Nu är första försöket att göra barn officiellt avklarat och avslutat!
Jag fick brev från läkaren i fredags om blodprovet. Jag hade ingen ägglossning den här gången och vi ska satsa på 2 tabletter. "Så blir det för de flesta" stod det. Liten tröst. Jag vet inte hur många kurer vi ska prova. Jag har läst att max tre kurer är rekommenderat pga. förhöjd cancerrisk. Men jag ska nog inte läsa så mycket, det sätter bara griller i huvudet på mig. Jag läste ju att 80 % får ägglossning på första försöket, antingen är jag en av de resterande 20 % eller så stämmer inte siffrorna riktigt.
I fredags fick jag även brev med en liten present i, jag har vunnit en tävling vilket jag hade glömt bort att jag deltagit i, så det blev en glad överraskning. Ett litet halsband var vinsten. En liten oväntad överraskning när det andra brevet mest var ett "jahapp".

Jag fick en fråga om jag fått dålig hy av Pergotime. Och svaret är ja. Under dagarna jag åt klomifen fick jag två, tre stora blemmor som spände upp och gjorde ont. Kan ju absolut bero på annat än medicinen, men eftersom andra vittnar om samma sak antar jag att det var därför. Äggviteflytningar och finnar. Glamoröst... och jag hoppas inte att ni äter något samtidigt som ni klickar in på min blogg, i så fall får ni skylla er själva! ;)

Cykeldag femton är kommen, räknat från när jag tog Pergotime ("första tabletten på cykeldag fem"). Jag hoppas att jag har ägglossning i detta nu, även om chanserna tyvärr inte är stora.

Ja... tyvärr... Några dagar innan undersökningen hos gyn fick jag äggviteliknande sekret vilket är ett klassiskt tecken på ägglossning. Men på VUL (vaginalt ultraljud) som gjordes nu i dagarna visades inget tillräckligt stort moget ägg. På höger sida fanns något ägg som mognat lite mer, och rent teoretiskt kan jag vara en "långsam höna" som svarar trögt på Pergotime. Jag ska ta ett blodprov nästa vecka som visar om jag haft ägglossning även om inget tyder på det enligt VUL. Jag håller givetvis tummarna och vi gör det vi ska... Jag kommer såklart också ta graviditetstest och det blir om ca två veckor då "BIM" infaller.

Men - och det känns både trist och spännande - jag har redan hämtat ut nästa ask Pergotime för nu blir det dubbeldos! Enligt gyn är det vanligt att kvinnor behöver dubbelkur Pergotime (100 milligram). Så det kändes lugnande. Jag är inte helt onormal. Än har inga tårar fällts. Istället har jag googlat på andra som ätit Pergotime och hittat en tjej som provade en kur bestående av aloe vera, fytoöstrogen och spikmatta tillsammans med Pergotime - och blev gravid. Häromdagen stod jag och fingrade på en flaska koncentrerad aloe verajuice i hälsokostaffären, men nej, jag törs inte. Jag vill inte äventyra något. Men spikmatta kan jag ju för all del köra på för att öka blodcirkulationen och slappna av i kroppen.

 

Det hela grundar sig på att läkaren i förbifarten noterade högt för sig själv att min slemhinna såg tunn ut. Jag vet sedan förut att tunn livmodersslemhinna kan försvåra ägget att fästa. Så jag känner mest att faan så typiskt att jag ska ha det med! Men gyn sa inget mer om det och jag antar att hon tänkte att det inte är någon idé att skrämma upp mig eftersom hon redan konstaterat att ingen äggblåsa mognat. Men nu har jag ändå samlat på mig info om att linfrön, jordnötter och solrosfrön innehåller ämnen som gör slemhinnan tjockare, så med risk för att verka desperat och patetisk... jo, jag har köpt på mig solrosfrön, just idag, och paranötter som jag också hört ska gynna fertiliteten. Och jordnötssmör.

 

Annars försöker jag träna två-tre gånger i veckan och äta mycket lax och grönt, och nu har jag även börjat ta mina B-vitaminer som jag saknat samt gått tillbaka till normal dos Omega-3. Det, och en daglig stund på spikmattan ska väl göra mig mer mottaglig för behandlingen?

 

Shit. Jag kan inte fatta att jag faktiskt genomgår en fertilitetsbehandling. Jag och älsklingen. Han följde med mig till läkaren vid första besöket och var ett stort stöd. Nu kan han ju inte följa med på varenda VUL och blodprovstagning jag går på, men han gör det han ska (om ni vet vad jag menar *höhö*), och lugnar mig när jag ängslas. Och det är värdefullt.

 

Och jag tar inte ut någon sorg i förskott, jag är istället nöjd och glad och ser fram emot nästa försök. Om det inte fungerar nu och några månader framåt så får jag väl helt enkelt ta en paus, träna, äta nyttigt, gå ned i vikt och testa lite naturläkemedel. Käka munkpeppar och äta vegetariskt - inte fasiken vet jag - men något borde jag kunna göra. Det sägs att bara 5 % viktnedgång kan få igång kroppens egen menstruation. Och sen finns det faktiskt andra metoder, som IVF och äggdonation. Och jag är ung, jag är bara 25, bara för att det inte fungerar nu kanske det fungerar sen?
Nu blir det sängen och spikmattan!

Idag har jag tagit första tabletten av fem. Känns ingenting, är mest bara glad. Vet inte om det är ett gott tecken eller dåligt. Nu ska jag sova, god natt!

 

Nervös för eventuella biverkningar, annars räknar jag ned dagarna! Egentligen var tanken att jag skulle äta enligt lchf men min dåliga karaktär hindrar mig. Det känns för närvarande mer rimligt att äta varierat med fokus på grönsaker, kött, fisk och feta mejeriprodukter (min egen tro att grädde och ägg kan boosta fertiliteten) och se till att blodsockret är på en jämn nivå. Knapra krom och B-vitamin, men bara veckan ut. Sedan vill jag inte riskera något utan kommer enbart ta Mitt Val och Omega-3 som förmodligen bara är nyttigt. Jag har även funderat på att boka in massage inom den närmsta tiden, för att slappna av mer och må bra. Grubblar ju som bekant mycket över detta med barn, och så är det mycket förändringar på jobbet som är aktuella nu efter jul vilket ökar min stress. Alkoholen borde jag ju också rimligtvis också minska, men tror inte att mitt intag kan minska fertiliteten i någon större utsträckning. Nu under ledigheten har det ju blivit vin och drinkar några gånger i veckan, men kan inte se det som troligt att det kommer bli särskilt mycket framöver. För säkerhets skull borde jag kanske pausa det, och enbart ta ett glas vin på sin höjd.

Nu ska jag sova! Det ökar ju också välbefinnandet, särskilt för en sömntuta som jag som helst sover 10 timmar om det finns möjlighet.

Läkarbesök idag. I veckor (läs: månader) har jag försökt förbereda mig genom att skriva ned frågor och anteckna min historia av symptom och menscyklar sedan första mensen som 13-åring. Jag har velat att tiden ska gå fort, fort, med nervositet över vad läkarens "dom" ska bli. Om jag ens skulle få min dom. Vem vet, jag kanske skulle bli avfärdad?

Ja. Jag har övat in mina argument så att jag kan få hjälp och inte bli ombedd komma tillbaka. "Tre månader är för kort tid, vi får avvakta och se" - oj, vad skraj jag var för att höra de orden! Om jag inte ens skulle få Provera eller liknande (för att få en mensliknande blödning) då skulle jag minsann ha försvarstalet redo, det vore taskigt rent ut sagt att låta mig vänta på något som aldrig skulle komma.

För mensen, den har ännu inte dykt upp, tre månader efter avslutad p-pillerkarta. Inte en känning, inte en pyttefläck i trosan. Inget.

 

Jag kunde inte vänta längre och jag ringde gynmottagningen och bad om en tid.

 

Så kom jag dit, med sambon som stöd, och efter att ha diskuterat min situation (menstruationsrubbning, PCO-diagnos, vill ha barn) och gjort ett obligatoriskt ultraljud så bara kom det - vi börjar med Pergotime och ser hur det blir!

 

Jag kunde knappt tro det. Skulle jag få hjälp med ägglossningen?! Var det riktigt sant? Jag skulle inte avvakta och se? Jag skulle inte börja med gulkroppshormon och se om det kickar igång av sig självt? Jag skulle få börja direkt med ägglossningsstimulans? Wow!

 

"Ta en tablett i fem dagar, och efter nio dagar kommer du hit och gör ett vaginalt ultraljud så ser vi hur kroppen reagerar. Ser allt bra ut förväntas ägget släppa på dag 14."

 

Jag gav sambon en häpen och förväntansfull blick. Nu händer det! Nu kan vi äntligen börja på riktigt.

 

Fortsättning följer.