Jag kan ha mina jeans som jag köpte innan sommaren. Kände hur besvikelsen rann genom kroppen. Har min mage inte vuxit alls? Visst sväller den efter maten men såhär timmarna efter frukost verkar den normalstor igen. Jag går in i vecka 19 idag och det känns bara sååå tråkigt att allt nästan är precis som vanligt.

 

Trött är jag dock idag. Fick måla lite och det piggade upp mig en smula. Sedan, både idag och igår har jag plötsligt fått ökade vattniga flytningar som gör mig orolig för att jag fått en släng av inkontinens. Lyckligtvis är det inte så, men det är mindre trevligt.

 

Det här med föräldraledighet har jag funderat på och räknat på. Jag gillar Försäkringskassans verktyg på sin hemsida men det svåra är att veta hur länge man vill vara hemma, nu när det är första gången. Om jag tänker mig vara hemma mer än ett år, kommer jag klättra på väggarna och sukta efter jobbet, eller hur kommer det vara? Sedan måste ju vi räkna hur mycket vi behöver för att klara oss ekonomiskt. Det är inte heller så lätt. Jag är nyfiken på hur ni andra resonerar?

- Albin?!

- Näe...

- Fingal är väl coolt??

Sambon satt på knä och jobbade och jag assisterade. Samtidigt kastade jag ur mig namnförslag ur minnet. Till slut sa han utan att lyfta på huvudet:

- Vi har ju redan bestämt namn?

- X?

- Ja.

- Och på en flicka...?

- Y.

Jag fnittrade förtjust. Tidigare under semestern hade vi faktiskt kommit överens om två namn, ett flicknamn och ett pojknamn som vi båda gillar. Ändå har jag min vana trogen funderat vidare för att ha lite som back-up.

Men ja. Vi har ju bestämt oss. Nu ska bara lill*n komma ut så vi får se om namnet passar. Jag ler för mig själv. Än håller vi de två namnen hemligt. Sen får hela världen veta =)

Semestern fortsätter mysigt ihop med svärsläkten på landet. Idag när jag gav mig på att gräva och dona fick jag plötsligt känningar i magen, det kändes så obekvämt och obehagligt så jag avbröt. Det stör lite att krämporna kommer nu när man som minst vill ha dom. Men naturligtvis angenämt att känna av graviditeten! Igår tror jag stora känslostormen anföll mig. Jag fick ångest men kunde inte sätta fingret på orsaken. Låg i sängen och hulkade och sambon fick hålla om mig som ett litet barn och trösta och vänta ut. Något är nog att vi har ju berättat för väldigt många och allt fler blir det. Och jag är fortfarande orolig över att något ska hända, att ett barn verkligen är för bra för att vara sant. Det blir också väldigt många att ge ett dåligt besked till. I min storm blev den oron stor och ohanterlig likt en mardröm och beblandades med suddiga andra svarta moln och på morgonen var jag svullen i ansiktet av gråt och dålig sömn. Var lite nedstämd under förmiddagen men sedan har jag haft annat att sysselsätta mig med. Som att i duschen klämma fram mer bröstmjölk, hihi.

 

Imorgon går vi in i vecka aderton!!!

Ny vecka!!! Vecka 15 - hur coolt är inte det? Jag är fortfarande i lyckorus sen i tisdags och även om det här jobbtrasslet fortfarande är ett grått moln på himlen så är det som att det inte riktigt tränger in. Jag bryr mig inte fullt ut helt enkelt, som jag säkerligen hade gjort ogravid, då hade jag grämt och ältat tio gånger mer. Jag går på semester imorgon och en härlig resa väntar med sambon. Min chef vet ju att jag väntar och det är lite underligt men mysigt att hon är den jag utbyter erfarenheter med på jobbet (min kollega som fått veta har gått på ledighet). Chefen är alltså den som viskande frågar hur det gick på ultraljudet för att ingen annan ska höra och jag viskar tillbaka och sedan ler vi när vi pratar om första gången man ser sitt barn på skärmen för det är så himla häftigt. När vi ses igen kommer magen ha vuxit är hon säker på. En månad kan det hända mycket på. Åh, vad jag ser fram emot att ha en mage som alla ser är en gravidmage och inte bara en ätit-för-mycket-Ben-&-Jerry-glass-mage.

 

Förresten, jag antar att jag gått in i andra trimestern nu? Olika ställen säger olika. Enligt min gravidapp (Babygruppens) börjar trimester 2 nu, dvs. from v. 15 så jag går på det. En del säger 13 och en del 14 så då är jag på det torra nu då vilket som.

 

Andra trimestern... vilket också betyder att en ny kategori här på bloggen skapas: Gravid: Andra trimestern. Jag kan knappt tro det, att jag kommit så långt som till andra trimestern... jösses Amalia...!

Tack alla för all glädje och generositet ni visat! Jag hade en sugig dag på jobbet där jag fick hantera en besvärlig sak som tyvärr fortfarande inte är löst, och då är det värmande att se alla era glada inlägg. Jag tar lätt hem jobbet när sånt händer, och då får jag öva mig på att fokusera på det som är viktigast i mitt liv just nu vilket inte är en händelse på jobbet. Utan just nu vetskapen om den lilla minigrodan jag bär i min mage. Jag känner regelbundet små stickningar i nedre delen av magen och nu vågar jag koppla dem till min växande livmoder. Jag upprepar: ljuvligt!

 

Vår lilla bebbe, vad du är söt! Jag var så nervös ikväll (hade fått en tid sent) och när mötet precis som vid förra ultraljudet blev försenat började jag grina av nervositet och spänning. Tio minuter över tiden fick vi äntligen gå in. Sedan började festen!

 

83 mm lång och redan en riktig mini-människa med ryggrad, nästipp och fingrar. Vi fick se hur den lille förde ena handen mot munnen. Och hur den höll båda händerna i luften likt en boxare. Den lilla rumpan var så söt och jag skrattade till flera gånger av lycka så att hela bilden skakade.

 

Tänk att en sån liten varelse kan göra en så lycklig! Vi fick med oss 19 bilder, varav en del var riktigt tydliga och visade en liten mini-bebis i profil.