Glädjande nyheter! På väg hem har jag en stor apotekspåse med tre förpackningar Ovitrelle. Första sprutan tas idag, nu kl 18, sedan väntas en ägglossning på torsdag morgon. "Är du morgonpigg?" frågade sköterskan. Nej, men jag kan bli!

 

Såhär är det: På vänster äggstock ingenting. På höger sida en äggblåsa på 17 mm, en på 15 mm och sen ett okänt antal ännu små omogna blåsor. För att inte riskera att de små växer till sig behöver vi handla snabbt. Vi satsar på den på 17. Det betyder en teoretisk risk (chans) för tvillingar eftersom dom är två men den på femton är inte riktigt mogen. Oftast blir det bara ett barn vid två äggblåsor, sa läkaren.

 

Så jag är glad! Ikväll ska vi fira med sista Harry Potterfilmen! Regnet öser ner men jag har ett leende på läpparna. Fin lagom tjock livmodersslemhinna, två mogna äggblåsor och en plan för ägglossning inom några dagar! Vem bryr sig om vädret då?

Positivt tänkande var det ja... Helt plötsligt kom tårarna. "Älskling, håll om mig hårt, jag är rädd". Ju mer jag pratade desto mer krampaktigt höll jag i honom. Gråten var hulkande och ångestfylld. Tänk om det inte går. Tänk om vi måste göra ivf och det inte hinns med innan sommaren utan måste vänta till hösten, lagom till vårt "tvåårsjubileum" av barnlöshet. Tänk om det inte går alls.

Älskling, jag är rädd.

Måndag kl. 22:29: Imorgon är det dags igen för VUL. Here we go again. Den sista hoppas jag. Jag är nervös inför vad som hänt de små trillingblåsorna, om de vuxit, och i så fall, är det en eller flera, och hur mycket? Jag är på dag 26 nu och det måste hända något nu, en månad med Puregon, det är ju sååå lång tid, så utdraget och nervöst. Positivt tänkande är vad som håller tårarna borta idag.

Hängig idag, det kom redan igår med lätt täppa i näsan och matthet i kroppen. Jag hade en inbokad aktivitet idag som jag skippade av förmån till tv-serier och hemmafix. Inom mig växer förhoppningsvis en eller två äggblåsor med ca +2 mm om dagen. Då kommer dom vara 18 mm på tisdag och lagom för ägglossning. En januaribebis mao.

Väx, lilla äggblåsa, väx!

VUL nr 7 idag.

Tre små äggblåsor på tillväxt, 12 mm vardera på höger sida - vilken glädje! Livmodersslemhinnan är 8 mm tjock (inte för tjock, bedyrade läkaren eftersom jag var ängslig för det) och därför har jag inte längre några färgade flytningar.= slemhinnan är stark! Vi ska ligga kvar på 92 enheter Puregon med nytt återbesök på tisdag. Självklart finns en risk för att alla tre blåsor samt nån ny mognar. Men läkaren hoppas på att de "toppar", dvs att en blåsa blir dominant och sticker ifrån. Det soliga vädret ute matchade mitt sinne och vi är åter fyllda av hopp! Skam den som ger sig.

 

Jag kommer hem, går in i badrummet och upptäcker genast rikligt med grumliga, vita flytningar (inte bruna!) som bildar trådar mellan fingrarna - som äggvita. Åh! Tillsammans med en trevlig fredagskväll ihop med väninnor på restaurang är detta verkligen en underbar start på helgen!!! Kan det betyda annat att jag har en mogen äggblåsa på gång??? Ja, att jag har flera stycken förstås - måtte inte så vara fallet!

Imorgon VUL, spännande att se om tre dagar med 92ie Puregon gett resultat. Många utropstecken i detta inlägget men det här är ett överraskande himla bra tecken! Snälla gud om du finns, låt det vara en äggblåsa och inte bara en trist biverkning av medicinen...

Vad snälla ni är som engagerar er och vill trösta. Jag är fortfarande orolig för att vi måste avbryta, men än har jag hopp!Hela dagen var jag "torr" men tyvärr kom de färgade flytningarna tillbaks nu på kvällen. En triumf övergick i nedslag.Jag inbillar mig en svag stickning i magen som ett tecken på liv och blåstirrar hätskt på nålen när jag sticker den i mig - kom an bara, release the fucking fury! Visa läkarna att det går att ploppa fram en äggblåsa på ynka tre dygn!

 

Nya finnar på hakan dessutom, de har hållit sig undan men jag ser sambandet med en ökad styrka, att kroppen reagerar. Är 92ie lösningen?

Jag behöver ingen sminkborttagning idag för alla tårar har sköljt bort allt.

 

Jag har gråtit idag. Första gången när min arbetskamrat av misstag plockade upp ett visitkort till min fertilitetsmottagning som jag råkade tappa utan att märka. Jag nekade först och sa att det inte var mitt. Sen såg hon på mig att jag ljög, var tyst en stund och sa, "Det är ditt, eller hur?". Då nickade jag och tårarna rann till. Hon förstod och lovade att inget säga. Jag litar på henne men hade helst velat ha det hemligt. Speciellt nu när det inte går så bra... Skit också.

 

Andra gången jag grät idag var när jag varit hos läkaren och gjort vul. Resultatet var tungt. Tjugo dagar med Puregon och ännu inget resultat trots nivå 75. Ingen blåsa är över 10 mm. Jag har bruna flytningar sen måndags och det är tecken på att slemhinnorna inte är av så bra kvalitet (?) och att vi snart måste avbryta behandlingen! Jag är helt förtvivlad, var dessa tre veckor av hormonstimulering och hopp helt förgäves?

 

Ett sista försök gör vi genom att höja nivån från 75 till 92 i tre dagar. Detta innebär också en risk för överstimulans och att för många äggblåsor, dvs. fler än godtagbara en eller två, mognar. Jag har aldrig haft högre dosering än 75ie. Jag känner mig redan som ett känsligt nervvrak som närsomhelst kommer spricka och spruta ut känslor okontrollerat i sämsta tänkbara sammanhang bara någon ens nämner barn och graviditet! Hur ska jag orka tre dagar till, och ännu värre, hur ska jag orka ta en till avbruten behandling?

 

Nu gråter jag en tredje gång när jag tänker på att det här är min femte (!) omgång Puregon som riskerar att sluta i tårar och besvikelse. Jag vill inte ha de förbannade sprutorna mer! Jag vill må bra och inte gråta och vara orolig! Jag vill inte le och bita ihop framför doktorn och släppa ut gråten i trappen utanför. Jag vill inte ringa och stortjuta i telefon med min sambo som sitter fast på jobbet och är maktlös och ledsen.

 

Varför ska det här med barn vara så jävla svårt???

Jag är på dag 19 med Puregon. Fysiskt mår jag som vanligt. Men så är det något annat som skiftat. Min sinnesstämning. Min toleransnivå mot andra människor är lägre, jag skruvar på mig, känner lätt irritation och har inget riktigt behov av att vara social. På lunchen gick jag iväg en stund och tog ett varv, jag behövde vara för mig själv.

Det känns igen från förra kuren Puregon. Jag är i dalen och känner allmän olust och blähä-blaha. Om jag skulle ge efter för känslorna skulle jag tappa humöret och visa min irritation, så jag håller hellre låg profil och väntar ut. Om några dagar är det över. Åtminstone den här delen.

Behandlingens femte VUL är klar (tredje sen jag började med Puregon, plus två förberedande för att se om kroppen var redo). Det visade till min stora lättnad att ingen äggblåsa var tillräckligt stor för att ägglossning skulle föras på tal än. Så jag fortsätter med Puregon 75ie några dagar till. I slutet på nästa vecka kommer det nog vara klart, trodde läkaren.

Nu måste jag förbereda mig inför det jag ska iväg på några dagar. Tänka på något annat ett tag. Sånt behövs. Jag är inte "ofrivilligt barnlösa K", jag är "K"!

Inga tecken på ägglossning än. Sist hade jag ändå ökade rikliga "sekret" strax innan vul då en stor äggblåsa påträffades, samt jätteömma bröstvårtor. Jag hoppas på en äggblåsa som är ca 13 mm och därför behöver typ fyra dagar mer på sig att växa innan Ovitrelle. Tur att mottagningen har helgöppet ibland, tror det är om de har en ivf inplanerad som de håller extra öppet även för oss som "bara" sprutar.

 

Dag 15 med Puregon, shit, tänk om jag har en mogen blåsa inom några dygn! I februari tog jag 12 dagar á 50, sen 10 dagar á 75. Jag är nu på dag 15 varav fjärde dagen i rad med 75. För nu kör vi på med 75 enheter och då borde det som bekant röra på sig snart! Men sett till min historia behöver jag åtminstone fyra, fem dagar till för att baka en rund, fin äggblåsa.

Molnet på himlen är att jag först ska på VUL och sedan måste resa bort i början av nästa vecka, söndag-tisdag, där jag tyvärr inte kommer ha sambon i närheten. Största farhågan är att jag beräknas ha ägglossning på måndag. Det vore absolut katastrofdåligt. Jag hoppas att jag antingen har ägglossning i helgen bums - eller tidigast onsdag... Må fertilitetsguden vara på min sida!

Idag är det våffeldagen, även jungfru Maria bebådelsedag. Dagen hon ska ha insett att hon blivit havande med Jesusbarnet. Lite coolt ändå att plussa idag. Även om barnet riskerar komma på julafton. Tyvärr gäller det inte mig, men jag hoppas att jag plussar om ca tre veckor. En vecka till med Puregon, och sen två veckor av väntan efter ägglossning. Snart vul!

Nyss tagit spruta nr 12. Tredje sprutan på 75ie, med två 50-sprutor emellan. Sist behövde jag tio sprutor á 75ie för att få en mogen äggblåsa så jag är nyfiken på om det hänt något överhuvudtaget.Ingen mens längre i alla fall - skönt! Det känns fräscht!

Nu sova, imorgon (tisdag) vaginalt ultraljud....För er som undrar vad medlet mot acne hette så var det ett serum från Garden of Wisdom, som man bara tar ett par droppar från på finnen. Jag vet inte om det är tack vare det eller att jag slutat med Provera, men utslagen har minskat och hyn har lugnat ner sig. Får se vad en, två veckor till av Puregon gör dock.... finns en risk att hyn slår bakut av mer än två veckor tillförsel av hormoner.

Jag har ju tjatat en del om acne, jag förstår att det kan vara tröttsamt att lyssna på. Men nu har det inte kommit några nya finnar trots Puregon dagligen i mer än en vecka. Jag har därför insett att det måste vara en biverkning av Provera i första hand! Sen kan det hända att Puregonet bidrar också, men sen några dagar har jag använt ett medel som min kompis gav mig och det funkar faktiskt. De finnar jag fått har börjat torka ut men några nya har heller inte uppstått.

Ikväll blir det Puregon á 50ie och jag är nyfiken på vad som kommer visas på vul senare i veckan. Hur reagerar äggstockarna på varannan dag 50, varannan dag 75? Vad beror den plötsliga mensblödningen på? Och när kommer jag vinna en miljon kronor? Många frågor men inga svar...

Idag är en sov länge- och slappa framför datorn med massa smågodis-dag. Disken, sopsortering och en maskin tvätt har jag fixat, annars har jag pysslat med ett litet projekt mest hela dagen inomhus. Nu ska jag ge mig ut och hämta ut paket. Solen skiner och jag har fortfarande mens. Hoppas er helg är mer intressant!

Jag blöder och vet inte varför! Sist jag blödde under en Puregonkur berodde på att en växande äggblåsa tillbakabildades. Men slemhinnan var ju tunn och ingen äggblåsa har börjat växa? Vad är det då som brustit? I två dagar har inte ett spår av mens synts till. Och plötsligt...?

Fredag kväll och helg dessutom, då svarar ju inte mottagningen. Jag får sitta här med min oväntade jättekonstiga mensblödning och vänta. Det kanske var en engångsföreteelse. Jag fick ju ingen ordentlig mens efter Provera. Men nu??? Åtta dagar med Puregon, med blicken framåt, då ska ingen jäkla mens dyka upp mitt i alltihop. Vad är det frågan om?

Idag på vul var det som väntat ingen äggblåsa som stack ut. Jag behöver helt klart 75ie för att sätta fart på äggstockarna, 50ie räcker inte men behövs ibörjan för att inte tippa över och överstimulera. Slemhinnan var tunn, ca 4,7 mm, och det är för att jag blödde så länge av Proveran. Jag bad faktiskt om en förklaring på blödningen/bruna flytningar, alltså varför jag får det, men den jag fick förstod jag inte riktigt: Något med att Provera ger en mekanisk mens till skillnad från den mens som uppstår av ägglossning. Nåväl, det viktigaste var att det inte var något konstigt. Igår fick jag bara en pytteliten flytning och idag ingenting, och det är pga att slemhinnan är så tunn och utblödd att det inte finns något mer att få ur den. Typ något sånt.

 

Som sagt, vul visade att jag behöver öka dosen Puregon.

- Du får gå upp på 75, sade läkaren.

- Hm, sade jag tvekande. Hur var det sist? Fick jag inte för många ägg i höstas när jag gick upp på 75 för tidigt?

Läkaren läste i journalen.

- Ja, det är ju på gränsen...

Du skulle kunna ta omväxlande 75 och 50, föreslog han. Skulle du bli lugnad då?

Han sa det vänligt. Det lät som en bra idé - jag behöver höja för att komma igång men det är en hårfin gräns att inte börja för tidigt pga risk för överstimulans. Men jag gick med på den varianten att köra varannan dag hög och låg.

- Du ska inte behöva ha ångest, tillade han men jag försäkrade honom om att det hade jag inte, men jag vill inte riskera något utan hellre ta det framåt försiktigt.

 

Sedan passade jag på att fråga hur länge man brukar hålla på med Puregon. Jag har snart hållit på ett år.

- Om det inte tar sig den här gången... vilket det ska! ... så ska vi nog diskutera att gå vidare till provrörsbefruktning.

- Okej, sade jag.

 

Provrörsbefruktning... Det känns stort och läskigt. Men samtidigt känns det som ett säkrare kort. Stimulera fram en massa ägg, para ihop dem med min sambos superspermier och låt baka!

 

- Men du ska bli gravid nu. Av Puregon.

Läkaren såg mig i ögonen. Jag instämde med eftertryck.

Givetvis ska jag bli gravid nu.

Av Puregon.

Dags för lite peptalk!
Snart VUL!