Min släkting har nu fött sitt barn och jag är jätteglad - och plötsligt mer orolig. Det barnet är på utsidan, frisk och välbehållen. Min är fortfarande på insidan och även om risken är pytteliten kan det fortfarande hända saker. Nu känner jag efter hela tiden om hon rör sig. Om inte så lägger jag mig på sidan (om jag är i sängen) eller puffar på magen för att få igång henne. Jag har till och med druckit kallt vatten bara för att några sekunder senare känna henne sträcka på sig och vakna till liv. Det är kanske inte så schysst, men vad ska man göra när man grips av ängslan?