Goda nyheter

Nu har jag och sambon varit på läkarbesök och fått veta resultatet på alla våra prover vi gjort. Min mans spermaprov visade goda värden både på rörlighet/motilitet (hur snabbt de simmar) och mängd (antal miljoner spermier per milliliter) vilket såklart är bra nyheter.
 
Vad gäller mig så har jag (som vi redan vet) inga problem med äggledarfunktionen dvs. äggledarna och livmoderhålan om jag minns rätt (HSSG). Verkar även ha bra kvalitet på själva äggen och det kan göra att jag kan bli gravid långt upp i åldern. Men som gyn sa, det är ju nu vi vill ha barn.
Blodprovet jag tog visar även normal ämnesomsättning (själva provet heter TSH och testar sköldkörtelns funktion) liksom nivåerna av prolaktin (hormon från hypofysen). Jag har läst att prolaktinet avgör bröstens storlek bland annat.
 
Så det enda, och det största, problemet är egentligen att jag har PCO-äggstockar vilket ger utebliven ägglossning. Hjärnan får helt enkelt inte signal om att släppa äggen. Det jag tagit hittills är Pergotime vilket ska få hypofysen att producera mer FSH --> utmognad av äggblåsor --> ägglossning.
 
Som ni vet så bet inte Pergotime på mig. Så nu ska vi gå till en mer direkt behandling - Puregon. Då sprutar man in hormonet direkt i kroppen. Jag har därför hämtat ut en "penna" på apoteket som jag ikväll ska fylla med FSH och få igång mina små äggblåsor (folliklar). Detta ska jag göra under några dagar och sen gå på ultraljud för att kolla om det hänt något på den dosnivån, om inte så ska jag höja dosen och ta sprutan under några fler dagar.
 
 
 
Ser ni vilken fin bild det är på asken? Ett par som böjer sig över sitt lilla barn. Det är jag och min kille nästa år ;-)
 
 
Så snart ska jag ta pennan under armen och hämta sambon (eller ska jag ta sambon under armen och hämta pennan?) och stickelisticka mig lite nätt i magfläsket! Tur att man inte är spruträdd för minst 6 kvällar i rad ska jag ta sprutan och troligen fler.

Äggledarspolning - check (väntan på försök nr 4)

Nu har jag gjort röntgen av äggledarna, en så kallad spolning. Det var lite obehagligt när de sprutade in vätska, det spände precis som mensvärk och det är precis det jag läst att andra beskrivit det som. Men det gick bra och det gick fort, och läkaren och sköterskan var väldigt snälla och omtänksamma.
 
Det såg också mycket bra ut, det var god passage vilket betyder ett problem uteslutet. Om några dagar ska jag och sambon på återbesök och då får vi höra vår läkares samlade bedömning av alla prover. Ser fram emot detta och hoppas på goda nyheter!

Besök på fert.mottagningen

Idag var jag och sambon på vårt första besök på den fertilitetsmottagning vi blivit remitterade till. Vi fick svara på några frågor om våra hälsotillstånd. Jag fick göra ultraljud och ta blodprov. Eftersom jag inte haft någon blödning sen p-pillerstoppet fick jag medicin utskrivet som ska framkalla blödning. När jag får mensen ska jag ringa och boka in ett återbesök, och får jag ingen mens ska jag ändå ringa och boka in ett. Innan dess ska även sambon lämna spermaprov. Vi måste utesluta att det inte finns annan problematik som bidrar till våra svårigheter att bli gravid.

Jag blev lite ledsen där och började böla när jag berättade min historia. Det känns inget roligt att berätta om hur jag fick mens som 13-åring, en mens som ena stunden var 1 månad lång och den andra stunden så oregelbunden att den inte kom på tre månader. Att jag några år senare fick Gestapuran utskrivet för att ens få mens. Och att Pergotimen inte gav ÄL - det som på flera sätt slog undan mina fötter för jag var ju så hoppfull att det skulle ge resultat.
 
Men tårarna torkade rätt snabbt och resten av besöket kändes helt okej. Läkaren var lågmäld men gav ändå visst hopp. Dock startade det en bit känslostorm inombords. En egentlig småsak gjorde att jag fick ett utbrott på sambon strax efteråt, med tårar och sura miner och allsköns hot om att åka hem ensam utan honom. Men jag har sådan tur med min karl, för han tog inte åt sig utan höll sig lugn och sansad tills jag fått tillbaka humöret. Han förstår att jag jobbar på att acceptera läget och min kropp, och att det tär på psyket och att man därför i princip måste få ett smärre tokbryt på sin sambo ibland.

Det är ju inte så lätt att acceptera att man befinner sig i en fertilitetsutredning med spermaprov och äggledarspolning på agendan när man bara är 25 år gammal. Det känns tragiskt, även om jag vet att jag inte är den enda. Och så känner jag att det är mitt fel att sambon dragits in i det här. Han menar att vi gör detta tillsammans. Men jag kan bara tänka att det är min kropp som sviker, inte hans. Det är den som hindrar oss från att bli förälder.

Och jag är livrädd att stämplas som infertil, för det låter så kallt, så kliniskt och tomt. Vägen dit är lång, jag är medveten om det. Jag är inte alls där än. Hittills är jag bara ofrivilligt barnlös. Svårigheter med att bli gravid. Rubbningar i systemet. Under behandling. Lång startsträcka. Lite motstånd i maskineriet.

Jag är också tacksam för frikortet.

Kampen mot PCO

Drömmen om ett barn - äntligen gravid!

RSS 2.0