Försök nr 6: VUL nr 4
Jag var på VUL igår. Jag var förväntansfull och inte minst hoppfull. Dag 21 med Puregon - nu måste det väl för tusan ha hänt något!
Gynekologen vände och vred på staven, hittade något litet ägg som hon mätte 8mm, dvs. fortfarande små, och konstaterade att det fortfarande inte hänt något förutom att slemhinnan fortfarande är ca 6mm vilket är OK. Jag klev av gynstolen, klädde på mig och gick sedan till hennes skrivbord där hon satt och antecknade på datorn.
"Vi får lov att gå upp på 75" sa hon.
Jag nickade tyst.
"Men nu är det ju bara en vecka kvar tills ni stänger för julen", sa jag. Rösten vek sig, tårarna kom. "Vad händer om jag inte klarar det på en vecka?"
Hon snurrade snabbt om på stolen och såg medlidsamt på mig.
"Det är ju tråkigt när det är så långa behandlingar... Nu har du ju byggt upp det långsamt så det är inte omöjligt att det ändå händer något. Men vi vågar inte höja mer för någonstans här är ditt tröskelvärde. Skulle vi höja mer skulle du kanske bli överstimulerad och då blir det ju ingenting heller."
Gynekologen vände och vred på staven, hittade något litet ägg som hon mätte 8mm, dvs. fortfarande små, och konstaterade att det fortfarande inte hänt något förutom att slemhinnan fortfarande är ca 6mm vilket är OK. Jag klev av gynstolen, klädde på mig och gick sedan till hennes skrivbord där hon satt och antecknade på datorn.
"Vi får lov att gå upp på 75" sa hon.
Jag nickade tyst.
"Men nu är det ju bara en vecka kvar tills ni stänger för julen", sa jag. Rösten vek sig, tårarna kom. "Vad händer om jag inte klarar det på en vecka?"
Hon snurrade snabbt om på stolen och såg medlidsamt på mig.
"Det är ju tråkigt när det är så långa behandlingar... Nu har du ju byggt upp det långsamt så det är inte omöjligt att det ändå händer något. Men vi vågar inte höja mer för någonstans här är ditt tröskelvärde. Skulle vi höja mer skulle du kanske bli överstimulerad och då blir det ju ingenting heller."
Jag torkade bort tårar och snor, och efteråt låste jag in mig på toaletten, sjönk ner och grät hejdlöst. Utanför sjukhuset ringde jag min sambo som fortfarande var på jobbet och storgrät. Jag var så ledsen, jag var så besviken, och han fick som vanligt vara den som tar emot min bubblande sorg, den som peppar och som säger åt mig att inte ta ut något i förtid, att det visst kan gå.
På tisdag ska jag tillbaka, men jag är inte hoppfull. Vid första behandlingen behövde jag 9 dagar med 75ie för att få ett ägg på 16 mm, andra behandlingen gick jag 11 dagar med 75ie men då fick jag ju full pott med för många äggblåsor. Så därför har vi smugit under tre veckor och bara försiktigt höjt 50 till 67, utan resultat. Det är som att jag måste ha 75 för att det ska hända något.
Så nu ska jag "slå mitt personliga rekord" och alltså öka en blåsa med en centimeter på bara en vecka, helst redan tills på tisdag.
Jag är stressad och besviken och rädd för att den här månaden med sprutor är förgäves! Tänk om vi börjat bara tre dagar tidigare?! Tänk om vi ökat till 75 redan vid förra VUL? Jag förstår läkarnas försiktighetsåtgärder men jag är frustrerad, jag är arg, jag är less! Mina hormoner har gett mig fler tårar och fler finnar än någonsin. Det var ju den här julen jag skulle plussa... :(
Kommentarer
Drömmar och längtan
Jäkla mottagningar att stänga över jul! Trött jag blir... ja jag förstår på ett sätt men samtidigt inte! Vissa mottagningar har ju öppet jämt, även helger... fattar inte det där.
Jag hoppas för din skull att det ser bra ut på tisdag! Det kan hända massor bara på några dagar :)
T
Blir alldeles ledsen när jag läser det här, gör ont i mig. Hoppas åt dig att det blir ett mer positivt besök på tisdag. 💕
Dem borde absolut ha öppet något under jul. Vi väntar på att bli kallade men lär gå hela julen och vänta.
Kram
Svar:
Tjejen bakom Kampen mot pco
Drömmar och längtan
Håller tummarna för dej idag!
Svar:
Tjejen bakom Kampen mot pco
Trackback
