Vilken dröm det är att vakna på lördagsmorgonen, långsamt slå upp ögonen och först efter någon sekund komma på att just det, det ligger en bebis därinne, som för stunden verkar ha hicka (små klick/ryck). Kissnödig så det gör ont. Kravla sig upp och passera spegeln - titta, ett berg! På väg till badrummet känna en lustig knöl på sidan som rör sig lite grann, undra vilken kroppsdel, ett knä kanske? Kolla vad klockan är på ugnen och ge sig själv en stund till i sängen. Bara få vara tillsammans med min mage, som andas liv. Min vän la handen igår på min mage och kände hur något levde därinne, ett liv utanför mitt. Hon var lika fascinerad som jag.

Tänk vilken dröm att vara i v 30. Det var ett stort steg att gå in i v 10, tvåsiffrigt. Precis som när man var barn, fylla tio år och tvåsiffrigt tills ens hundrade födelsedag. Passera v 12 också det en milstolpe. V 14 kändes mycket. V 20 - halvvägs - kunde knappt fatta. V 25 - nu var jag på gång på riktigt. Och nu kommer jag "fylla" nånting med 3 ända fram till förlossningen. Och v 40 och framåt bara bestå av en enda lång väntan.

Hej v 30 och välkommen de sista tio veckorna, vi kommer ha kul ihop med mycket äventyr och nya upplevelser!