Så kände jag mig när jag mailade sköterskan idag. Jag känner absolut ingenting i kroppen. Kan jag fortfarande vara gravid? Är det inte kört, såhär elva dagar efter förmodad ÄL?

 

Hon svarade med vändande post: Helt normalt!!! Med tusen utropstecken.

 

Jag vet. Jag borde lugna ner mig. Men denna ovissheten tar kål på mig.

 

 Nu känner jag att min blogg börjar tråka ut er... Jag får lov att återkomma när jag faktiskt har något att skriva!

Med fem dagar kvar till bim, och testdag om sju dagar för att minimera falskt utslag pga Ovitrelle, har jag fortfarande NOLL känsla i kroppen av att något pågår. Inga symptom, inga tecken. Allt känns precis som vanligt. Ni läsare säger att det betyder nada, långt ifrån alla känner symptom, det här säger egentligen ingenting om jag är gravid eller ej! Men jag kände ju i hela kroppen och även på humöret att äggblåsan var mogen?!

 

Och det är ju så tråkigt att allt är som normalt... Vill känna lite diskreta hugg, ett lätt illamående, smått ilande bröst eller ett snäpp förstärkt luktsinne. Nåt litet bara. Min pessimism tar över och jag är nästan helt inställd på ett negativt resultat nästa vecka. Varför skulle jag lyckas liksom?

 

Dessutom. Jag fick veta idag att en till i min närhet ska ha barn. Jag vill så gärna vara näst på tur.

Snälla, snälla, snälla.

 

http://maderidiculouslysimple.com/

Inga ömma bröstvårtor, ingen molvärk. Trots tre Ovitrelle mår jag bra. Lite trög i magen, troligen en ganska typisk biverkning av att tagit medicin under en lång tid.

Tio dagar kvar till BIM - beräknad icke mens. Det kanske är vanligast att inte ha några symtom så tidigt. Många har inte ens några symtom långt fram utan vet bara genom ett plus på stickan. Ändå är jag lite besviken. Nåt litet vore kul, om det nu är något på gång.

Lördag idag och snart ska jag träffa min allra bästa vän! Woho!

 

 

Lägesrapport

 Humör: Fortfarande känslomässigt labil. Jag blev så arg på jobbet idag och kan inte avgöra om det var ogrundat eller ej. 

Sedan hände en till sak: En kollega hade med sig sitt lilla barn idag, allt gick bra, det var bedårande sött, jag var glad - men efteråt låste jag in mig på toaletten och bölade. Jag kunde inte sätta fingret på vad det var eller vad som var fel mer exakt, det kändes bara för jävligt!

Kroppen: Den dova molande värken är konstant men mycket svag. Det känns ganska likt en mildare variant av mensvärk och jag blir alltid lika förvånad när toapapperet inte visar blod. Imorse ilade det till, dels upp mot magen och dels neråt ljumsken. Jag är hård i magen, det kan höra ihop.

Längtan: är också den konstant. Det är så lååååångt kvar till 17/2 då jag får testa... Det gör mig knäpp!

 

Annars knatar livet på runt omkring mig. Men för mig kretsar allt kring en obekväm väntan som kantas av oro och osäkerhet. Jag är mer än lovligt pessimistisk och kan inte riktigt tro på att det blir en graviditet den här gången heller. Att jag är dömd till att få se andra lyckas. Jag är också rädd för allt som kan gå fel. Att jag blir gravid men får missfall. Som sagt, fortfarande labil... 

Om vi leker med tanken att jag har en 28 dagars menscykel - inklusive det faktum att jag hade ägglossning i fredags (som vi utgår ifrån) - så skulle jag kunna ha BIM (beräknad icke mens) den 15 februari. Dock bör jag ju inte ta graviditetstest förrän tidigast 10 dagar efter sista Ovitrellesprutan då den kan ge falskt positivt (skräck!), vilket gör måndagen den 17 februari till den officiella testdagen!

 

Det finns bara en nackdel: Det är TVÅ LÅNGA VECKOR KVAR...! Hur ska jag kunna gå runt och känna efter och inte veta om det är Ovitrellen eller en startad graviditet jag känner - under två veckor???

 

Suck.

 

Stön.

 

Tålamod, KMP, vi har pratat om det förut. Det här är ingen lek för otåliga människor, vill jag lova.

Idag, +60h efter Ovitrelle, har molvärken i magen minskat och brösten är något mindre ömma än tidigare även om de fortfarande skriker när jag vidrör dem.

Jag gissar/hoppas att ägglossningen skedde igår. Det hela känns väldigt spännande, som en intensitet som nu avtagit och vi kan bara vänta och se.

Snart 37 timmar sen Ovitrellesprutan. Bröstvårtorna är fortfarande jätteömma, den ilande molvärken vid höger äggstock är nästan konstant (vad betyder det???), sekretet har gått från äggvita till vattnig, och humöret är som en berg- och dalbana. Jag har haft obehagskänslor och oro hela dagen. En riktig anspänning i kroppen. Så skönt med en ledig helg, den kommer precis i rättan tid! Jag tror nämligen hela grejen med en potentiell gynnsam ägglossning sätter känslorna i karusell.

Plötsligt händer det. Jag är rädd för hur jag kommer hantera en eventuell besvikelse. Nu har jag äntligen fått en mogen äggblåsa - nu ska jag bara få ägglossning, bli befruktad, behålla fostret utan missfall, gå igenom en förlossning och SEN får jag mitt barn! I det sammanhanget är jag alldeles ibörjan på steg 1.

När man tar Puregon känns ägglossningen som slutmålet...37 timmar sen Ovitrelle - och tre veckor kvar tills graviditetstest (= efter sista Ovitrelle som jag tar nästa fredag behöver jag vänta ca två veckor, innan dess kan jag få falskt positivt upp till tio dagar efter sprutan).Simma, små soldater, simma!

Goda nyheter idag hos läkaren! Era lyckönskningar och hejarop hjälpte - jag har en äggblåsa på 17 mm på ena äggstocken!

 

Jag har haft fel här i bloggen. Den där blåsan som tillbakabildades för tio dagar sen (från 14 till 11mm) är inte samma som den som mognat nu. Den satt på andra äggstocken. Äggblåsan som på nittonde Puregondagen var 13 mm och nu Puregondag nr 22 (!) var 17mm är alltså ett helt nytt ägg! Jag är så otroligt glad! Det kommer verkligen som en efterlängtad överraskning, jag som var så pessimistisk igår... Pga. de märkliga blödningarna jag fick i maj/juni (Puregonbehandling nr 1) behöver jag "extra hormonstöd" vilket innebär att jag inte tar Ovitrelle en gång utan tre. Det kommer få kroppen att tro att den är gravid (inkl. alla graviditetssymptom) men det får det vara värt, om det i slutändan blir en graviditet!

 

En äggblåsa på 17mm, några mindre små på ca 11 mm (ingen risk för flerbarnsbörd)

Livmodersslemhinnans tjocklek: 7,7 mm (bra!)

 

Ömma bröstvårtor (aj!), en massa genomskinliga äggviteliknande flytningar (har bokstavligt talat trott att jag kissat på mig flera gånger idag).

 

Humör: Glad och energisk, men lite orolig för att inte lyckas trots ägglossning.

 

Aj aj! Jag har så ont i mina bröstvårtor. Så fort jag nuddar dem gör det ont, trots tröja & behå som skydd! De är verkligen superömma. Så fick jag sist också, fast dagarna efter Ovitrelle. Sett till det ligger jag ungefär i samma fas som då, så ur en logisk synvinkel borde de ömma bröstvårtorna därför bero på ägglossning snarare än Ovitrelle eftersom känsligheten och rikliga, vattniga flytningar är det enda gemensamma. Synd bara att den här ägglossningen måste gå åt skogen... Det är mycket det som känns surt - alla sprutor som tagits och tid som lagts ned - allt för lite ömma tuttar och ännu mer väntan. Tålamod, var det nån som sa tålamod?

 

Mys...!

Det här med BIM (beräknad icke mens) stämmer ju inte riktigt när man tar Puregon och inte har en normal menscykel. Men om man räknar att en cykel ska vara 28 dagar, och med ÄL på dag 14, så kan man testa två veckor efter Ovitrelle. Imorgon lördag är det 14 dagar. Men eftersom det är midsommar och jag uppskattar alkohol vid sådana tillfällen, ville jag veta innan dess. Så jag testade redan igår, tolv dagar efter Ovitrelle/ägglossning och fick ett tydligt negativt besked. Idag, tretton dagar senare, provade jag igen och lika tydligt var det negativt. Jag testar ju med stickor som visar två streck vid graviditet och vid negativt ett streck som bara visar kontrollstrecket. Och både igår och idag lyste bara ett enda streck ilsket rosa.

Jag vet att man inte kan säga säkert så tidigt. Helst ska jag vänta några dagar till. Kanske en vecka till rentav. Men jag känner mig inte gravid och jag är osäker på om jag ens fick ägglossning med tanke på de spottings jag fått.

 

Dagarna efter Ovitrelle hade jag ont i brösten och mensvärk. Troligen bara biverkningar, med facit i efterhand. Så jag ställer in mig på att jag INTE är gravid och bestämmer mig för att ha en skön, avslappnad sommar och börja igen i augusti. Kanske kan jag försöka gå ner i vikt också, fast jag är sjukt omotiverad. Jag väger nästan 70 kg och skulle vilja väga åtminstone bara 60. Det skulle nog underlätta enligt nästan allt jag slukat om PCO och infertilitet på webben och i tidningsartiklar.

 

På ett sätt, och det känns märkligt, är jag lättad över att jag inte vara gravid nu. Jag ser positivt på att slippa illamående i sommar och inte behöva deklarera graviditet det första jag gör när jag kommer tillbaka till jobbet efter semestern. Det känns skönt att ta en paus då jag under hela våren knaprat piller och tagit sprutor. Det känns helt enkelt som att det där med barn, det tar vi i höst.

Ha en fin midsommar allesammans!

Under de närmsta 36h timmarna väntas ägglossning, sen måste jag vänta minst två veckor innan eventuell graviditet kan upptäckas.

 

 

Tagen från http://modestil.se/sofie

 

 

Min tjejkompis följde med idag till läkaren och väntade utanför. Hon fick höra nyheten först - jag har en mogen äggblåsa så nu är det dags för ägglossningssprutan att göra entré!

När jag kom till läkaren fick jag i vanlig ordning ta av mig på underkroppen (inte särskilt sexigt alls) och bli undersökt med vaginalt ultraljud. Först såg han lite missnöjd ut, han kollade runt bland äggblåsorna (som var ett par stycken) och mätte och antecknade. Jag såg på skärmen siffror som visade vad jag tror var ca 11 mm. Men så gick han tillbaka till höger sida och där stannade han till ett slag. Där låg den lite dold, en äggblåsa på 16 mm.

 

Det betyder att imorgon är den 18 mm och då ska jag spruta in Ovitrelle 250 mg för att få äggstocken att släppa ifrån sig ägget. Från och med då har jag och sambon 36 timmar på oss att göra mig gravid! Det här är stort steg för oss och det betyder att vi för första gången har en ärlig chans att försöka bli med barn, dvs. försök nr 1! De andra gångerna vill jag inte räkna för då har jag inte haft mogna äggblåsor och därmed ingen ägglossning. Ikväll blir det Puregon 75 enheter och imorgon kväll Ovitrelle.

 

Så nu är helgens aktiviteter spikade, åtminstone en utav dem, hehe. Om 14 dagar ska jag höra av mig till dem, oavsett om jag fått mens eller inte, och det betyder att jag inte ska testa med graviditetstest förrän då. Vad blir det....? *kollar i kalendern* 22 juni ja. Tänk om jag är på smällen i midsommar?! Inget rosévin, ingen sangria. Hur förklarar man det? Normalt sett brukar man ju inte köra bil efter midsommarfirande som vid andra festkvällar så fyllechauffiskortet kan jag inte spela. "Jag äter penicillin"? Äh, i-landsproblem...

 

Men om jag inte plussar, då blir det en mysig sommar med sambon och vännerna, och nya tag i höst. Inga ledsamheter, det lovar jag, för nu vet jag att jag kan få mogna äggblåsor av Puregon och då är det bara att köra igen i augusti!