och hoppas att kroppen och hjärtat läker fort.
 
Personligen anser jag att missfall borde förbjudas, för det är verkligen att stjäla folks glädje. Hmpf.

Gulkroppscysta

VUL idag: Jag ser något på skärmen, något otäckt stort och svart. Det är en 4 cm stor gulkroppscysta på ena äggstocken. På skärmen är den uppförstorad och ser skrämmande ut, men den är ofarlig. Jag måste få bort den innan jag börjar med nästa behandling Puregon. Det kan ta några veckor. Det känns okej men ju mer jag tänker på det ju ledsnare blir jag. Just nu rinner tårarna. Så himla typiskt, va? En cysta!

"Skulle man skära i den vid operation skulle man se att den är gul", förklarar läkaren på sitt lugnande, avdramatiserade sätt. Det är därför den kallas gulekropp. Hon visar en pedagogisk illustration för jag frågar mycket. Jag strålar och ler igenkännande - jag fick ju gulkroppshormon utskrivet i tonåren för att få igång mensen!

Jag har hört fler som är i samma situation som mig som fått en liten cysta. Så nu var det väl min tur.

Gult är fult.

Jag lägger min gissning/förhoppning på ett decemberbarn nu, någon emot? Eller januari, för säkerhets skull.

 

 

Kampen mot PCO

Drömmen om ett barn - äntligen gravid!

RSS 2.0