Som ofrivilligt barnlös med nedsatt fruktbarhet är man beroende av andra för att lyckas. Andra som har alla ägg och spermier i ordning kan ju sköta det där på egen hand, med hjälp av vanlig hederlig kalender och ägglossningsstickor. Men vi som är i händerna på medicinskt kompetent personal, receptbelagda mediciner och moderna laboratorier och ultraljudsapparater är därför helt beroende av att vårdkedjan fungerar som den ska och att tillräckliga resurser tilldelats. Jag kan tänka mig att många ställer sig tveksamma till att låta så stor del av budgeten gå till hjälp för ofrivilligt barnlösa, för "barn är ju ingen rättighet"... För många är detta är ett lyxproblem och i-landsproblem och det är säkert därför som storleken på den erbjudna hjälpen ser så så olika över landet.

 

Jag läser ett blogginlägg om en tjej vars utredning verkar ta lååång tid. Hon spår att hon förmodligen inte får komma igång med en behandling förrän tidigast i maj! Och jag började räkna efter hur lång tid jag fått vänta mellan varje steg. Jag inser att jag är lyckligt lottad som...

• slutade med p-piller i september-12
• kontaktade gynekolog i november-12
• kom på första samtal i december-12
• fick starta med Pergotime i januari-13
• efter 3 Pergotimekurer utan resultat remitterad vidare till fertilitetsmottagning i mars
• utredning startar i april (äggledarspolning, spermaprov)
• i maj var allt klart = start av första kuren Puregonsprutor