Gravid 28+3: Tietzes syndrom
Läkaren på MVC var erfaren, trygg och lugn. Efter tio minuter gick jag därifrån med en diagnos och ett recept på smärtstillande. De besvär jag dras med går under benämningen Tietzes syndrom.
Lokalt, diffust smärttillstånd i broskskivan i förbindelsen mellan revbenen och bröstbenet. Orsak okänd.
Förekommer ibland hos gravida som doktorn sett, även om andra också kan få det. Tydligen något som framkallas av graviditeten och inget man kan göra något direkt åt så jag kommer nog få stå ut graviditeten ut. Fått långtidsverkande Alvedon att ta en tablett av varje morgon så att jag kan hålla ut under dagen innan jag får gå hem och vila. Det känns bra att fått ett namn på det men hade väl velat kunna bota det helst och inte bara knapra smärtstillande, något jag ogillar och undviker i det längsta vanligtvis, usch o blä.
Bara 80 dagar kvar...
Vilken bra läkare! Synd bara som sagt att det inte går att fixa helt.
Så bra att du fick veta vad det var för något. Även om det inte gick att bota. Jag ska baka saffransbullar med vit choklad till dig, bättre än alvedon :)
Va skönt att du fått veta vad det är :) men tråkigt att det inte går att bota på ett bättre sätt än smärtstillande, jag är också lite emot att äta mediciner i onödan. Men hoppas att det hjälper :)
Måste bara säga att det är underbart att följa din blogg nu även när du är gravid. Kollar in minst två gånger om dagen. Har följt dig sedan du började med puregon. Jag är fortfarande i det träsket och går ofta in i dina kategorier och läser om hur du har känt och mått under behandlingen för att jämföra med mig själv.
Denna gång med puregon hoppas jag verkligen ska fungera. Har bim på söndag, men tog ett test idag, ovitrelle +11 och det va ett svagt, svagt plus. (Kan ha varit ett spökstreck).
Ville mest bara säga att jag hoppas att du aldrig tar bort din blogg för den har hjälpt mig oerhört mycket genom alla puregonbehandlingar och du är ett bevis på att det går att lyckas! Ha en bra dag :) kram
Usch då, låter inte kul. Hoppas du är ok och att de 80 dagarna fullkomligen rusar förbi!
Så bra! Jag har märkt att flera liknande bloggar blivit borttagna när de blivit gravida. Tråkigt kan man tycka...
Vi är nu på försök sju med puregon, två avbrutna, så egentligen kanske man kan säga att vi är på femte försöket.
Jag vet att det va tidigt att testa då, men det stod på testet att man kunde testa på bim-4 så då gjorde jag ju självklart det. Men gud vad jag googlat på spökstreck dessa två dagar. Tittat på mitt test, vidit och vänt, fotat och spekulerat. Imorse gjorde jag två nya test... Först ett likadant som för två dagar sen, och det blev ett starkare plus. Sedan gjorde jag ett digitalt där det stod "gravid 1-2". Dom måste ju visa rätt?!
Så nu är jag livrädd (och överlycklig). Livrädd för allt. Till och med rädd för att vara lycklig. Skulle till exempel ta en parmaskinka på mackan imorse, men fick en dålig feeling så jag googlade och fick fram att parmaskinka inte är bra när man är gravid. (känns konstigt att skriva att jag är gravid. JAG!? herregud!).
När berättade du för den första som fick veta om att du var(är) gravid? Och har du berättat för någon om resan till pluset? Känns som att jag vill skrika ut till hela världen på samma gång som jag vill hålla det hemligt till åtminstone v 10.
