Vi fortsätter med 50.

VUL idag och som väntat efter 6 dagar med Puregon syntes ingen förändring. Men med tanke på att jag fick så många äggblåsor sist ska vi ligga kvar på låg dos några dagar till. Så nästa vecka blir det återbesök.

Nu ska jag pyssla med datorn och bygga upp ett mappsystem medan kladdkakan står i ugnen. Fredagsmys!

Hej alla barn och vuxna! Ikväll blir det spruta nr två med Puregon 50 enheter. Senare i veckan återbesök med VUL för att se utvecklingen. Den här gången måste vi vara försiktiga så vi inte ökar för fort = för många äggblåsor. Jag ställer in mig på ca tio dagar nu på nivå 50 och helst en försiktig ökning till typ 67,5 om det går. Lååångsamt och säkert ska ett eller två ägg mogna i min kropp. Wish me luck!

Igår kväll började det krampa välbekant i magen och låren. Mensvärken. Lite ljusrosa på toalettpapperet, jag började se vart det leder... Bäst att sova med binda. Inget under natten (som vanligt) men imorse i duschen rann det till. Hej mens! Och hej Puregon!

Jag mailade och avbokade läkarbesöket som jag bokat in av oro för den ovanligt sena mensen (dag 6 efter Provera).

 

Jag: Hej. Jag fick mens imorse! Måste boka av VUL. Och ha lite mer tålamod... När kan jag börja med Puregon? Om hur många dagar är bäst?

Barnmorskan:  Hej x. Du ska starta på lördag med Puregon, åter på xx datum xx tid.

Jag: OK, då gör jag det! Ska jag starta på 50 som vanligt?

Barnmorskan: Yes!

Jag: 50 blir det. Skönt att äntligen få börja igen. Hoppas på ett positivt graviditetstest på julaftons morgon...

Barnmorskan: Det vore väl en kanon julklapp!!

Det vore det verkligen...!

Vid ett annat tillfälle hade jag älskat den rubriken, men nu känns det bara öken! Femte dagen efter Provera och ingen mens i sikte. Jag har massa bruna flytningar men ingen blödning. Jag har kontaktat sköterskan och vi ska avvakta några dagar innan jag får komma in på ultraljud. Jag hoppas att slemhinnan blivit tunn igen oavsett mens eller inte, så jag får börja bygga upp den igen!
I'll be back...

Precis som sist fick jag mörka flytningar på dag 8 med Provera. Nu på dag 11 har det blivit spottings. Jag har inte kontaktat mottagningen än eftersom jag tror det snart övergår i mens. Logiskt sett borde det komma mens i helgen och så kan jag börja med Puregon på måndag. Dessutom har jag gått och blivit sjuk. Febrig och öm i kroppen. Bådar gott.

.... när man plockar upp matvarorna ur ICA-kassarna och bara stortjuter ur sig en klagande gråt. Känslor i ett virrvarr, jag föreställer mig en mörk lång vinter fylld av besvikelser. Skulden lägger jag delvis på stress, jag har flera punkter att klara av denna vecka och schemat är pressat, och på de där små proverapillren jag knaprar som sätter igång hormonkarusellen. Och Puregon ja, den gör förhoppningsvis snart entré. Min hud repar sig alltjämt efter den senaste gången - överstimuleringen lämnade spår i form av acne på kinderna, huden känns som bubbelplast när jag stryker över den med fingrarna!

 

Kvällens uppdrag som rösträknare i den ideella föreningen jag ägnar mig åt vid sidan av, har precis tagit slut. Det fick mig att tänka på något annat ett tag. Jag försöker fylla huvudet och hjärtat med sidospår; engagera mig ifrån barnlängtans sug i magen.

 

Hej!
Igår var jag hos läkaren. Jag hade sambon med som trygghet eftersom jag led av pessimism. Men det såg fint ut, mina äggstockar är nollställda och redo för ny behandling - jippi! Enda kruxet var väl att min slemhinna fortfarande var tjock så den måste jag blöda bort först. Så det blir 10 dagar med Provera, vänta in följande mens och sedan ringa doktorn för klartecken för Puregon. Med andra ord, om ungefär två veckor kan vi börja med hormonsprutor igen. En godkänd deal, kan man tycka. Nu kör vi!

 

 

Hej tablettask!

Ena stunden är jag sprudlande glad, går och pussar sambon på kinden med ett smack och viskar med uppspärrade ögon - "åh TÄNK om jag har en bebis i magen i jul! Jag har en känsla att det blir så!".

Andra stunden gruvar jag mig, går och gnisslar tänder och är pessimist: "De kommer säkert vilja att jag väntar ytterligare en månad. Jag har säkert fortfarande små gamla äggblåsor kvar, som de vill att jag ska blöda bort först. Det här ser inte bra ut, kommer doktorn säga med rynkad panna."

För imorgon ska jag till läkaren och titta med ultraljud hur det ser ut. Sist jag gjorde VUL (för 25 dagar sen) hade jag fortfarande äggblåsor kvar som inte tillbakabildats. Ni kanske minns att jag fick blödningar bara åtta dagar efter avbruten behandling med Puregon. Inte så bra, eftersom det visar på utebliven ägglossning (vilket egentligen är skitsamma då vi ändå hade sexförbud).

 

Jag hoppades då på att få börja med Puregon snabbt eftersom jag hade mens. Men icke. Läkaren ville att jag skulle vänta minst 4 veckor med ny behandling. Om jag fick mens skulle jag höra av mig, om jag inte fick mens skulle vi helt enkelt ses på bokat datum en månad framåt.

 

Nu har den månaden gått. Ingen mens har kommit, jag är därför nyfiken på att se hur det ser ut därinne. Och så hoppas hoppas hoppas jag att kroppen är redo att köra en ny omgång! Det är där jag är nu. Spänd, förväntansfull, redo att köra! Samtidigt föreställer jag mig sämsta möjliga utfall, och blir ledsen och orolig.
Jag skriver imorgon igen.