Ja!

Jag var irriterad på väg till läkaren idag, förmodligen spänd. Väl där var jag munter - rutinerad som man är knöt jag upp kängorna redan i väntrummet och inne hos doktorn tjattrade jag på medan jag klädde av mig och satte mig på gynstolen redo att lägga upp benen. Men så kom det sig att han fortsatte prata helt obemärkt medan jag blev sittande med naken underkropp på britsen och liksom tittade upp på honom medan konversationen pågick. Mycket lustig situation. Hade jag haft gynskräck skulle den varit botad vid det här laget...

Sen var det dags för ultraljud! Bresa med benen och in med staven. Högst osexigt. Sist jag var på vul, innan jul, fortsatte ju den andra läkaren jag hade då att prata med mig medan jag låg ned med bena i luften. Då hade han handen på mitt knä samtidigt, som för att trösta mig. Sambon stod bredvid då, tror inte han märkte det eller så ville han inte göra mig uppmärksam på det om det var okej för mig. Vilket det väl var...?

Nåväl. Idag behövdes ingen tröst. Läkaren behövde bara slänga en blick på skärmen för att kunna yttra de gyllene orden: "Det ser ju bra ut. Slemhinnan är tunn och fin. Nu kör vi!"

Start ikväll med femtio enheter Puregon! Återbesök om tio dagar. Yes!

Det har aldrig räckt för mig med bara 50 utan det är först vid 75 det händer något, men doktorn förklarade att om vi börjar direkt på 75 finns det risk för en massa äggblåsor och då måste vi avbryta. Det är av samma anledning som jag inte behöver gå på kontroll vid sprutdag 7 utan törs vänta ända till dag 10. Förhoppningsvis klarar kroppen att gå upp på 75 vid det laget utan att ploppa för många ägg. Ett ägg räcker gott och väl.

Snälla, låt det bli en bebis den här gången.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Kampen mot PCO

Drömmen om ett barn - äntligen gravid!

RSS 2.0