Gravid 35+2: Sömn
Jag och Fredrik tänkte oss värsta möjliga scenario med vaken bebis i några månader, men det blev tyvärr ännu värre :) Men man klarar det! Ibland är man så trött så man vet inte om man är vaken eller sover men det går ju ändå på nått vis. Vi var noga med att prata om hur vi mådde och avlösa varandra så gott det gick. Jag trodde vi skulle bråka massor när vi var så trötta men det blev inte så som tur var. Vi var till och med till läkaren med Elis för att se så inget var fel med honom som vaknade så ofta på nätterna, då var han nog ett år ungefär. Det viktigaste att komma ihåg när det är som värst är nog att det kommer gå över, förr eller senare. Oftast så går det ju i perioder men det enda man kan räkna med som förälder är att sömn blir det inte mycket av, och får man en sovande bebis så är det bara en bonus! Det var nog när jag slutade jaga sömnen och accepterade att sova får jag göra om 18 år som det kändes bättre haha :D
