"Om allt går bra..."
Hur länge kommer jag göra det tillägget egentligen? "Du ska bli moster - om allt går bra...". "I december blir jag mamma - om allt går bra...". "Efter vecka 25 kommer vi nog göra våra första inköp - om allt går bra...". När kommer jag våga lita på att det blir ett barn trots allt? Efter rul? Vid första sparkarna? Timmarna innan förlossningen? När bebisen ligger nyfödd på mitt nakna bröst? När det fyllt 18 och går ut gymnasiet?Det här är så himla svårt och ofattbart att begripa så jag överväger ofta att bara släppa tanken på att jag är gravid, förtränga allt tills vidare och bara leva på som vanligt tills den ger sig till känna. Fast då kanske jag råkar äta brieost... :/
Jag förstår oron och känslorna. Men din bebis finns där och du kommer att få känna sparkar, se h*n för första gången, höra första jollret och skrattet, se de första steget osv :)
Vi säger det fortfarande..vecka 20 imorgon.. Tror det är svårt att våga tro på det. Man måste ju tillåta sig att tro på det, men det är svårt!
Känner igen mig..!! Känns stundvis helt overkligt. Vet inte hur man ska göra för att lugna sig egentligen..
Förstår känslan, tror man får koppla av ettstegitaget i taget. Men jag kommer inte koppla av förens efter RUL. Det blir mitt steg när jag lärde mig att det inte fanns en garanti efter v 12. Om vi lyckad igen så kommer jag vara helnojig å säkert åka in för minsta lilla, bara för att se att allt är ok. Å får väl bli så då, bara vi kommer dit.
Men försöka njuta ibland. Man kan ju inte göra något om så är. Fast tror de kommer gå vägen för er! Ni kommer få se en stark liten individ på RUL, sen kommer du få sparkar så du inte kan sova mm :) Oron kommer komma å gå, å den är nog där för att stanna ;)
Jag säger fortfarande så, är i vecka 13+3 idag
