Sista dagen på nya året, och sista dagen på graviditeten innan beräknad förlossning. Än så länge är allt som vanligt. Lite täppt i näsan bara.

Jag längtar efter min bebis!!! Vi är inte ens förbi bf och jag är redan rastlös av att vänta. Är såå taggad på att förlossningen ska börja. Skiter i att försöka framkalla en oro eller skräck, även om sambon tittar tvivlande på mig när jag står och skuttar och påstår mig se fram emot att föda, att det ska bli roligt. OK, roligt är kanske fel ordval - men jag är nyfiken på hur det känns, hur jag hanterar smärtan, ja, hela upplevelsen tillsammans med min älskling. Två dagar till, sen får du komma när du vill, lilla pyre.

Tog just en promenad för mig själv. Solen sken och kölden bet i kinderna. Jag fantiserade om hur jag om några veckor kommer dra barnvagnen samma slinga och gullade lite tyst för att prova hur det känns.

Magen är bättre, om än lite gasig. Vi har typ vänt på dygnet här under mellandagarna, somnar vid två och går upp elva-tolv. På måndag jobbar sambon och jag får se hur jag fördriver tiden utan hans sällskap. Det är som att jag bara orkar hålla igång några timmar innan jag måste ta en tupplur. Jag är inte pepp på att ta mig nånstans heller, skulle gärna hitta på saker och typ träffa kompisar, men jag känner mig tungrodd och långsam. Är hellre hemma och pysslar.

Två tabletter Magnesium och en tesked messmör och extra mycket vatten. Nu på kvällen blev magen plötsligt stenhård och gör jätteont i övre delen över mot ryggen, tex jag vänder på mig i soffan till ryggläge. Den är spänd och rund. Jag har varit lite trög i magen på sistone, delvis pga graviditeten men mest av all julmat och julgodis som jag satt i mig. Måste äta bättre och röra på mig lite, jag har bara gått en ynka promenad på en vecka bortsett från trask i shoppingcentrumet. Det är bara så lätt hänt såhär kring jul, när mamma packar ner små portioner av överblivet julgodis i burkar som står alldeles för lättillgängliga, och när Coop har 4 flaskor julmust för 20:-, att det blir lite väl mycket "unna sig" som höggravid.

Tjoho ny vecka! Om bara en vecka är hon beräknad att komma! En enda vecka. Det kittlar i magen vid tanken på att hon kan komma närsomhelst. Blir det en 2014:a eller en 2015:a? Jag mår så bra och har verkligen inte bråttom utan väntar gärna till att december slår om till januari.

Jag pustar ut efter två dagar i trevligt sällskap. Igår firade vi jul med släkten på pappas sida, vi var ett stort gäng och det var perfekt med gott julbord, gemenskap, Hej tomtegubbar och julklappar. I år var jag väldigt nöjd med mina inköp och mottagarna verkar detsamma. Även lillan fick några få presenter fast hon inte fanns med oss på utsidan. Jag fick iaf gosa massor 

Hick hick - min mage skakar till för varje hicka på insidan. Foster hickar mycket snabbare än oss andra. Hon hickar varje dag. Tycker synd om henne för hicka är ju inte speciellt behagligt. För mig känns det bara mysko och roligt.

Idag vaknade jag på strålande humör med sång och kärleksfulla ramsor till sambon som redan var uppe. Liksom natten till igår (fredag-lördag) vaknade jag mitt i natten av svullnad/klåda. Men nu var jag förberedd och plockade fram vetekudden ur frysboxen så att mina fötter kunde svalkas och jag somna om. I fredags gjorde jag även misstaget att äta mycket salt mat (bacon, halloumi, jordnötsringar) som jag sen läste binder upp vätskan i kroppen och bidrar till svullnaden. Så igår undvek jag salt mat (utom julskinka!) och jag tyckte mig märka en viss skillnad.

Nu går jag in i vecka 39 och för varje dag som går närmar sig förlossningen - jag ser fram emot den med en skräckblandad förtjusning.

Nu är vi föräldrautbildade, jag och sambon. Det var en gruppträff med några andra blivande föräldrar. En förlossningsfilm fick vi se, och såklart blev man rörd, det räckte med en närbild på en mamma med lustgas i högsta hugg och en pappa bakom som ler mjukt och masserar henne över ländryggen för att ögonen skulle bli lite rödfuktiga och näsan snuvig. Snart är vi där. Det hissnar i magen. När kommer förlossningen starta? Hur kommer värkarna kännas? Hur länge kommer det hålla på? Kommer jag skrika, få panik eller bli rädd? Hur känns det att krysta? Hur kommer det kännas att få upp henne på bröstet? Hur kommer hennes lilla ansikte se ut, och hennes små händer? Hur kommer första amningen kännas?

Nu är skötplatsen klar. Den består av en skötdyna från Baby Trold ovanpå på tvättmaskinen, ett skydd från IKEA (kan tänka mig att en handduk funkar lika bra) och ovanför en smart tygväggförvaring med fickor för blöjor, salva och andra tillbehör. Jag längtar tills jag får byta på lillan, är "sjukt taggad" för att citera Joel i Dessertmästarna.

Idag är det skönt! Gick upp tidigt och fick skjuts av sambon till vårdcentralen för att lämna blodprov på fastande mage. Nu sitter jag på ett fik i centrum och unnar mig en god frukost, samtidigt som centrum vaknar till liv runtomkring mig. På agendan står lunch med mamma, lite inköp i samma vända och så julpynta hemma. Sambon satte upp julstjärna och julbelysningen igår så jag tar vid där idag.

Klådan och svullnaden håller i sig. Inatt garderade jag mig med en kyld vetekudde från frysen och högläge för fötterna. Inför sänggåendet fick min älskling ge en fot- och vadmassage, jag duschade svalt och smorde in mig, samt utförde minigymnastik för anklarna och tårna. Jag överlevde natten men tyvärr går det inte över. Det regnar här och när jag gick till sopsorteringen njöt jag av att gå barfota i ett par foppatofflor - i december!

Klockan är tre på natten och jag kan inte somna om! Vaknade av en hemsk klåda på tårna och kunde inte låta bli att klia. Mina fötter och händer är svullna. Jag har smort in med kylande Ice Power gel som sambon lyckligtvis har hemma så nu svider det mer än det kliar vilket är mer tillfredsställande. Har fötterna på en kudde för höjd men vad göra med fingrarna? Händerna har känts svullna ett tag, förlovningsringen åkte av för en månad sen, men har inte haft denna klåda förrän nu helt plötsligt. 

Nu räknas graviditeten som fullgången, så då kan jag vara helt lugn om hon skulle behaga komma redan nu. Dock hoppas jag inte det riktigt än. Går gärna hemma och strosar ett tag till...

Första lediga dagen bjöd på mycket trevligt idag. Jag gick upp vid åtta och tittade på morgon-TV vilket jag inte gjort på flera år. Sedan väntade besök på MVC där barnmorskan knappade in saker i min journal inför förlossningen. T ex att jag vill amma och i första hand använda alternativ smärtlindring. Jag har skrivit ett eget förlossningsbrev som jag ska skicka in till sjukhuset också.

Moooooolvärk ner i ljumsken! 

Det börjar banne mig bli en nattlig rutin nu. Plötsligt vaknar jag under de tidiga morgontimmarna av molvärk från magen ner i låret. Precis som mensvärk. Jag kissar och går några vändor eller utför några stretchande yogapositioner. Grimaserar. Inte det skönaste sättet att väckas på. Men det går an. Jösses, det hade kunnat mycket värre. Min graviditet är rena drömmen!

Min släkting har nu fött sitt barn och jag är jätteglad - och plötsligt mer orolig. Det barnet är på utsidan, frisk och välbehållen. Min är fortfarande på insidan och även om risken är pytteliten kan det fortfarande hända saker. Nu känner jag efter hela tiden om hon rör sig. Om inte så lägger jag mig på sidan (om jag är i sängen) eller puffar på magen för att få igång henne. Jag har till och med druckit kallt vatten bara för att några sekunder senare känna henne sträcka på sig och vakna till liv. Det är kanske inte så schysst, men vad ska man göra när man grips av ängslan? 

252 dagar av 280 avklarade = 28 dagar kvar!

Aldrig någonsin förut har jag känt den här starka driften efter att få fixa, förbereda och göra i ordning. Att veta att de rena lakanen, tvättlapparna och strumporna snart ska komma till användning av vår lilla dotter. Att allt vi gör, jag och sambon, är för att hon ska få den bästa start i livet som går.

Inatt vaknade jag av att det molade obehagligt i nedre delen av magen. Även om jag gick och kissade fortsatte värken tills jag somnade om.

Jag och sambon åkte tidigare från jobbet idag, pepp på att fixa lite hemma inför ankomsten. Boa. Vi hade världens flow och satte ihop både lillans klädbyrå och spjälsängen. Jag fortsatte sedan att dona med husdjuren. Det var mycket lyfta, böja sig fram och jobba på golvet, och kroppen började så smått protestera. Snart spände det i magen och ner i benen och bak över ryggen. Till slut skrek kroppen VILOLÄGE NU!