Gravid 31+6: Gör det ont att föda barn?

80% av graviditeten har gått!

Jag är inte särskilt orolig för förlossningen. Min barnmorska har inte sagt ett ord om förlossningsbrev. Jag försöker läsa lite om hur det är att föda barn men jag har väldigt svårt att föreställa mig smärtan. I mitt huvud tänker jag att det känns som en kraftig mensvärk och så svider/bränner det under själva utdrivningen. Och så skriker jag och gråter och bryter av killens hand. Jag tillhör nog gruppen kvinnor som vill ha en naturlig förlossning där andning, lustgas och ett skönt bad tar mig igenom smärtan. Vi tränar djupandning och snabb andning på yogan och jag tycker jag klarar det ganska bra. Andas in mot smärtan och vid utandning släpp taget och slappna av.

Samtidigt gör det mig en smula orolig. Kommer smärtan vara ohanterlig bara för att jag inte tänker mig det värsta som kan hända? Kommer jag få en chock och bli panikslagen?

Jag gnäller ganska mycket nu när jag har ont vid revbenet och när jag är stel i ryggen av för lång tid i soffläge. Sambon retar mig ibland för att jag blir så ynklig när jag är sjuk.

Jag oroar mig för mycket annat, tex sömnlösa vaknätter och att barnet ska sätta i halsen och få andnöd. Men förlossningen är liksom bara ett dygn eller två, något som miljarder kvinnor gjort, och efteråt får man ju sitt efterlängtade knyte. Jag går liksom bara och väntar på förlossningsskräcken som aldrig kommer fast magen putar alltmer och avslöjar att därinne lever en hel bebis som är bra mycket större än en slidöppning. Jag bör väl inte framkalla oro??

Alltså JA det gör ont...så inihelvette! MEN det går att hantera, och såhär efteråt tänker jag att det inte alls var farligt, haha. Tur man förtränger ;) Jag hade ingen bedövning förutom lustgas. Tror däremot att man ska vara öppen för allt. Jag sa innan att jag vill ha ALLT och hann inte få nåt, en vän sa tvärtom, jag ska inte ha nåt MEN hon tog allt som gick att ta för hennes förlossning tog sjukt lång tid. Så som sagt, det blir som det blir :) Jag oroade mig inte heller speciellt mycket utan försökte tänka att man vet aldrig hur det blir ändå. :)

Kolla på "En unge i minuten". Även om man förstår att de klipper och klistrar i programmet så tycker jag det gav en bra bild av hur det kan vara. Grät som en gris dock när jag såg det!
Du och jag är i samma vecka och har bf bara några dagar ifrån varandra, så det är kul att följa dig :)

Jag tycker du verkar resonera klokt. Mitt bästa tips är att inte planera nånting, utan ta det som de kommer. Barnmorskorna kan guida dig och skulle det tillkomma något så är du redan på rätt ställe för att få rätt hjälp. Jag ville inte ha epidural heller men blev rekommenderad det vid första förlossningen och det är jag glad för nu. Andra gången hade jag inte det, och jag gillade det med :) Mitt mantra var att, som du skriver, "möta smärtan" jag tänkte mig att jag klev mot den istället för att försöka kämpa emot den. Försökte också tänka på att andas och slappna av i ansiktet, käkar och axlar. Jag tog inte heller mer än 2 andetag åt gången på lustgasen, för annars blev jag illamående och så har den en lite fördröjd effekt så det är bättre att ta den så fort som man känner värken komma och sedan sluta innan man mår illa av den. Mina två förlossningar har varit helt olika, den första fick jag epidural och tyckte det var jätteskönt men då gjorde krystvärkarna asont och det var ett helvete tyckte jag men andra gången hann jag ingenting och det var så jäkla intensivt och smärtsamt men så var det ju över snabbare också, och DÅ var det skönt när krystvärkaran kom! Mellan värkarna är man ju smärtfri så försök samla kraft under de (korta) stunderna. Förlossningen är verkligen något att se framemot, jag lovar :D

Min smärta gick inte hantera när vårat satt fast i livmoderhalsen vid MA't. Men där var just skillnaden sa dem, det ska göra ondare å det gjorde obeskrivligt ont. Fick kämpa för att andas mellan 5 sek paus som jag hade. Trycket neråt var värst. Trodde en kanonkula skulle komma ut bak, fram ja genom allt.

Men...går gladeligen igenom de när jag vet vad som händer å får en bebis för det. Men tror på att öva in i god tid att andas rätt. Men det grejsr du!! Du kommer va där å då å omgiven av proffs!

Ja dem sa att mitt värkarbete var värre än vid en riktigt födsel. Dels är skulle de göra ondare men sen var de för tätt, de är längre än 5 sek emellan värkar så du ska hinna andas.

Det var hemskt. Vill Aldrig genomgå den saken igen.