Behandlingens femte VUL är klar (tredje sen jag började med Puregon, plus två förberedande för att se om kroppen var redo). Det visade till min stora lättnad att ingen äggblåsa var tillräckligt stor för att ägglossning skulle föras på tal än. Så jag fortsätter med Puregon 75ie några dagar till. I slutet på nästa vecka kommer det nog vara klart, trodde läkaren.

Nu måste jag förbereda mig inför det jag ska iväg på några dagar. Tänka på något annat ett tag. Sånt behövs. Jag är inte "ofrivilligt barnlösa K", jag är "K"!

Inga tecken på ägglossning än. Sist hade jag ändå ökade rikliga "sekret" strax innan vul då en stor äggblåsa påträffades, samt jätteömma bröstvårtor. Jag hoppas på en äggblåsa som är ca 13 mm och därför behöver typ fyra dagar mer på sig att växa innan Ovitrelle. Tur att mottagningen har helgöppet ibland, tror det är om de har en ivf inplanerad som de håller extra öppet även för oss som "bara" sprutar.

Dag 15 med Puregon, shit, tänk om jag har en mogen blåsa inom några dygn! I februari tog jag 12 dagar á 50, sen 10 dagar á 75. Jag är nu på dag 15 varav fjärde dagen i rad med 75. För nu kör vi på med 75 enheter och då borde det som bekant röra på sig snart! Men sett till min historia behöver jag åtminstone fyra, fem dagar till för att baka en rund, fin äggblåsa.

Molnet på himlen är att jag först ska på VUL och sedan måste resa bort i början av nästa vecka, söndag-tisdag, där jag tyvärr inte kommer ha sambon i närheten. Största farhågan är att jag beräknas ha ägglossning på måndag. Det vore absolut katastrofdåligt. Jag hoppas att jag antingen har ägglossning i helgen bums - eller tidigast onsdag... Må fertilitetsguden vara på min sida!

Idag är det våffeldagen, även jungfru Maria bebådelsedag. Dagen hon ska ha insett att hon blivit havande med Jesusbarnet. Lite coolt ändå att plussa idag. Även om barnet riskerar komma på julafton. Tyvärr gäller det inte mig, men jag hoppas att jag plussar om ca tre veckor. En vecka till med Puregon, och sen två veckor av väntan efter ägglossning. Snart vul!

Nyss tagit spruta nr 12. Tredje sprutan på 75ie, med två 50-sprutor emellan. Sist behövde jag tio sprutor á 75ie för att få en mogen äggblåsa så jag är nyfiken på om det hänt något överhuvudtaget.Ingen mens längre i alla fall - skönt! Det känns fräscht!

Nu sova, imorgon (tisdag) vaginalt ultraljud....För er som undrar vad medlet mot acne hette så var det ett serum från Garden of Wisdom, som man bara tar ett par droppar från på finnen. Jag vet inte om det är tack vare det eller att jag slutat med Provera, men utslagen har minskat och hyn har lugnat ner sig. Får se vad en, två veckor till av Puregon gör dock.... finns en risk att hyn slår bakut av mer än två veckor tillförsel av hormoner.

Jag har ju tjatat en del om acne, jag förstår att det kan vara tröttsamt att lyssna på. Men nu har det inte kommit några nya finnar trots Puregon dagligen i mer än en vecka. Jag har därför insett att det måste vara en biverkning av Provera i första hand! Sen kan det hända att Puregonet bidrar också, men sen några dagar har jag använt ett medel som min kompis gav mig och det funkar faktiskt. De finnar jag fått har börjat torka ut men några nya har heller inte uppstått.

Ikväll blir det Puregon á 50ie och jag är nyfiken på vad som kommer visas på vul senare i veckan. Hur reagerar äggstockarna på varannan dag 50, varannan dag 75? Vad beror den plötsliga mensblödningen på? Och när kommer jag vinna en miljon kronor? Många frågor men inga svar...

Idag är en sov länge- och slappa framför datorn med massa smågodis-dag. Disken, sopsortering och en maskin tvätt har jag fixat, annars har jag pysslat med ett litet projekt mest hela dagen inomhus. Nu ska jag ge mig ut och hämta ut paket. Solen skiner och jag har fortfarande mens. Hoppas er helg är mer intressant!

Jag blöder och vet inte varför! Sist jag blödde under en Puregonkur berodde på att en växande äggblåsa tillbakabildades. Men slemhinnan var ju tunn och ingen äggblåsa har börjat växa? Vad är det då som brustit? I två dagar har inte ett spår av mens synts till. Och plötsligt...?

Fredag kväll och helg dessutom, då svarar ju inte mottagningen. Jag får sitta här med min oväntade jättekonstiga mensblödning och vänta. Det kanske var en engångsföreteelse. Jag fick ju ingen ordentlig mens efter Provera. Men nu??? Åtta dagar med Puregon, med blicken framåt, då ska ingen jäkla mens dyka upp mitt i alltihop. Vad är det frågan om?

Idag på vul var det som väntat ingen äggblåsa som stack ut. Jag behöver helt klart 75ie för att sätta fart på äggstockarna, 50ie räcker inte men behövs ibörjan för att inte tippa över och överstimulera. Slemhinnan var tunn, ca 4,7 mm, och det är för att jag blödde så länge av Proveran. Jag bad faktiskt om en förklaring på blödningen/bruna flytningar, alltså varför jag får det, men den jag fick förstod jag inte riktigt: Något med att Provera ger en mekanisk mens till skillnad från den mens som uppstår av ägglossning. Nåväl, det viktigaste var att det inte var något konstigt. Igår fick jag bara en pytteliten flytning och idag ingenting, och det är pga att slemhinnan är så tunn och utblödd att det inte finns något mer att få ur den. Typ något sånt.

Som sagt, vul visade att jag behöver öka dosen Puregon.

- Du får gå upp på 75, sade läkaren.

- Hm, sade jag tvekande. Hur var det sist? Fick jag inte för många ägg i höstas när jag gick upp på 75 för tidigt?

Läkaren läste i journalen.

- Ja, det är ju på gränsen...

Du skulle kunna ta omväxlande 75 och 50, föreslog han. Skulle du bli lugnad då?

Han sa det vänligt. Det lät som en bra idé - jag behöver höja för att komma igång men det är en hårfin gräns att inte börja för tidigt pga risk för överstimulans. Men jag gick med på den varianten att köra varannan dag hög och låg.

- Du ska inte behöva ha ångest, tillade han men jag försäkrade honom om att det hade jag inte, men jag vill inte riskera något utan hellre ta det framåt försiktigt.

Sedan passade jag på att fråga hur länge man brukar hålla på med Puregon. Jag har snart hållit på ett år.

- Om det inte tar sig den här gången... vilket det ska! ... så ska vi nog diskutera att gå vidare till provrörsbefruktning.

- Okej, sade jag.

Provrörsbefruktning... Det känns stort och läskigt. Men samtidigt känns det som ett säkrare kort. Stimulera fram en massa ägg, para ihop dem med min sambos superspermier och låt baka!

- Men du ska bli gravid nu. Av Puregon.

Läkaren såg mig i ögonen. Jag instämde med eftertryck.

Givetvis ska jag bli gravid nu.

Av Puregon.

Överdriven konsumtion av sötsaker + extra hormoner i injektionsform = ingen bra kombination... =(

Finnar stora som bölder känns det som...

http://www.dn.se/livsstil/i-vantans-tid-pa-ratten-att-foda-andras-barn/

Jag tycker surrogatmödraskap är intressant. Personligen vill jag hålla alla dörrar öppna för möjligheten att bli mamma. Om detta är det som krävs för ett biologiskt barn, varför inte? Samtidigt vill jag inte att fattiga kvinnor i redan utsatta situationer ska känna sig pressade till något. Alla parter måste vinna. Men surrogat som princip är fantastiskt, tänk att låna ut sin livmoder till en annan människa, vilken ädel handling! Och ett teknikens under!

Vad tycker ni?

Kollar kontoutdragen. Jag kan inte fatta att jag kom upp i gränsen för högkostnadsskyddet redan i januari. Både för läkarbesök och medicin. Grymt tacksam för att det finns, fatta hur mycket pengar vi annars hade fått lägga ut för att nå vår dröm. När det inte finns nån garanti heller för att det går vägen. Du kostar redan för din mamma och pappa, lilla bebis. Och vi längtar efter dig så otroligt mycket. När kommer du till oss?

Tant Röd (är det inte ett hemskt uttryck så säg?!) var välkommen men stannade mycket kort; bara en dag. Idag är det brunt igen. Inte så trevligt. Men jag har tagit Puregonspruta nr 2 á 50 enheter och är nöjd och glad. Lite nervös inför att det inte ska lyckas bli ägglossning som sist, kan jag verkligen ha sån tur att jag får två chanser såhär nära inpå varandra?? Visserligen en liten cysta däremellan, så sån himla flyt har jag ju inte utan det är små uppförsbackar då och då.

Jag är väldigt mycket mer positiv än sist i alla fall. Nu vet jag att det går. Att jag kan gå en bit på 50ie, höja till 75 och sen finns det troligtvis en fin liten mogen blåsa att sätta all sin tilltro åt.

Min fästman brukar vädja det till mig när jag har mina svarta stunder. Jag måste ha tro, jag måste tro att det går. Att vi kommer bli föräldrar. Jag får inte sluta tro på det. Inte minst för att orka psykiskt att vandra uppför backen. Arm i arm. Vi gör det här ihop, då kan inte den ena sätta sig på rumpan och vråla Det här går inte!!! Fast man är ju inte mer än människa... Klart man blir tre år gammal och envis. Kan inte! Vill inte!

Men nu vet jag att jag både vill och kan.

Hej mensen!

Trevligt att ses. Jag föredrar dig framför din märkliga kusin som jag haft besök av i fyra dagar nu. Det är liksom mer fräscht med klarrött, tycker jag.

Ikväll går startskottet för Puregon omgång nr 5! Jag är taggad som tusan. Den här gången kommer det lyckas! Vi SKA bli föräldrar, mitt i mörkaste december är planen. Sista chansen för ett 2014-barn är nu. Sen får man styra kosan mot 2015, fast det gäller ju inte oss - vi ska bli föräldrar i år. Så det så.

Nu kör vi!!!

Somliga påstår så. Jag tar extra D-vitamin i form av multivitamintabletter. Ett tag tog jag extra droppar, men av lathet står flaskan kvar, ännu ej tömd.

Läs artikeln här, om succén d-vitamin för kvinnor med pco som vill bli gravida:

http://www.ovarian-cysts-pcos.com/success-with-vitamin-d-overcame-pcos-naturally.html?inf_contact_key=800541a2400dc17dfca05c22b06e21ce71412d04c7b8ed29a50e11f77cc141b2

VUL idag visade att allt ser mycket fint ut. Äggstockarna har små äggblåsor, livmodersslemhinnan är tunn = min kropp är redo för nästa behandling! Femte gången gillt, som "Anonym (tvålen)" på Familjeliv sa ;)

Dock har jag ju det här "ofärska" bruna blodet som kom efter 6 tabletter Provera... Antagligen hade jag inte så mycket att blöda ur. Jag fick ju mens där i februari, strax före cystan. Idag är det tisdag, på torsdag ska jag se om jag får färskt blod eller ej, och ringa tillbaka till kliniken. Ingen mer Provera för mig. Kartan får ligga med två oätna piller kvar. Oavsett mens/utebliven mens så kommer jag starta med Puregon på torsdag! Så lät läkaren.

Nu är oron snarare att jag ska få ägglossning det datumet som jag ska på konferens med jobbet, det finns en liten risk för det eftersom jag brukar behöva ca 21 dagar med Puregon för tillväxt. Hoppas inte! Vad gör man då? Tar med sambon?

Min vän, som är gravid, tog kontakt idag. Hon frågar hur jag mår, vad jag gör, intresserar sig. Jag svarar artigt och avmätt. I mina ögon är hon den som dragit det längsta strået. Hon är gravid. Hon mår hemskt illa - men hon är gravid. Hon var en av dem som stod mig närmast under gymnasiet. Sedan gled hon mer och mer ifrån. Vi andra vänner förstod inte helt. Nu kommer hon tillbaka. Men jag fixar det inte. Jag är väldigt nyfiken, vill veta hur hon har det och vill ha detaljer om att vara gravid. Men jag fixar det inte. Avundsjukan slår igenom. Jag vill så gärna ställa frågor, vara en del av det. Men det tar emot.

Min andra vän står jag närmare. Det var också svårt, jag blev väldigt tagen känslomässigt. Kände mig omsprungen och värdelös. Men jag kunde inte låta bli att fråga. Jag var nyfiken, intresserad, brydde mig om. Inte till en början. Men jag vande mig långsamt och min ömhet för henne som person slog an. När hon miste sitt foster kände jag hennes besvikelse - jag förstod och kände medlidande. Jag satte mig in i hennes situation och då kändes det hemskt, just för att missfall är min egna stora mardröm nu när vi försökt så länge.

Men med min andra vän tar det stopp. Det kan bero på att vi redan glidit ifrån varandra. Jag uppfattar vår relation som gammal men något uttorkad. Ändå förmår jag inte engagera mig. Jag avvaktar. Väntar och ser. Kanske blir det bättre när barnet kommer i augusti/september. Kanske inte. Jag önskar att jag kunde hoppa på tåget och glädjas, prata och drömma. Men jag fixar det inte. Jag behöver vara här borta nu ett tag. Slicka mina sår. Och hur det blir sen får gudarna bestämma.

Det är inte optimalt men det funkar.

Jag har lärt känna en tjej via ett visst sammanhang. Vi ses ungefär en gång i veckan. När jag mötte henne första gången såg jag att hon precis som jag hade en liten kulmage. Eller i mitt fall är det ju, får jag väl lov att säga, en ganska markant kulmage.

Jag blev glad och hoppfull, hon kanske liksom jag har pco och lägger all övervikt över buken? Hon var ju söt för övrigt.

Nu sist hade vi inte setts på två veckor. Plötsligt var det uppenbart - det var en gravidmage.

Omedelbart spreds en välbekant känsla i kroppen, känslan av att det är bara mig det är fel på medan alla andra i hela världen är normala.

Nu mina damer (och herrar?) tänkte jag ägna mig åt lite positivt tänkande! Imorgon ska jag på vul och titta om gulkroppscystan är borta. Under en vecka har jag haft gul-bruna-beiga flytningar och jag med min eminenta slutledningsförmåga vet att det är cystan som spruckit/tillbakabildats/gått hem för gott.

Läkaren kommer le förnöjt och förundras över hur snabbt den försvann. Nu är slemhinnorna tunna och uppbyggnadsbara! Mina äggblåsor små och fulla av potential! Min kropp redo, ståendes på barrikaderna (fast liggandes i en gynstol)!!!

Imorgon, gentlemän och madamer, då jäääävlar! Nu ska vi köra!!!