Kampen mot PCO -

Du är inte ensam

Publicerat 2013-10-16 22:30:00 i Drömmar

Förra veckan tog jag kontakt med den i min närhet som ska snart bli mor. Vi har inte direkt en sådan relation som gör att vi annars hade pratat om sådana saker, det är en arbetskamrat, men i förra veckan kände jag ett trängande behov av att prata. Och jag öppnade mig för henne. Lät tårarna rinna likaså. Pratade om det här året av barnlängtan, om smärta och besvikelser, om att känna sig ensammast i världen om sina problem. Hon har försökt i fler år än jag, och har t.ex. erfarenhet av sena missfall, något jag tänker på med en klump halsen - det måste ju vara bland det värsta som finns för en kvinna, att få ett missfall sent i graviditeten! Det är ju också min rädsla, att det här året av barnförsök ska resultera i ett lyckans positivt test - som sedan slutar i ett blödande, plågsamt missfall.

Men det var skönt att prata, skönt att träffa någon som gått igenom samma sak och som är helt normal och ser helt vanlig ut, som är smal och snygg och intelligent, och ändå har problem med det här med barn. Hon sa även att när folk får veta att man haft det svårt att antingen bli med barn eller behålla ett barn, eller både och, så kommer det en massa igenkänningshistorier. Nästan alla har upplevt något liknande eller känner någon som haft svårigheter. Och man vill berätta, dela med sig. Ungefär som när man berättar att man blivit mobbad i skolan. Plötsligt vill alla berätta, alla har liknande erfareheter som man vill dela med sig av.

Vi kvinnor får i snitt tre missfall i livet. Två av dem vet man oftast inte om. Det upplevs som en försenad mensblödning. För den som inte får några barn alls blir missfallen förstås en tragedi, kan jag tänka mig. Men jag tror de flesta kvinnor som får missfall sörjer det barn som aldrig blev. En dröm som slås i spillror. Jag är rädd för missfall, men det är väldigt vanligt, och det är alltid en tröst. Jag är inte ensam.

Det finns fler där barnskaffandet är en kamp. För en del är det en kamp mot tiden. Åldern försvagar äggen, du har inte samma kropp längre. För andra är kampen främst psykisk. Är jag fortfarande lika mycket värd som kvinna? Älskar min man mig även om jag inte kan föda vårt barn själv? Varför ska just jag drabbas, jag som längtat efter barn så länge?

Det kan också vara en kamp mot omgivningen; samhällets påtryckningar och förväntningar på medborgarens fortplantning, släktingar som lägger sig i, kompisar som skaffar barn och vänligt men oförstående "frågar när ska du ha barn då?". Min blogg heter "Kampen mot PCO" men den handlar lika mycket om kampen mot att hålla sig över vattenytan och göra livet så meningsfullt det går.

Att veta att många kvinnor (och män) kämpar mot barnlöshet är jobbigt att tänka på, men också tröstande. Jag är inte ensam. Du är inte ensam. Vi är inte ensamma.

Direktlänk, 6 Kommentarer

Kommentarer

Drömmar och längtan

Ja det är ju något "fult" över att inte kunna bli gravid. Folk pratar ju vitt och brett om att man bara behövde "titta på varandra så blev man gravid". Jovisst, liksom. Jag tror att många förvränger sanningen.

Och dessa frågor man ställer sig, hela tiden. Mer eller mindre. Jag älskar min man men kommer han vilja ha mig om det visar sig att jag inte kan ge honom ett biologiskt barn? Och VARFÖR. Varför händer det mig?

Jobbigt :( fan vad jobbigt det är!!!

Svar: Undrar om föräldrar förstår hur lyckligt lottade de är... De som blir oplanerat gravida speciellt.

Tjejen bakom Kampen mot pco

2013-10-20 @ 08:46:41
URL: http://drommarochlangtan.blogg.se/

Anna

Du har så rätt! Och även om man inte önskar någon detta så är det så skönt att upptäcka fler och fler - inte minst i detta forum - som delar med sig av tankar i bitterhet, sorg och även lycka! Man borde våga prata om det mer. När jag berättade om mitt missfall för två på jobbet hade de upplevt samma sak. En annan på jobbet har gått igenom 5 års enträgna försök på egen hand och ett lyckat ivf-försök. Vi är inte ensamma!

Svar: Den största anledningen till att jag inte berättar är ju dels för att jag inte vill få frågor, "har det tagit sig än?", och spekulationer. Vill hellre bevara det som en hemlis. Och dels vill jag inte berätta exempelvis på jobbet eftersom chefen nog inte uppskattar att en relativt nyanställd går och blir med barn.Men annars är det bara fördelar med att berätta... om man bortser från eventuella sympatier och råd som man kanske vill slippa, beroende på vem som ger dem.
/KMP

Tjejen bakom Kampen mot pco

2013-10-20 @ 23:02:44
URL: http://dujaghanvi.blogg.se

Tanna

Ja du är ju inte ensam, vi kämpade i flera år. Fick "bara" ett missfall men fy vad jobbigt det var... Stod i kö till IVF och när samtalet kom att det äntligen var våran tur att komma och plocka ut ägg, hade jag plussat för en v innan. Jag hade gett upp hoppet att vi skulle bli föräldrar. Så trött på alla hormonsprutor, den känslomässiga bergodalbanan man åker upp och ner.... Växla mellan hopp och förtvivlan... Men ge inte upp ! Det tar bara lite längre tid för vissa.

Svar: Ja, jag ser det som att jag ska bli mamma, men det tar lite tid dit.Häftigt att bli gravid strax innan IVF. Men hur gör man då? Tänk om man får missfall, måste man ställa sig i kön igen då?
Har du barn nu? Ska besöka din blogg!

Tjejen bakom Kampen mot pco

2013-10-24 @ 13:31:21
URL: http://tannaodevil.blogg.se

Jag har PCOS och vi hade tur att lyckas bli gravida och få en baby på naturlig väg. Vi höll på med en fertilitesutrednlng när vi plussade. Det jag upplevde eller upplever var riktigt jobbigt var vissa saker på jobbet. Jag jobbar som Operationssjuksköterska. Vi har hand om kirurgiska aborter. Jag klarade inte av att vara med på ingreppen då och jag vägrar fortfarande. Jag blir så hemskt ledsen. Det är så orättvist. Först göra en spolning på en kvinna och sen abort på en annan. Orättvist och hemskt oansvarigt för sistnämnda. Jag blir alldeles för bitter av att tänka på det. Jag håller mina tummar för dej! Du är lika mycket kvinna som alla andra! Ha inget annat i tankarna. Kämpa på!

Svar: Hej "E"Jag förstår om det blir många känslor i omlopp i ett sådant yrke. Att man tvingas konfrontera människor som gjort andra val än en själv. Samtidigt, måste man inte kunna lämna sina egna känslor och privata angelägenheter åt sidan och vara professionell? I mitt förra jobb mötte jag t.ex. kvinnor som valt att få barn i sämre lägen än vad man själv hade valt i ett sådant läge. Då blev det också lätt att bli lite bitter, typ "här går jag och har förberett allting noga, och så kommer hon och är oplanerat gravid och tror att allt löser sig". Fast jag blev nog aldrig bitter, utan mer irriterad och lite avundsjuk.Tack för ditt pepp! Önskar också att jag blir gravid, oavsett om det blir på egen hand eller med medicinsk hjälp!

Tjejen bakom Kampen mot pco

2013-11-03 @ 13:48:21
URL: http://www.onskarettsyskon.blogg.se

Kampen om ett barn

Hejsan!
Vi har precis fått tid för att påbörja utredning, känns både läskigt och lättande.
Avskyr denna kamp, det skulle ju inte vara så svårt?! eller...

Svar: Visst det har man ju lärt sig i skolan - om en man och kvinna har samlag, då blir det barn!

Tjejen bakom Kampen mot pco

2013-11-07 @ 21:46:58

Tanna

Hej igen ! Ja idag har vi en liten pojke som är 2,5 år. Han föddes prematurt redan v 31. Vi höll på med sprutor och allt i över 1 år. Jag tror att man står kvar i kön till IVF, för vi stod kvar i kön ändå tills Jax föddes. Så hade vi fått missfall hade vi nog fått komma in rätt snabbt och fått hjälp. Innan vi sökte hjälp så hade vi varit tillsammans i flera år, och aldrig använt preventivmedel, så då fick vi hjälp direkt när jag sökte det.
Hoppas du fåt ett plus på stickan snart !

Svar: Tack och tack för din historia!

Tjejen bakom Kampen mot pco

2013-11-10 @ 18:44:05
URL: http://tannaodevil.blogg.se

Trackback

Du är inte ensam

Kommentera inlägget här:

Kampen mot PCO

Drömmen om ett barn - äntligen gravid!