Vill du ha barn?

Jag är 26. Då börjar det bli ganska naturligt och vanligt att bli mamma, eller iaf fundera på det. Jag har velat ha barn sen jag var 17-18. Jag har tänkt på det varje dag sen dess. Det är 8 år nu. 8 ÅR. Det var exet som väckte frågan. "Klart vi ska ha barn tidigt" sa han. Både hans mamma, mormor och två systrar hade fått sitt första barn senast vid 22 års ålder. Jag skrattade först bort det, inte ska jag ha barn förrän om tio år, minst! Sedan fastnade tanken att det var ju inte alls en omöjlighet att börja bilda familj redan vid 19-20 års ålder?! Tänk om...?
Det blev inga barn tidigt, skönt nog, för jag hade inte velat ha exet som far till mina barn. Hua! Det är min Älskling som ska få den äran, är min plan.

Men åter till grundfrågan... Jag är alltså i den åldern då många börjar förvänta sig att jag ska bli mamma inom åtminstone en tidsperiod om 15 år. Det smyger sig på. På jobbet är de flesta äldre och har tonårsbarn och vuxna barn. De är ibland nyfikna på hur en ung tjej som jag tycker och tänker kring barn. Som idag, när vi pratade inredning och en arbetskamrat sa att man som småbarnsförälder bryr sig mycket om att inreda sina barns rum. Det skulle jag bli varse om sen. "Eller", tvekade hon. "...Om du vill ha barn, det är inte alltid man vill det... Kanske sen?"

Eller för några veckor sen, en annan kollega som jag står ganska nära, som också kom in på ämnet barn.
"Vill du ha barn då?" frågade hon rakt på sak.
"Ja, jo men det vill jag, det vill väl de flesta", svarade jag.
"Mm okej. Du har ju ingen bråttom, du är fortfarande ung. Fast din kille, han är väl lite äldre? Han kanske vill ha barn snart?!"
Hon sa det ju i all välmening men jag var tvungen att bita mig i tungan för att inte säga att jo, vi vill faktiskt båda ha barn, vi går till och med på fertilitetsbehandling, så pass mycket vill vi!

Men istället ler jag och låtsas som att det där med barn, det tar jag sen. Längre fram.
 
För det är vår lilla hemlighet. Jag kan inte berätta för jobbet, för jag vill inte bli borträknad. Och framför allt är det min ensak.
 
Men helst av allt hade jag velat skrika ut till hela världen:

JAG VILL INGET HELLRE ÄN ATT FÅ BARN! HADE JAG FÅTT VÄLJA HADE JAG HAFT MASSOR AV BARN VID DET HÄR LAGET! SÄG DET TILL MINA ÄGGSTOCKAR ISTÄLLET!


Kommentarer
Linda

Vet precis hur det känns att hela tiden få frågor kring barn utan att kunna vara ärlig. Till slut vill man bara skrika!

Har kommenterat en gång tidigare och hittade som sagt din blogg när jag sökte på Pco/Pcos.

Jag håller tummarna här, kanske blir det en alldeles fantastisk julklapp i år!

Min yngsta son (imon 10 mån) kämpade vi för i över 4 år och det tär på månfa sätt.
Särskilt när storebror tjatar om syskon och precis alla undrar när man ska skaffa tvåan för syskon det måste man ju bara ha.

Men det går även om det kan ta tid. Håll ut!
Det Örjan så värt det även om man ibland vill ge upp.

Linda
Mamma till 2 underbara, trots Pcos.

Svar: Jag hoppas också kunna signera mina inlägg med "Mamma trots Pcos".Tack för dina ord!
Tjejen bakom Kampen mot pco

2013-12-13 @ 21:17:48
Malin

Kom in på din blogg idag och känner igen mig i det du skriver ovan. Tror inte folk reflekterar över att man kan ha det svårt att blli gravid, att man är mitt uppe i fertilitetsutredningar etc.

Vi har försökt i över 2 år. Inget fel hittats och nästa steg skulle vara IVF. Vi har valt att inte berätta för vår omgivning att vi försöker få barn. Ibland kanske det skulle underlätta men känner inte att jag orkar få frågan om hur det går och varför det tar sån tid etc.

Hoppas att ert plus kommer snart.
Kram
Malin

Svar: Jag har berättat för några enstaka utvalda vänner. Dom jag inte kan dölja det för mer för att jag är så ledsen. Det blir fler och fler.Vad tufft att inte ha hittat något fel. Jag har ju åtminstone svart på vitt att jag behöver hjälp att ägglossa - förhoppningsvis går det så fort det är fixat.
Kram
Tjejen bakom Kampen mot pco

2013-12-14 @ 16:57:49
T

Hejsan!

Kom in på din blogg idag, och måste lämna en liten kommentar på detta inlägg :)

Jag har själv PCOS, velat ha barn sen jag bar ett barn. Och det värsta är nog allt folk runtikring. "Ska inte ni ta och skaffa smått?" "När ska ni utöka då?" "Men nu börjar det väl ändå bli dags för er?"

Alltid råkar man på dessa människor som ställer en sådan fråga lika enkelt som "goddag". Men för alla är det inte så enkelt, förr sa jag alltid någon liten bortviftande kommentar med ett leende men idag hugger jag ifrån. Kan inte vara tyst. Jag är väldigt öppen om vår problematik men väljer ändå vilka som ska få veta.

Kul att hitta en blogg som är aktiv, enbart sett några gamla :) Skönt att läsa om någon annan i sitsen! Vi är alldeles i starten på resan.

Svar: Hej!!!
Tack för ditt besök. Jag avundas SÅ dem som inte behövt bekymra sig för det här med barn. Som bara bestämt sig och så går det. Det är ju dom som frågar för att de tror att inga barn = inte försöker få barn.
Bloggar du med? Ska titta in hos dig. Gillar att följa andra i samma sits även om jag också gillar att besöka gamla bloggar med kvinnor som äntligen lyckats bli gravida.
Tjejen bakom Kampen mot pco

2013-12-15 @ 17:36:47
URL: http://drommamedpcos.bloggo.nu
Hanna

Hej! hur länge har ni försökt bli gravida ?

vad är det som gör att det inte går ???

hur upptäckte du det ?

mvh /Hanna ( en som åxå kämpar )

Svar: Hej!Vi började försöka hösten-12. Fick medicinsk hjälp från jan-13 men först nu när vi började med sprutor som jag har en ärlig chans att faktiskt försöka.
Vi har svårt eftersom jag inte får ägglossning på egen hand.
Jag upptäckte det genom att min mens aldrig blev regelbunden utan om lite som den ville. Sökte hjälp efter gymnasiet och fick diagnosen PCOS. Sen gjorde vi även en fertilitetsutredning i april/maj som bekräftade detta.
Du då? Samma frågor till dig :)
Tjejen bakom Kampen mot pco

2013-12-16 @ 21:36:20
Hanna

Vad har ni gått igenom då? om du orkar skriva? Vi har försökt bli gravida 1 år. Och jag har mellan 32-46 dagar mellan mina mens cyklar.Jag har dock ett barn sen tidigare på 5 år. Så trodde inte att det skulle vara nått problem.... dock minns jag inte om jag hade regelbunden mens då jag blev gravid med henne. Men tog ca 6 månader i alla fall.Vi har påbörjat utredningen nu i veckan, jag har tagit hormonprover och dom var bra :) förutom att progesteron inte var så bra! Men killen ska nu den 14 januari lämna spermieprov ( han har inga barn sen tidigare) Inte velat ha. Dr kollade mina äggstockar dom såg jätte fina ut, och jag hade mycket ägg. Dock så verkar dom ju inte lossna, så ska börja med pergotime och få en spolning efter spermie provet kommit. Hur vet man om man har PCO ? vad innebär det? mvh / Hanna

Svar: Hej...Vad skönt att få börja med Pergotime. För mig har PCO visat sig genom att övervikt läggs runt magen, acne och oregelbunden mens. Du kan läsa mer här: http://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Polycystiskt-ovarialsyndrom---PCOS/
Hur menar du med vad vi gått igenom? Jag har ju skrivit mycket i min blogg, vad vi gått igenom kan du läsa där :)
/KMP
Tjejen bakom Kampen mot pco

2013-12-18 @ 22:37:55


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Kampen mot PCO

Drömmen om ett barn - äntligen gravid!

RSS 2.0