Mens :(
Jaså, vad står nu på? undrar ni.
För 10 dagar sen tog jag min sista enhet 75ie Puregon; som ni redan vet blev jag överstimulerad och fick avbryta behandlingen. Jag skulle förvänta mig en mens inom 3 veckor. Hade jag fått ägglossning hade jag kunnat vänta mig mens ungefär två veckor senare. "Hör av dig då", sa gynekologen och jag tittade i kalendern - jaha, då blir det nästa omgång i slutet av oktober då.
Igår fick jag plötsligt blod i trosorna. Det kanske bara är en liten mellanblödning tänkte jag. På kvällen såg det dock mer ut som en normal menstruation och idag fortsatte det - med andra ord - jag fick mens. Det är ju för fan alldeles för tidigt! Jag mailade fert. mottagningen idag och uttryckte min oro, imorgon ska jag på besök och prata om det med läkaren. För kort lutealfas, är det så det heter? Jag orkar inte med en till svårighet :(
Dessutom har jag en i min närhet som ska adoptera och fått barnbesked och jag tror nog att jag ganska starkt påverkas av att de förmodligen gått samma väg som jag och varit i samma frustration några år tidigare. Och att jag kanske är där dom är om några år - stående mitt i missfallshistorik, slut på IVF-försök och en lång adoptionsprocess som aldrig tycks ta slut. Visst, jag vet inte deras historia men det känns som en vanlig stig att ha vandrat när man når destination adoption.
Nu ska jag nog ta natt för det här så känslomässigt påfrestande att jag bara vill sova och få tiden att gå till läkarbesöket imorgon.
God natt.
KRAM!
HOPPAS det går bra idag för dig!
Vi ska lyckas båda två, det kommer gå bra till slut. Så enkelt är det! Kommer på mig själv ibland med att tänka på adoption men jag vet inte hur jag ställer mig till det ärligt talat. Men det ska vi inte tänka på nu!!! Vi har ju IVF kvar om det skulle skita sig med sprutorna, men det kommer det inte göra! Igen, KRAM och lycka till idag!
Hoppas det går bättre nästa gång!
Behöver du göra spraya innan sprutorna? Verkar vara lite olika bud på det...
Hej och stor KRAM!
Satt och googlade på Pco samt Pcos (lider av Pcos, fick diagnosen för drygt 3 års sedan) och hamnade på din blogg.
Letar efter info om hur man håller hormoner och kropp i balans på bästa sätt och är trött på alla dessa biverkningar Pcos ger.
Ville passa på att ge lite pepp och säga att jag håller tummarna för er och jag VET att ngn dag får ni ert efterlängtade barn!
Jag har trots min Pcos fått 2 små underverk.
Äldsta (7 år) lyckades bli till (dock efter mer än 2 års försök och väldigt få ägglossningar) helt utan hormonkurer, ivf, etc och vi insåg ju först efter min diagnos hur välsignade vi är.
Tvåan (som på mån blir 8 mån) är vårt lilla mirakel som vi kämpat för er i åratal och som vi nästan gav upp hoppet på att få.
Trots denna hormonella sjukdom så går det!
Och jag vet hur jobbigt och utmattande vägen dit är.
Jag har gråtit mig fördärvad många gånger och undrar varje min kropp inte fungerar som den ska.
Men att få ha bärt samt fött två friska barn har varit värt all väntan, all gråt, allt slit, alla hormonkurer.
Så ge inte upp, fortsätt kämpa!
All lycka till ER!
Hur går det för dig???
