Fortfarande inte ett tecken på att något gror inom mig. Det enda jag kan tolka som symptom är en aningens mer trötthet, en aningens mer hunger och en aningens ömma bröst (främst vid temperatursänkning). Avsaknaden av symptom får mig att tänka pessimistiska tankar. Tänk om det är tomt i mig. Och när jag säger det till älsklingen säger han att det är normalt att inte känna nåt och att jag kommer känna tillräckligt längre fram i graviditeten. Han har säkert rätt, men jag är otålig, vill nu!

På fredag är det inskrivningssamtal hos BM, barnmorskan. Det blir trevligt. Det skulle ta en timme och jag ser fram emot att höra vad som väntar oss vad gäller ultraljud och undersökningar.

Men det jag längtar efter allra mest är ultraljudet nästa onsdag. Bara åtta dagar dit. Får vi se vårt lilla hjärta? Förresten så smekte min älskling mig över pannan när han höll mitt mod uppe; "Du är varm." Det kanske är ett graviditetstecken?

Förutom att jag är lite tröttare än vanligt och ibland har huvudvärk märks det inte i kroppen att jag gått in i sjunde veckan. Jag har varken illamående, yrsel, mörkare vårtgårdar eller ligament som drar kring livmodern. Allt som gravidappen och medlemmarna på familjeliv.se skriver om ska hända nu. En och en halv vecka kvar till ultraljudet. Då får vi veta om embryots hjärta slår. Lilla pyret. "Bebben".

Vi har umgåtts med mina föräldrar hela helgen och har låtsats som ingenting, som att allt är som vanligt, fast vi har världens scoop! De får veta senare. Vi har inte bestämt oss när. Ultraljud först. Kanske till och med ultraljudet som blir efter v 12 innan de får veta. Det ul när man ser ett huvud och kropp, och inte bara en liten böna som jag hoppas vul:et i v 8 visar oss.

Låt tiden gå fort.

Och låt oss se ett pickande hjärta så våra tårar kan rinna av

Glädje och Förundran och Kärlek.

Jag är dödstrött idag. Låg och halvsov i soffan igår kväll och gav upp vid 20.30 då jag gick och la mig. Somnade vid 21.30 och gick upp 07.00. Sen dess har jag varit såå trött. Jag ligger här och småslumrar av och till. Jag vill inte gå och sova redan, vill inte sova för mycket och bli övertrött.

Annars är jag känslig för hunger och så svider brösten till ibland. Huvudvärk har jag också nu på kvällen. Än så länge diffusa symptom, men nog är det väl symptom? Förstår inte varför jag skulle må såhär annars.

Jag har klarat en hel vecka sen jag fick positivt graviditetstest. Symptom är fortfarande onda bröst av och till, som påverkas av minsta temperatursänkning, och lika delar trötthet och hunger. Jag är vanligtvis känslig för alltför långa måltidsuppehåll men nu är det värre än vanligt - jag måste ta en smörgås på kvällen och idag när jag inte ätit på tre timmar blev jag illamående!

I helgen berättade vi för svärföräldrarna. Vi alla fyra blev mycket rörda och kramade om varandra. Egentligen hade vi tänkt vänta till efter v 12 men eftersom vi bodde hos dem och jag var så hungerkänslig kände vi att det var bättre att berätta. De vet att det är tidigt, min svärmor berättade själv inte förrän närmare femte månaden för sina svärisar när hon väntade barn. Men jag ser bara fördelar, nu kan dom följa graviditeten på ett annat sätt. Mina egna föräldrar får vänta åtminstone tills vi sett hjärtat slå i v 8.

Åh, jag längtar tills i sommar då magen kommer ha vuxit! Hoppas på en söt liten badboll under en lätt sommarklänning på solsemestern. 

Gick in i vecka 6 idag! Jag har lite svårt att greppa det här med veckor men nu har jag alltså passerat fem veckor och är inne i sjätte. Jag har inga starka symptom. Brösten är ömma, speciellt om jag blir kall. Igår hade jag så ont att jag lindade in dem i en filt och så fick sambon massera dem, haha. Känner av en ytterst svag molvärk ibland, speciellt sent på kvällen. Fryser också, men vet inte om det är pga vädret, sambon fryser inte så jag antar att det är jag som är känslig. Jag är varm men fryser ändå. Mysko. Det är säkert lilla pyret som får mig att må så. Mysko men mysigt. 

"Jag är gravid".

Meningen var mjuk och ovan att säga. Jag hade redan bestämt mig för att jag ville berätta nyheten direkt till dom eftersom jag har så nära till sjukhuset. Jag gick över idag utan bokad tid. Sköterskan gratulerade och gav mig en kram.

"Nu vet jag inte vart jag ska fortsätta gå", sa jag och sjönk ner på stolen.

"Du ska väl komma tillbaka och titta med ultraljud?" sa hon förvånat. "Bara om du vill såklart.

"JA! Jag trodde inte ens dom skulle fråga! Hon tog fram sina lilla snurra och så bokade vi en tid för vul när jag är i vecka 7 och lite till. Förhoppningsvis får vi se ett litet hjärta slå.

Därifrån om allt är bra får jag gå vidare till mvc, hon tyckte att jag skulle ringa redan nu för hälsosamtal och kostråd, men jag känner inte riktigt för det än. Kanske nästa vecka...

Vul om tre veckor. Ett nytt datum att längta till!

Ett mycket svagt test innan BIM: 25% chans till bebis

Ett positivt gravtest efter BIM: 50% chans till bebis

Ett hjärta slår före v. 8: 80% chans

Ett hjärta slår efter 8 fulla veckor (8+0): 95% chans

Ett hjärta slår och allt ser för övrigt bra ut efter 12 fulla veckor: 99%

...enligt nåns barnmorska har jag alltså just nu 50% chans att mitt lilla positiva graviditetstest och molande värk i magen ger en bebis om åtta månader.

Det är en ovan men härlig känsla att gå in på apoteket efter nässpray och fråga "Kan man ta den här om man är gravid?". Samma sak ikväll på middagen. "Har ni alkoholfritt vin?". Jag fick både rött och vitt och kunde skåla med de andra utan att sticka ut för mycket. Så serverades entrecote, gödkalvsentrecote närmare bestämt, och till mitt förtret var det rött. Normalt älskar jag lätt blodigt kött men som gravid ska man tydligen akta sig. Jag vågade inte be dem steka på köttet utan åt bara några tuggor och lämnade det mesta. Slöseri och kanske dumt att ens smaka, men så farligt kan jag inte tro det är eller är jag dum? Måste läsa på mer om vad jag får äta och inte. Det måste ju finnas nån tumregel som gör det lätt att minnas. Typ ingen alkohol, rött kött och kladdig ost?Det här är nytt och underbart och jag hoppas vi får vara med hela vägen!