... jag grät. Jag skrev igår att det inte var nån idé att gråta och bli arg. När gynekologen konstaterade att äggblåsorna fortfarande var för små och vi måste avsluta, så log jag och nickade. Jag var besviken men också lättad över att ta en paus från sprutorna och alla dess bieffekter. Ingen idé att gråta. Nya tag nästa år. Men jag la mig på älsklingens arm och sedan brast det. Jag grät med stora tårar och darrande läppar med ett gnisslande ljud av sorg mellan dem. Älsklingen fick bara ta emot; han fick lyssna och ta emot och smeka mitt hår och säga ömt "Du får vara ledsen, du får vara ledsen. Bara gråt!"

För det var ju liksom på julafton jag skulle plussa, det var ju så jag hade tänkt mig.

Hela 2013 har vi försökt hitta ett sätt som funkar för mig att bli gravid på. Från Pergotime enkeldos till Puregon tre veckor i rad.

Men det blir ingen graviditet år 2013.

Vi fick inte ens sexförbud de här dagarna för det är ingen idé, utsikterna är mörka.

Nu ska jag torka tårarna och göra något praktiskt och vettigt: dammsuga och dammtorka medan jag lyssnar på podcast och kokar ris.

Det är ingen idé att gråta - men jag gör det i alla fall.

Jag var på VUL igår. Jag var förväntansfull och inte minst hoppfull. Dag 21 med Puregon - nu måste det väl för tusan ha hänt något!
Gynekologen vände och vred på staven, hittade något litet ägg som hon mätte 8mm, dvs. fortfarande små, och konstaterade att det fortfarande inte hänt något förutom att slemhinnan fortfarande är ca 6mm vilket är OK. Jag klev av gynstolen, klädde på mig och gick sedan till hennes skrivbord där hon satt och antecknade på datorn.
"Vi får lov att gå upp på 75" sa hon.
Jag nickade tyst.
"Men nu är det ju bara en vecka kvar tills ni stänger för julen", sa jag. Rösten vek sig, tårarna kom. "Vad händer om jag inte klarar det på en vecka?"
Hon snurrade snabbt om på stolen och såg medlidsamt på mig.
"Det är ju tråkigt när det är så långa behandlingar... Nu har du ju byggt upp det långsamt så det är inte omöjligt att det ändå händer något. Men vi vågar inte höja mer för någonstans här är ditt tröskelvärde. Skulle vi höja mer skulle du kanske bli överstimulerad och då blir det ju ingenting heller."

Jag torkade bort tårar och snor, och efteråt låste jag in mig på toaletten, sjönk ner och grät hejdlöst. Utanför sjukhuset ringde jag min sambo som fortfarande var på jobbet och storgrät. Jag var så ledsen, jag var så besviken, och han fick som vanligt vara den som tar emot min bubblande sorg, den som peppar och som säger åt mig att inte ta ut något i förtid, att det visst kan gå.

På tisdag ska jag tillbaka, men jag är inte hoppfull. Vid första behandlingen behövde jag 9 dagar med 75ie för att få ett ägg på 16 mm, andra behandlingen gick jag 11 dagar med 75ie men då fick jag ju full pott med för många äggblåsor. Så därför har vi smugit under tre veckor och bara försiktigt höjt 50 till 67, utan resultat. Det är som att jag måste ha 75 för att det ska hända något.
Så nu ska jag "slå mitt personliga rekord" och alltså öka en blåsa med en centimeter på bara en vecka, helst redan tills på tisdag.
Jag är stressad och besviken och rädd för att den här månaden med sprutor är förgäves! Tänk om vi börjat bara tre dagar tidigare?! Tänk om vi ökat till 75 redan vid förra VUL? Jag förstår läkarnas försiktighetsåtgärder men jag är frustrerad, jag är arg, jag är less! Mina hormoner har gett mig fler tårar och fler finnar än någonsin. Det var ju den här julen jag skulle plussa... :(

Idag fortsätter gråtfesten...Dag 17 med Puregon. VUL nr 3 den här behandlingen. Och precis som sist var det ingen mogen äggblåsa.

Det var ju det jag trodde, det är alldeles för låg dos med 67. Min kille lugnar mig och menar att de är specialister, de kan det här. Vi tar det ju långsamt av en anledning.

Livmodersslemhinnans tjocklek är 6,2 mm om jag minns rätt från skärmen, vilket gynekologen sa var bra. Nåt litet ägg hade börjat växa men om de är under 10 mm är de fortfarande små.

Återbesök senare i veckan, tills dess kör vi 67.

Pigga äggstockar.. jo tjena... :/

I och med höjningen har min ampull med 600 enheter tagit slut. Det var därför dags att öppna kylskåpet och ta fram nästa ask. I den ligger:

• en ny ampull med 600 enheter
• två askar med engångsnålar
• en bipacksedel som jag aldrig läser

 

Inga mogna blåsor med 50.

 

Pga. överstimuleringen sist (väldigt pigga äggstockar, kommenterade gynekologen idag) vill läkarna ta det försiktigt och har därför låtit mig spruta med låga 50 enheter i elva dagar. Tidigare har jag ju fått öka till 75 redan på dag 8. Men så slog det lite slint sist och mellan dag 16 och 19 gick jag från två till minst fyra mogna äggblåsor vilket orsakade avbruten behandling :(

 

Så nu tar vi det låååångsamt. Elva dagar med 50 har det blivit, vilket inte gett något resultat. Äggblåsorna var många men små. Så fr o m ikväll ska jag öka "två snäpp" på sprutan, mellan 50 och 75, vilket blir ungefär 67,5.

 

Acnen har kommit tillbaka också. Jag har verkligen skött om huden - ångat, rengjort, sprayat med lugnande Thermalvatten och hållit den mjuk med ansiktskräm. Den har blivit rätt fin på de här två månaderna. Nu börjar såklart onda finnar ploppa upp som på beställning. Absolut Puregons fel. Ligger som myggbett längst haklinjen :(

Det är bara att stå ut några dagar till!

Tydligen är det bara lyckosamt att det går långsamt. Östrogenet bygger upp en lagom tjock slemhinna och ett kvalitetsägg kan mogna fram sakta men säkert.

Jag ska tillbaka på måndag och har sexförbud på söndagen "för säkerhets skull" även om läkaren inte hyste några större förhoppningar om att jag är redo för ägglossning då.

 

Får jag gissa?

Jag gillar inte att gissa eftersom det känns som att det alltid blir tvärtom.

Men jag tror att jag kommer ha nån liten äggblåsa på väg på måndag men för liten för att vara redo att lossa. Kanske får jag fortsätta med 67,5 typ fyra dagar till, och sedan återbesök för att sätta in en dos på 75, återbesök och eventuellt Ovitrelle (ägglossningsspruta).

Alternativt har det kommit nån liten äggblåsa på måndag och jag får ta 75 direkt för att öka på utvecklingen.

Jag tror att jag kommer få spruta 8 dagar till med Puregon, på nivå 67,5 eller 75! Det betyder Ovitrelle nästa torsdag?

 

Med bara tre veckor kvar till jul och julstängt vill jag bara skynda på! Läkaren med! Väx, små ägg, väx!

 

Här kommer en sång jag lyssnar på:

Annika ur Pippi - Mors lilla lathund - https://www.youtube.com/watch?v=7LIjCfNz-AA

Vi fortsätter med 50.

VUL idag och som väntat efter 6 dagar med Puregon syntes ingen förändring. Men med tanke på att jag fick så många äggblåsor sist ska vi ligga kvar på låg dos några dagar till. Så nästa vecka blir det återbesök.

Nu ska jag pyssla med datorn och bygga upp ett mappsystem medan kladdkakan står i ugnen. Fredagsmys!

Hej alla barn och vuxna! Ikväll blir det spruta nr två med Puregon 50 enheter. Senare i veckan återbesök med VUL för att se utvecklingen. Den här gången måste vi vara försiktiga så vi inte ökar för fort = för många äggblåsor. Jag ställer in mig på ca tio dagar nu på nivå 50 och helst en försiktig ökning till typ 67,5 om det går. Lååångsamt och säkert ska ett eller två ägg mogna i min kropp. Wish me luck!

Igår kväll började det krampa välbekant i magen och låren. Mensvärken. Lite ljusrosa på toalettpapperet, jag började se vart det leder... Bäst att sova med binda. Inget under natten (som vanligt) men imorse i duschen rann det till. Hej mens! Och hej Puregon!

Jag mailade och avbokade läkarbesöket som jag bokat in av oro för den ovanligt sena mensen (dag 6 efter Provera).

 

Jag: Hej. Jag fick mens imorse! Måste boka av VUL. Och ha lite mer tålamod... När kan jag börja med Puregon? Om hur många dagar är bäst?

Barnmorskan:  Hej x. Du ska starta på lördag med Puregon, åter på xx datum xx tid.

Jag: OK, då gör jag det! Ska jag starta på 50 som vanligt?

Barnmorskan: Yes!

Jag: 50 blir det. Skönt att äntligen få börja igen. Hoppas på ett positivt graviditetstest på julaftons morgon...

Barnmorskan: Det vore väl en kanon julklapp!!

Det vore det verkligen...!

Vid ett annat tillfälle hade jag älskat den rubriken, men nu känns det bara öken! Femte dagen efter Provera och ingen mens i sikte. Jag har massa bruna flytningar men ingen blödning. Jag har kontaktat sköterskan och vi ska avvakta några dagar innan jag får komma in på ultraljud. Jag hoppas att slemhinnan blivit tunn igen oavsett mens eller inte, så jag får börja bygga upp den igen!
I'll be back...

Precis som sist fick jag mörka flytningar på dag 8 med Provera. Nu på dag 11 har det blivit spottings. Jag har inte kontaktat mottagningen än eftersom jag tror det snart övergår i mens. Logiskt sett borde det komma mens i helgen och så kan jag börja med Puregon på måndag. Dessutom har jag gått och blivit sjuk. Febrig och öm i kroppen. Bådar gott.

.... när man plockar upp matvarorna ur ICA-kassarna och bara stortjuter ur sig en klagande gråt. Känslor i ett virrvarr, jag föreställer mig en mörk lång vinter fylld av besvikelser. Skulden lägger jag delvis på stress, jag har flera punkter att klara av denna vecka och schemat är pressat, och på de där små proverapillren jag knaprar som sätter igång hormonkarusellen. Och Puregon ja, den gör förhoppningsvis snart entré. Min hud repar sig alltjämt efter den senaste gången - överstimuleringen lämnade spår i form av acne på kinderna, huden känns som bubbelplast när jag stryker över den med fingrarna!

 

Kvällens uppdrag som rösträknare i den ideella föreningen jag ägnar mig åt vid sidan av, har precis tagit slut. Det fick mig att tänka på något annat ett tag. Jag försöker fylla huvudet och hjärtat med sidospår; engagera mig ifrån barnlängtans sug i magen.

 

Hej!
Igår var jag hos läkaren. Jag hade sambon med som trygghet eftersom jag led av pessimism. Men det såg fint ut, mina äggstockar är nollställda och redo för ny behandling - jippi! Enda kruxet var väl att min slemhinna fortfarande var tjock så den måste jag blöda bort först. Så det blir 10 dagar med Provera, vänta in följande mens och sedan ringa doktorn för klartecken för Puregon. Med andra ord, om ungefär två veckor kan vi börja med hormonsprutor igen. En godkänd deal, kan man tycka. Nu kör vi!

 

 

Hej tablettask!