Fick hem två små söta blåa byxor och en klänning i storlek 50/56 som jag vunnit på traderaauktion. Nu får jag lugna mig lite.

Jobbet är såå jobbigt just nu. Därför ser jag verkligen fram emot att ta ett uppehåll från arbetslivet där jag varit på heltid i tre år nu. Och så längtar jag efter lillan. Jag trodde inte jag skulle längta så starkt efter barnet. Jag har liksom tänkt att det viktigaste är att vara gravid, och att jag skulle vara tillfreds med tanken på att vara gravid tills det blir dags för förlossning. Istället kan jag drabbas av sån längtan efter just HENNE, det är som om jag knappt kan andas. Jag vill ha henne i min famn. Såklart ska hon växa klart därinne, men det är känslan av en enorm längtan efter just detta barn, vårt barn, och inte vilket barn som helst. Jag längtar efter henne så jag nästan får krupp (!)