Nu har 70% av graviditeten passerat. Tänk vad tiden går. Lilla snorpan, nu är det bara 84 dagar kvar innan vi ses. 

Annars så ringde jag min barnmorska på mvc och bad om råd vad gäller smärtan som inte går över. Den kommer framåt eftermiddagen och är värst när jag sitter eller står. Den sträcker sig till ryggen nu, det är som två onda punkter på motsatt sida om kroppen. Jag har fått en tid hos henne på fredag så får hon klämma och känna lite, för hon tyckte inte alls att det lät normalt att ha ont just där och på det här sättet. Jag hoppas SÅ att det finns något att göra för det är outhärdligt att ta sig hem från jobbet när ingen ställning funkar och jag bara vill lägga mig raklång och räta ut kroppen. 

Jag står inte ut :(

Det gör ont vid/strax under höger revben och det stramar liksom ut under armen runt bak på ryggen. Jag ålar mig som en tok på jobbet och byter ställning stup i kvarten utan resultat, det blir bara värre framåt eftermiddagen och än är det flera arbetstimmar kvar... Väntar på återuppringning från mvc men kommer förmodligen bara få höra att det är normalt.

Jag vill bara slippa det här! 

Ikväll har bebisen fått en rejäl köttbit, rostade rotsaker och avokado med limeyoghurtsås till middag, och köpt Budapestbakelse och ett stort glas Trocadero till efterrätt. Jag tror hon diggade sina pärons mat för efteråt sparkade hon förnöjt mot sin pappas hand när han lät den vila mot min mage.

Så... hur är då läget nu när jag går in i tjugoåttonde veckan?Jag har sovit bättre nu de senaste nätterna, bästa tipset jag fått är just att ligga på sidan med en kudde under magen och så en större kudde bakom ryggen. Nackdelen är väl att kramavståndet till min sängkamrat blir större :(

Har jag förresten berättat att jag fick fram en tjockare, lite gulaktig bröstmjölk när jag klämde häromdagen? Skumt! 

Nu är det 2 månader 29 dagar kvar - alltså mindre än tre månader. Den lilla sprattlar för fullt så magen hoppar och jag försöker verkligen njuta av varje rörelse för det är en sån kort tid jag får uppleva det här, vips så är hon här och alla sparkar är bara ett kärt minne. Jag kanske bara får uppleva att vänta barn en gång i livet.

Lite i smyg gillar jag att sucka och stöna över den alltmer otympliga kroppen jag plötsligt bor i. Framåt eftermiddagen/kvällen kommer det här obehagliga vid revbenen, och så är magen mer och mer i vägen så det stånkas en del när jag böjer mig fram. Det får mig att skratta åt mig själv samtidigt som det blir lite gnäll såklart och sambon får höra mest. Sambon börjar för övrigt få uppleva på riktigt hur det är att ha en gravid tjej. Som ikväll när vi tog veckans magbilder och han använde blixten när han tog de sista. Det gjorde mig jätteledsen när jag tänkte på det efteråt för jag ville inte ha blixt. Tårarna rann. Sambon har en ängels tålamod i det läget och fångade upp mig. Lite pussa och krama så blir jag glad. Ja, jösses Amalia... Knas-Pella man är! 

Uäää, min kropp gör ont - jag känner mig som Mårran när jag lunkar fram, vill helst ge ifrån mig ett lågmält knorrande ljud på samma gång. Jag hade svårt att sova inatt, jag drömde att jag hade svårt att andas och när jag vaknade var magen tung och ingen sovställning funkade. På rygg upplevde jag det tyngre att andas och låg jag på sidan sparkade lillan och det var allmänt obekvämt. Tips och råd mottages tacksamt!

Idag är jag stel överallt, det stramar vid övre delen av magen och jag är trött. Tredje trimestern som snart inleds kommer säkerligen fortsätta i samma glada förtecken ;)

Slötittar på brittiska förlossningsserien One born every minute på You Tube samtidigt som jag klickar runt bland bebiskläderna på Tradera (vann precis ett par byxor!).

13 veckor kvar nu. Tårarna rinner varje gång en bebis föds fram på datorskärmen. Jag längtar till min egen förlossning. Det ska bli en spännande upplevelse - hur känns smärtan, hur kommer jag hantera allt, hur kommer min sambo vara i förlossningsrummet, hur är det att få upp den nyfödda på bröstet, hur kommer hon se ut - som en skrynklig gubbe eller en blå groda? Jag har inte ens legat på sjukhus, ej heller aldrig upplevt någon riktig smärta. Hela upplevelsen är något jag ser fram emot och jag hoppas verkligen att allt går bra, att det trots smärtan huvudsakligen är en positiv händelse så att jag vågar föda fler gånger.

Imorgon går vi in i v 27, hujedamej. På jobbet har min vikarie skrivit på avtal from 1 december, så omkring där sker överlämning och sen kanske jag går på föräldraledighet/semester någon gång innan Lucia, hur nära inpå är beroende på hur jag mår.

Förutom mitt "håll" lider jag av glömska, även kallad gravidhjärna. För några veckor sen glömde jag bort min tandläkartid så sköterskan ringde och frågade var jag var, så jag hann kasta mig dit hals över huvud. Och igår hade jag en avtalad tid med en person i min förening som jag helt missade så stackarn fick vända hem - gud, vad jag skämdes när jag såg de missade samtalen och meddelanden på mobilen.

En glad nyhet är att jag påbörjat en kvällskurs i yoga för gravida. Vi får sträcka ut kroppen, göra övningar/positioner som är bra både nu och inför förlossningen, och olika andningsövningar. Jag hoppas och tror att den kan öka mitt välbefinnande och vara till hjälp under förlossningen.

I vecka 26 har jag nu följande "krämpor":

- Håll i sidan. Varje dag spänner det och stramar strax under revbenen på höger sida, det är som håll, och gör att det är obekvämt att både stå och sitta. Sen vecka 25 är det en ren pina ibland och barnmorskan kan inte förklara det heller. Är lite ängslig för att det bara ska bli värre...

- Kissnödig... En kopp te = två kisspauser inom en halvtimma. Går jag inte gör det ONT! Jag kan riktigt känna hur barnet trycker på inifrån, tack och bock.

- Sura uppstötningar. Började komma smygande i helgen. Känns som om maten aldrig riktigt lämnar halsen. Ingen stor grej än men anar att det blir mer och mer. Yuck.

Jag älskar att vara gravid!

Jag älskar att magen kommer först och sen jag. Att andra människor, speciellt medelålders kvinnor, ler mjukt och vänligt mot en och mer än gärna delar med sig av sina egna erfarenheter. Att förstrött smeka över magen och besvara en spark genom att försiktigt massera tillbaka ett meddelande om att mamma känner dig och finns här, lilla barn. Att böja sig fram och känna hur magen gör sig påmind. Att fnissa åt sig själv när man inte särskilt smidigt ska ta sig fram i ett trångt utrymme. Att titta sig i spegeln och se en rund mage. Att behöva påpeka att jag snart går på föräldraledighet och att det därför blir min vikarie som tar hand om det. Att svara "ja, jag är gravid". Att efter tio års barnlängtan äntligen få uppleva att drömmen är på väg att bli uppfylld.

Det är underbart.

Riksdagsvalet 2014 idag. Tänk att lilla hjärtat kommer vara drygt 4 år vid nästa val. Undrar hur en ny riksdag/regering påverkar hennes första år i livet. Jag vet vilken politik som påverkat hennes tillblivelse, med möjligheten att få tidig fertilitetshjälp och välja egen vårdgivare exempelvis. Snart kommer barnbidraget, föräldraledigheten och förskolan som också kan komma att förändras till det bättre eller sämre beroende på vem som har makten. Och givetvis vår miljö, klimat och omvärld.

Allt kommer ha betydelse för hur hennes framtida liv blir - oavsett arv, genetik och uppfostran som jag och min sambo bidrar med så finns där en omgivning som kommer forma vår lilla tjej till en egen liten person. Det är både hiskeligt läskigt och häftigt. Så jag gör mitt bästa att påverka omvärlden till det jag tror är bäst för min dotter, varav rösta är ett sätt. Med ens känns valet ännu mer viktigt.

111 dagar kvar tills vår älskling är beräknad att komma.

Morgonens tankeverkstad har ägnats åt barnvagn. Jag vill gärna köpa begagnat och inte lägga ner alltför mycket pengar ifall jag ångrar mig senare och vill ha nåt helt annat. Alla föräldrar verkar verkligen resonera olika och lösa det på sitt sätt. Just nu vill jag gärna ha en klassisk Happy Brio och en tjock, rejäl åkpåse. Men vad behöver jag för insats då? En vanlig liggdel, en hårdlift eller direkt i sittdelen? Jag har för mycket fritid just nu som pallar bekymra mig så mycket för det här, det mesta som finns idag verkar ju funka bra och jag vet ju ändå inte hur barnet kommer trivas i vagnen. Det kanske bara är sjal som gäller... Råd mottages tacksamt.

Gick till jobbet men mådde som en säck potatis. Mitt låga blodtryck gjorde sig påmint och jag blev svag och darrig av att stå för länge, nästan illamående, och efter arbetsdagen var jag helt slut och ringde snyftande sambon som beordrade sjukledighet resten av veckan. Jag är inte frisk än, bara att acceptera. Jag får tacka kroppen för sämre immunförsvar för det gör ju faktiskt att den lilla varelsen inom mig inte stöts bort.

Så jag får fortsätta sova och ägna vakna timmar åt att fundera över om fodrad åkpåse är bättre än åkpåse/overall med ärmar, nu när ungen föds under årets kallaste årstid...

Försöker gå upp i utfrågningen av partiledarna på TV4 men tankarna glider iväg och känslorna därtill. De senaste dagarna hemma som sjukledig gör att tanken på jobbet imorgon är ovan och vass i kanten. Folkskygg månne? På ett sätt vill jag bara ligga i sängen, googla på skötbäddslösningar och fnittra förtjust när den lilla rör sig som en virvelvind i magen.

Samtidigt vill jag att tiden ska gå fort och då är väl arbete det bästa för att 3 månader, 21 dagar, 2 timmar, 14 minuter och 16 sekunder ska gå så snabbt som möjligt?

Med långsamma steg och kraxande röst begav jag mig till efterlängtat mvc-besök med mamma som sällskap. Jag fick moderskapsintyg att skicka in till Försäkringskassan samt några fler papper som ska med till BB, exempelvis ett där det står att jag måste vaccineras mot Röda hund för det skydd jag har håller tydligen på att gå ur mig. Ingen fara för babyn hursomhelst.

Mot vadkrampen ska jag prova magnesium och mot det "håll" jag ibland får vid revbenen på höger sida finns egentligen ingen bot, det är normalt och inget att vara rädd för.

Barnmorskan tog blodtrycket mitt (100/60) vilket är lite lågt och så lyssnade vi på bebisens hjärta som slog fint (144/minut). Nu i vecka 24 var även första gången hon mätte magen (sf-mått) och mätte minns rätt 25 cm. Lite över medel men hon betonade att det är ju första måttet så det säger ingenting än. Jag tycker om mätningar och statistik av olika slag så det blir spännande att se om tre veckor då jag ska dit på återbesök. Just nu är magen inne i en tillväxperiod så den kommer nog växa lite till den närmsta tiden.