Snart ska man väl börja tro på det.... och våga hoppas till 100% att det inte är Ovitrellen som spökar. 11 dagar sen jag tog den sprutan nu. Sköterskan sa "ungefär en vecka efter", Fass säger "upp till 10 dagar" så 11 dagars inverkan borde kanske vara ovanligt?

 

Förresten. Inatt när jag sovit ungefär en timme vaknade jag av smärta på höger sida i magen, typ i ena äggledaren eller äggstocken. Det kändes som mensvärk i riktig koncentrerad form och jag låg och kved och gnällde och sambon fick hålla om mig, han visste ju inte heller vad som hände. Det är ju just på höger äggstock mina mogna äggblåsor satt. Efter kanske 5 minuter släppte det och sen fortsatte det bara "mola" som det numer gör konstant. Jag var tvungen att googla utomkvedeskap men sån smärta låter inte som min. Jag ska nog inte googla så mycket förresten alls...

 

Vad gör jag vaken 08.29 en lördag? Jo dels förkylningen som fortfarande är kvar, och dels har jag alldeles för mycket energi för att sova. Och vem vill inte gå upp tidigt och ta ett graviditetstest som visar positivt??? Det jag drömt om i flera år!!! Tyvärr har sambon smittats av min förkylning så vi avlöser varann här, precis som en familj, visst? Nu ska jag skapa en ny kategori: Graviditet. Först skrev jag "Graviditet 1" men sen ångrade jag mig raskt för det här ska banne mig inte vara 1 av många försök utan det här ÄR graviditeten som ska leda fram till ett barn. Sjukt overkligt och roligt!

Jag vet att många av er är spända på att höra hur det gick idag på testdagen.

Jag vaknade vid 02.00 och var kissnödig. Jag tvingade mig sjäv att somna om eftersom jag ville spara mig till morgonen. Någon gång efter 05.00 vaknade jag igen. Nu kunde jag inte hålla mig längre för nu var det väl ändå morgon?!

Jag tog testet och först syntes bara kontrollsträcket. FAN. Men strax började det växa fram något. Ett till streck, åtminstone ett halvt sådant. Jag följde det med tindrande ögon och gapande mun. Och såg det här:

 

Betyder det här att jag är gravid??? Resten av morgonen kunde jag inte somna om (sjukdag idag). Jag var klarvaken vid 05.30, det har aldrig hänt förut i mitt vuxna liv. Jag törs inte ta ut något i förskott. Det KAN vara falskt positivt eftersom jag är på dag 10 med Ovitrelle. Upp till 10 dagar efter Ovitrelle kan det bli falska positiva graviditetstest enligt Fass. Jag har därför köpt ett digitalt test att ta imorgon. Jag har bestämt mig för att inte vara säker förrän tidigast måndag. Jag ska testa varje dag tills dess såvida testet imorgon inte visar starkt negativt för då vet jag ju åt vilket håll det bär. Det är min stora rädsla just nu att testerna framöver ska visa allt blekare streck... att Ovitrelle x3 spelade mig ett fult spratt.

 

Däremot så har jag som molvärk/spänningar i magen som inte beror på min entusiasm. Det är en ny slags känsla; inte som mensvärk och inte som hunger. Inga tecken på en intågande mens heller... Det måste väl betyda nåt?

 

Jag är som sagt fortfarande grymt osäker. Jag tror jag kan vara gravid. Jag tror jag kan vara gravid.... Eller vad säger ni?

 

129 besökare idag (kl. 21.40) vilket är rekord. Jättekul att så många vill se hur det går för mig! Tack hörni!

Glädjande nyheter! På väg hem har jag en stor apotekspåse med tre förpackningar Ovitrelle. Första sprutan tas idag, nu kl 18, sedan väntas en ägglossning på torsdag morgon. "Är du morgonpigg?" frågade sköterskan. Nej, men jag kan bli!

 

Såhär är det: På vänster äggstock ingenting. På höger sida en äggblåsa på 17 mm, en på 15 mm och sen ett okänt antal ännu små omogna blåsor. För att inte riskera att de små växer till sig behöver vi handla snabbt. Vi satsar på den på 17. Det betyder en teoretisk risk (chans) för tvillingar eftersom dom är två men den på femton är inte riktigt mogen. Oftast blir det bara ett barn vid två äggblåsor, sa läkaren.

 

Så jag är glad! Ikväll ska vi fira med sista Harry Potterfilmen! Regnet öser ner men jag har ett leende på läpparna. Fin lagom tjock livmodersslemhinna, två mogna äggblåsor och en plan för ägglossning inom några dagar! Vem bryr sig om vädret då?

VUL nr 7 idag.

Tre små äggblåsor på tillväxt, 12 mm vardera på höger sida - vilken glädje! Livmodersslemhinnan är 8 mm tjock (inte för tjock, bedyrade läkaren eftersom jag var ängslig för det) och därför har jag inte längre några färgade flytningar.= slemhinnan är stark! Vi ska ligga kvar på 92 enheter Puregon med nytt återbesök på tisdag. Självklart finns en risk för att alla tre blåsor samt nån ny mognar. Men läkaren hoppas på att de "toppar", dvs att en blåsa blir dominant och sticker ifrån. Det soliga vädret ute matchade mitt sinne och vi är åter fyllda av hopp! Skam den som ger sig.

 

Jag kommer hem, går in i badrummet och upptäcker genast rikligt med grumliga, vita flytningar (inte bruna!) som bildar trådar mellan fingrarna - som äggvita. Åh! Tillsammans med en trevlig fredagskväll ihop med väninnor på restaurang är detta verkligen en underbar start på helgen!!! Kan det betyda annat att jag har en mogen äggblåsa på gång??? Ja, att jag har flera stycken förstås - måtte inte så vara fallet!

Imorgon VUL, spännande att se om tre dagar med 92ie Puregon gett resultat. Många utropstecken i detta inlägget men det här är ett överraskande himla bra tecken! Snälla gud om du finns, låt det vara en äggblåsa och inte bara en trist biverkning av medicinen...

Vad snälla ni är som engagerar er och vill trösta. Jag är fortfarande orolig för att vi måste avbryta, men än har jag hopp!Hela dagen var jag "torr" men tyvärr kom de färgade flytningarna tillbaks nu på kvällen. En triumf övergick i nedslag.Jag inbillar mig en svag stickning i magen som ett tecken på liv och blåstirrar hätskt på nålen när jag sticker den i mig - kom an bara, release the fucking fury! Visa läkarna att det går att ploppa fram en äggblåsa på ynka tre dygn!

 

Nya finnar på hakan dessutom, de har hållit sig undan men jag ser sambandet med en ökad styrka, att kroppen reagerar. Är 92ie lösningen?

Jag behöver ingen sminkborttagning idag för alla tårar har sköljt bort allt.

 

Jag har gråtit idag. Första gången när min arbetskamrat av misstag plockade upp ett visitkort till min fertilitetsmottagning som jag råkade tappa utan att märka. Jag nekade först och sa att det inte var mitt. Sen såg hon på mig att jag ljög, var tyst en stund och sa, "Det är ditt, eller hur?". Då nickade jag och tårarna rann till. Hon förstod och lovade att inget säga. Jag litar på henne men hade helst velat ha det hemligt. Speciellt nu när det inte går så bra... Skit också.

 

Andra gången jag grät idag var när jag varit hos läkaren och gjort vul. Resultatet var tungt. Tjugo dagar med Puregon och ännu inget resultat trots nivå 75. Ingen blåsa är över 10 mm. Jag har bruna flytningar sen måndags och det är tecken på att slemhinnorna inte är av så bra kvalitet (?) och att vi snart måste avbryta behandlingen! Jag är helt förtvivlad, var dessa tre veckor av hormonstimulering och hopp helt förgäves?

 

Ett sista försök gör vi genom att höja nivån från 75 till 92 i tre dagar. Detta innebär också en risk för överstimulans och att för många äggblåsor, dvs. fler än godtagbara en eller två, mognar. Jag har aldrig haft högre dosering än 75ie. Jag känner mig redan som ett känsligt nervvrak som närsomhelst kommer spricka och spruta ut känslor okontrollerat i sämsta tänkbara sammanhang bara någon ens nämner barn och graviditet! Hur ska jag orka tre dagar till, och ännu värre, hur ska jag orka ta en till avbruten behandling?

 

Nu gråter jag en tredje gång när jag tänker på att det här är min femte (!) omgång Puregon som riskerar att sluta i tårar och besvikelse. Jag vill inte ha de förbannade sprutorna mer! Jag vill må bra och inte gråta och vara orolig! Jag vill inte le och bita ihop framför doktorn och släppa ut gråten i trappen utanför. Jag vill inte ringa och stortjuta i telefon med min sambo som sitter fast på jobbet och är maktlös och ledsen.

 

Varför ska det här med barn vara så jävla svårt???

Jag är på dag 19 med Puregon. Fysiskt mår jag som vanligt. Men så är det något annat som skiftat. Min sinnesstämning. Min toleransnivå mot andra människor är lägre, jag skruvar på mig, känner lätt irritation och har inget riktigt behov av att vara social. På lunchen gick jag iväg en stund och tog ett varv, jag behövde vara för mig själv.

Det känns igen från förra kuren Puregon. Jag är i dalen och känner allmän olust och blähä-blaha. Om jag skulle ge efter för känslorna skulle jag tappa humöret och visa min irritation, så jag håller hellre låg profil och väntar ut. Om några dagar är det över. Åtminstone den här delen.

Behandlingens femte VUL är klar (tredje sen jag började med Puregon, plus två förberedande för att se om kroppen var redo). Det visade till min stora lättnad att ingen äggblåsa var tillräckligt stor för att ägglossning skulle föras på tal än. Så jag fortsätter med Puregon 75ie några dagar till. I slutet på nästa vecka kommer det nog vara klart, trodde läkaren.

Nu måste jag förbereda mig inför det jag ska iväg på några dagar. Tänka på något annat ett tag. Sånt behövs. Jag är inte "ofrivilligt barnlösa K", jag är "K"!

Inga tecken på ägglossning än. Sist hade jag ändå ökade rikliga "sekret" strax innan vul då en stor äggblåsa påträffades, samt jätteömma bröstvårtor. Jag hoppas på en äggblåsa som är ca 13 mm och därför behöver typ fyra dagar mer på sig att växa innan Ovitrelle. Tur att mottagningen har helgöppet ibland, tror det är om de har en ivf inplanerad som de håller extra öppet även för oss som "bara" sprutar.

 

Dag 15 med Puregon, shit, tänk om jag har en mogen blåsa inom några dygn! I februari tog jag 12 dagar á 50, sen 10 dagar á 75. Jag är nu på dag 15 varav fjärde dagen i rad med 75. För nu kör vi på med 75 enheter och då borde det som bekant röra på sig snart! Men sett till min historia behöver jag åtminstone fyra, fem dagar till för att baka en rund, fin äggblåsa.

Molnet på himlen är att jag först ska på VUL och sedan måste resa bort i början av nästa vecka, söndag-tisdag, där jag tyvärr inte kommer ha sambon i närheten. Största farhågan är att jag beräknas ha ägglossning på måndag. Det vore absolut katastrofdåligt. Jag hoppas att jag antingen har ägglossning i helgen bums - eller tidigast onsdag... Må fertilitetsguden vara på min sida!

Idag är det våffeldagen, även jungfru Maria bebådelsedag. Dagen hon ska ha insett att hon blivit havande med Jesusbarnet. Lite coolt ändå att plussa idag. Även om barnet riskerar komma på julafton. Tyvärr gäller det inte mig, men jag hoppas att jag plussar om ca tre veckor. En vecka till med Puregon, och sen två veckor av väntan efter ägglossning. Snart vul!

Nyss tagit spruta nr 12. Tredje sprutan på 75ie, med två 50-sprutor emellan. Sist behövde jag tio sprutor á 75ie för att få en mogen äggblåsa så jag är nyfiken på om det hänt något överhuvudtaget.Ingen mens längre i alla fall - skönt! Det känns fräscht!

Nu sova, imorgon (tisdag) vaginalt ultraljud....För er som undrar vad medlet mot acne hette så var det ett serum från Garden of Wisdom, som man bara tar ett par droppar från på finnen. Jag vet inte om det är tack vare det eller att jag slutat med Provera, men utslagen har minskat och hyn har lugnat ner sig. Får se vad en, två veckor till av Puregon gör dock.... finns en risk att hyn slår bakut av mer än två veckor tillförsel av hormoner.

Jag har ju tjatat en del om acne, jag förstår att det kan vara tröttsamt att lyssna på. Men nu har det inte kommit några nya finnar trots Puregon dagligen i mer än en vecka. Jag har därför insett att det måste vara en biverkning av Provera i första hand! Sen kan det hända att Puregonet bidrar också, men sen några dagar har jag använt ett medel som min kompis gav mig och det funkar faktiskt. De finnar jag fått har börjat torka ut men några nya har heller inte uppstått.

Ikväll blir det Puregon á 50ie och jag är nyfiken på vad som kommer visas på vul senare i veckan. Hur reagerar äggstockarna på varannan dag 50, varannan dag 75? Vad beror den plötsliga mensblödningen på? Och när kommer jag vinna en miljon kronor? Många frågor men inga svar...

Idag på vul var det som väntat ingen äggblåsa som stack ut. Jag behöver helt klart 75ie för att sätta fart på äggstockarna, 50ie räcker inte men behövs ibörjan för att inte tippa över och överstimulera. Slemhinnan var tunn, ca 4,7 mm, och det är för att jag blödde så länge av Proveran. Jag bad faktiskt om en förklaring på blödningen/bruna flytningar, alltså varför jag får det, men den jag fick förstod jag inte riktigt: Något med att Provera ger en mekanisk mens till skillnad från den mens som uppstår av ägglossning. Nåväl, det viktigaste var att det inte var något konstigt. Igår fick jag bara en pytteliten flytning och idag ingenting, och det är pga att slemhinnan är så tunn och utblödd att det inte finns något mer att få ur den. Typ något sånt.

 

Som sagt, vul visade att jag behöver öka dosen Puregon.

- Du får gå upp på 75, sade läkaren.

- Hm, sade jag tvekande. Hur var det sist? Fick jag inte för många ägg i höstas när jag gick upp på 75 för tidigt?

Läkaren läste i journalen.

- Ja, det är ju på gränsen...

Du skulle kunna ta omväxlande 75 och 50, föreslog han. Skulle du bli lugnad då?

Han sa det vänligt. Det lät som en bra idé - jag behöver höja för att komma igång men det är en hårfin gräns att inte börja för tidigt pga risk för överstimulans. Men jag gick med på den varianten att köra varannan dag hög och låg.

- Du ska inte behöva ha ångest, tillade han men jag försäkrade honom om att det hade jag inte, men jag vill inte riskera något utan hellre ta det framåt försiktigt.

 

Sedan passade jag på att fråga hur länge man brukar hålla på med Puregon. Jag har snart hållit på ett år.

- Om det inte tar sig den här gången... vilket det ska! ... så ska vi nog diskutera att gå vidare till provrörsbefruktning.

- Okej, sade jag.

 

Provrörsbefruktning... Det känns stort och läskigt. Men samtidigt känns det som ett säkrare kort. Stimulera fram en massa ägg, para ihop dem med min sambos superspermier och låt baka!

 

- Men du ska bli gravid nu. Av Puregon.

Läkaren såg mig i ögonen. Jag instämde med eftertryck.

Givetvis ska jag bli gravid nu.

Av Puregon.

Överdriven konsumtion av sötsaker + extra hormoner i injektionsform = ingen bra kombination... =(

Finnar stora som bölder känns det som...

Tant Röd (är det inte ett hemskt uttryck så säg?!) var välkommen men stannade mycket kort; bara en dag. Idag är det brunt igen. Inte så trevligt. Men jag har tagit Puregonspruta nr 2 á 50 enheter och är nöjd och glad. Lite nervös inför att det inte ska lyckas bli ägglossning som sist, kan jag verkligen ha sån tur att jag får två chanser såhär nära inpå varandra?? Visserligen en liten cysta däremellan, så sån himla flyt har jag ju inte utan det är små uppförsbackar då och då.

 

Jag är väldigt mycket mer positiv än sist i alla fall. Nu vet jag att det går. Att jag kan gå en bit på 50ie, höja till 75 och sen finns det troligtvis en fin liten mogen blåsa att sätta all sin tilltro åt.

 

Min fästman brukar vädja det till mig när jag har mina svarta stunder. Jag måste ha tro, jag måste tro att det går. Att vi kommer bli föräldrar. Jag får inte sluta tro på det. Inte minst för att orka psykiskt att vandra uppför backen. Arm i arm. Vi gör det här ihop, då kan inte den ena sätta sig på rumpan och vråla Det här går inte!!! Fast man är ju inte mer än människa... Klart man blir tre år gammal och envis. Kan inte! Vill inte!

Men nu vet jag att jag både vill och kan.