Riksdagsvalet 2014 idag. Tänk att lilla hjärtat kommer vara drygt 4 år vid nästa val. Undrar hur en ny riksdag/regering påverkar hennes första år i livet. Jag vet vilken politik som påverkat hennes tillblivelse, med möjligheten att få tidig fertilitetshjälp och välja egen vårdgivare exempelvis. Snart kommer barnbidraget, föräldraledigheten och förskolan som också kan komma att förändras till det bättre eller sämre beroende på vem som har makten. Och givetvis vår miljö, klimat och omvärld.

Allt kommer ha betydelse för hur hennes framtida liv blir - oavsett arv, genetik och uppfostran som jag och min sambo bidrar med så finns där en omgivning som kommer forma vår lilla tjej till en egen liten person. Det är både hiskeligt läskigt och häftigt. Så jag gör mitt bästa att påverka omvärlden till det jag tror är bäst för min dotter, varav rösta är ett sätt. Med ens känns valet ännu mer viktigt.

111 dagar kvar tills vår älskling är beräknad att komma.

Morgonens tankeverkstad har ägnats åt barnvagn. Jag vill gärna köpa begagnat och inte lägga ner alltför mycket pengar ifall jag ångrar mig senare och vill ha nåt helt annat. Alla föräldrar verkar verkligen resonera olika och lösa det på sitt sätt. Just nu vill jag gärna ha en klassisk Happy Brio och en tjock, rejäl åkpåse. Men vad behöver jag för insats då? En vanlig liggdel, en hårdlift eller direkt i sittdelen? Jag har för mycket fritid just nu som pallar bekymra mig så mycket för det här, det mesta som finns idag verkar ju funka bra och jag vet ju ändå inte hur barnet kommer trivas i vagnen. Det kanske bara är sjal som gäller... Råd mottages tacksamt.

60% av graviditeten har passerat! 168 av 280 dagar för att vara exakt.

Lillan sparkar och buffar och om jag tycker att hon varit för lugn kan jag "väcka" henne genom att puffa på magen och få ett svar. Jag tycker själv att magen växer och fotar varje vecka, tyvärr lite oregelbundet, men åtminstone en gång per graviditetsvecka dokumenteras magen som sakta men säkert tar form.

 

Idag masade jag mig iväg till biblioteket för att låna lite böcker, jag är ju hemma och slöar och kan passa på att förkovra mig lite inför mamma-blivandet nu när det finns tid.

Jag borde börja tänka lite mer på förlossningen, det är liksom en pytteliten del av mitt upptagningsområde just nu. Jag tänker mest på hur livet kommer vara efter graviditeten, hur barnet kommer se ut och vara, hur det är att amma och lida sömnbrist, hur min sambo kommer vara som pappa osv. Men jag inser att jag måste ju förbereda mig lite åtminstone, så det inte blir en chock. Så två av böckerna handlar om att föda barn. Och två av böckerna handlar om spädbarnspsykologi och föräldraskap, något som intresserar mig på riktigt. Jag hade lite svårt att välja böcker, trots att jag läser en massa bloggar kände jag inget sug efter såna där böcker som bara skrivs ur mammans/pappans perspektiv, typ gravid-dagböcker. Och rena pediatrikböcker känns fjärran, jag kan läsa om barnsjukdomar senare. Nej, gärna ge mig handfasta råd inför förlossningen, eller flummiga böcker om anknytningsteori - sånt vill jag läsa.

 

Gick till jobbet men mådde som en säck potatis. Mitt låga blodtryck gjorde sig påmint och jag blev svag och darrig av att stå för länge, nästan illamående, och efter arbetsdagen var jag helt slut och ringde snyftande sambon som beordrade sjukledighet resten av veckan. Jag är inte frisk än, bara att acceptera. Jag får tacka kroppen för sämre immunförsvar för det gör ju faktiskt att den lilla varelsen inom mig inte stöts bort.

Så jag får fortsätta sova och ägna vakna timmar åt att fundera över om fodrad åkpåse är bättre än åkpåse/overall med ärmar, nu när ungen föds under årets kallaste årstid...

Försöker gå upp i utfrågningen av partiledarna på TV4 men tankarna glider iväg och känslorna därtill. De senaste dagarna hemma som sjukledig gör att tanken på jobbet imorgon är ovan och vass i kanten. Folkskygg månne? På ett sätt vill jag bara ligga i sängen, googla på skötbäddslösningar och fnittra förtjust när den lilla rör sig som en virvelvind i magen.

Samtidigt vill jag att tiden ska gå fort och då är väl arbete det bästa för att 3 månader, 21 dagar, 2 timmar, 14 minuter och 16 sekunder ska gå så snabbt som möjligt?

Med långsamma steg och kraxande röst begav jag mig till efterlängtat mvc-besök med mamma som sällskap. Jag fick moderskapsintyg att skicka in till Försäkringskassan samt några fler papper som ska med till BB, exempelvis ett där det står att jag måste vaccineras mot Röda hund för det skydd jag har håller tydligen på att gå ur mig. Ingen fara för babyn hursomhelst.

Mot vadkrampen ska jag prova magnesium och mot det "håll" jag ibland får vid revbenen på höger sida finns egentligen ingen bot, det är normalt och inget att vara rädd för.

Barnmorskan tog blodtrycket mitt (100/60) vilket är lite lågt och så lyssnade vi på bebisens hjärta som slog fint (144/minut). Nu i vecka 24 var även första gången hon mätte magen (sf-mått) och mätte minns rätt 25 cm. Lite över medel men hon betonade att det är ju första måttet så det säger ingenting än. Jag tycker om mätningar och statistik av olika slag så det blir spännande att se om tre veckor då jag ska dit på återbesök. Just nu är magen inne i en tillväxperiod så den kommer nog växa lite till den närmsta tiden.

Den här förkylningen tog hårt på mig. Jag misstänker att graviditeten ger sämre immunförsvar. Dag 3 är jag fortfarande som bedövad i skallen med en näsa tjock som mumintrollet. Jag tar en sjukdag till imorgon och hoppas fortsätta på bättringsvägen. Sambon vill hålla mig hemma på tisdag också, "Du har inte bara dig själv att tänka på nu", och även om jag veknar inför hans omtänksamhet är jag lite för envis. Mår piggare idag och är ganska säker på att jag blir återställd under morgondagen. Vi får se, en dag i taget. Ska ju till mödravårdscentralen imorgon också, jippi! Då kan jag ju inte vara sjuker heller.

Efter att ha jobbat övertid de senaste veckorna, stressat och haft mig, så lugnade det plötsligt ner sig - och jag blev sjuk. Förkyld och allmänt krasslig är diagnosen. Jag lyssnar på min kropp och stannar hemma idag. Magen är mitt sällskap. Det är ju en liten människa därinne som på olika vis gör sin existens påmind. Nyss blev magen stenhård med en sån där kulle igen. Kan det vara huvudet som pressar utåt?

Spännande är det hursomhelst. Vi är nu i tjugofjärde veckan, 162 av 280 dagar har passerat och jag längtar mig blå efter vårt lilla knyte.

 

Vaknade flera gånger inatt av att vaderna krampade. Hann inte mer än somna om förrän den andra började. Aj-aj! Idag är jag fortfarande öm. Jag är dock nöjd att jag inte har fler krämpor även om magen plötsligt gör sig påmind när jag böjer mig fram, det känns liksom fysiskt att magen vuxit. Bara 120 dagar kvar till BF nu...

- Vad är det som luktar så, kokar du kräm?

Jag kränger av mig jackan och sniffar i luften. Sambon möter mig i hallen, oförstående.

När han lägger händerna på mina kinder och kysser mig välkommen hem är det som att han parfymerat sig med jordgubbsdoft.

- Nej... Men jag åt en glass för tio minuter sen

 

.Det var det här med graviditet och känslighet för lukter, ja...

Välkommen vecka 23!

Jag kan som vanligt knappt tro det. 55,7 % av graviditeten har gått. 124 dagar kvar.

 

Det som hänt under veckan som gått är att det fortfarande händer att jag vaknar upp på morgonen och har den där krampen/muskelvärken i höger vad. Då slänger jag upp benet tvärs över sängkanten så att vaden "klyvs" och vilar mot den hårda kanten, då brukar det släppa. Och varje dag så sparkas det och rör sig i magen! Jag fylls av enorm värme och kärlek när sambon lägger handen på min mage och känner hur hon härjar. En riktig liten vilde tycks hon vara! Vilket de flesta blivande föräldrar nog tänker om sina bebisar när de sparkar...

 

I torsdags kväll när jag skulle sova hände något som fick mig att skratta! Plötsligt var det som en hård liten kulle på vänster sida av magen, och sen låg det som en brödlimpa över till höger sida, hela magen min såg sned ut när det buktade ut på vänster sida om naveln. Det kändes precis som om hon tryckte sig utåt med rumpan och typ pressade sig mot väggen. Allt såg och kändes jättelustigt men när jag ropade på sambon att komma och titta så hann det sjunka tillbaka. Det måste ju varit lilltjorven som la sig på något knepigt sätt.

Mera sånt här, för det var spännande att uppleva! (Och nu inser jag hur svårt det är att förmedla en sån här sak, för det ser i text väldigt banalt ut...)

Jag har ågren inför en ny arbetsvecka. Vill bara vara med min Älskling och vårt barn, gå in i bebisbubblan och släppa alla bekymmer. Det känns inte roligt att jobba längre. Motivationen tryter och kraven för höga. Jag behöver en paus. Och det är fyra månader dit. 130 evighetslånga dagar tills hon kommer. Gå på föräldraledighet kan jag förmodligen inte göra förrän tidigast 1 december. Och då måste jag ta av värdefulla föräldradagar eftersom jag inte har så många semesterdagar kvar efter sommaren. Tur att julen har många röda dagar.

Hur ska ni andra göra som väntar barn december/januari?

Så är ännu en ny vecka i hamn. Lillan sparkar ibland, det kanske känns som en fisk som rycker till med stjärten eller en liten mus som hoppar inne i magen, det liksom sprätter till. Min mage är inte så mycket större än förra veckan men jag har ingen stress, det är väl bara positivt att inte bli tung för tidigt.

 

Jag älskar hur kroppen påverkas av graviditeten. Än så länge väldigt milt, men det är ändå spännande. Just nu i andra trimestern händer följande:

- Sparkar. Jag älskar att lägga handen på magen och känna hur det rör sig därinne varje dag. Och hur mysigt som helst när blivande fadern ivrigt lägger sin hand på magen så fort han har möjlighet, för att uppleva detsamma.

- Ömma bröstvårtor. Skönt att slippa onda, ilande bröst som i början, men de är fortfarande känsliga. Och mörkare.

- Kramper/muskelvärk i vaderna. Under en period har jag vaknat på natten av smärta i höger vad. Som tur är har jag inte känt det på några dagar, kan bero på att jag druckit mer mjölk enligt husmorstips. Inte lika kul förändring, men fascinerande.

Krämpor, kom an bara, jag är redo!

Fick hem två små söta blåa byxor och en klänning i storlek 50/56 som jag vunnit på traderaauktion. Nu får jag lugna mig lite.

Jobbet är såå jobbigt just nu. Därför ser jag verkligen fram emot att ta ett uppehåll från arbetslivet där jag varit på heltid i tre år nu. Och så längtar jag efter lillan. Jag trodde inte jag skulle längta så starkt efter barnet. Jag har liksom tänkt att det viktigaste är att vara gravid, och att jag skulle vara tillfreds med tanken på att vara gravid tills det blir dags för förlossning. Istället kan jag drabbas av sån längtan efter just HENNE, det är som om jag knappt kan andas. Jag vill ha henne i min famn. Såklart ska hon växa klart därinne, men det är känslan av en enorm längtan efter just detta barn, vårt barn, och inte vilket barn som helst. Jag längtar efter henne så jag nästan får krupp (!)

Jag ägnar söndagseftermiddagen åt en liten inventering av de babykläder jag köpt hittills. Vill lugna mig lite så jag inte köper för mycket små storlekar och för mycket av någon viss sorts plagg. Vissa kläder saknar storleksmärkning så då har jag gissat (allt utom ett par enstaka plagg är ju köpt på secondhand).

 

50-56

1 långbyxa

1 kortbyxa

1 långärmad tröja

1 kofta

6 kortärmade bodies

2 långärmade bodies

1 mössa

3 par strumpor

 

0-6 mån

 

62

1 kofta

6 långärmade bodies

1 tjockare inneoverall

1 långbyxa

 

68-70

5 kortärmade bodies

2 långärmade tröjor

1 långärmad body

1 kofta

 

74/80 - 1 år

1 kortärmad tröja

1 långärmad kofta

1 klänning

Jag är ju en riktig liten godisråtta, som ofta är sugen på något sött och aldrig tackar nej till dessert. Ibörjan av graviditeten var jag väldigt hungrig och behövde en knäckemacka på kvällen för att inte somna hungrig. Men sen har det varit som vanligt. Jag äter en lätt frukost (yoghurt med lite müsli alternativt en liten smörgås och ett glas mjölk), sen dricker jag en kopp té på jobbet och till lunch kan det både bli en restauranglagad lunch eller matlåda med gårdagens rester. Sedan småäter jag halstabletter, tuggummi och nötter, tar kanske en kopp té eller kaffe till 15-fikat och en frukt (oftast plommon eller mandarin), och äter sedan middag (varm och tillagad). På kvällen kan suget sätta in och då kan jag ta ett glas drickchoklad, kvarblivet chips från helgen eller en frukt beroende på vad jag har hemma. Varje dag har jag alltså fått i mig av hela "tallriksmodellen" inkl. sallad och grönsaker, men också socker och fett. Det här så jag alltid ätit mer eller mindre, och det gör ju att jag de senaste åren varierat i vikt, ~60-73 kg, oftast strax vid 70. Sen jag fick veta att mitt järnvärde är på väg nedåt har jag dock lagt till sånt som innehåller extra mycket järn, så lite förändrad kost vill jag tillstå (bortsett från att jag såklart undviker det där med kallskuret, ostar, alkohol osv enligt Livsmedelsverket rekommendationer).

 

På inskrivningen på MVC låg jag på ~73 kg, barnmorskan avrundade. När jag vägde mig för en vecka sen låg jag på 73,3 kg. Det betyder en viktuppgång på <300 gram. I vecka 20. Det förvånade mig, för jag har under sommaren ätit lika som förut, med en eller annan glass mer. Jag har ätit det jag varit sugen på. Å andra sidan har jag rört mig mer än vanligt och druckit mer vatten vilket lär stoppat eventuell viktuppgång.

 

Därför blir jag lite orolig. Bör man inte öka i vikt under graviditeten? Visst kan det komma de sista månaderna. Men betyder det att jag inte äter tillräckligt för mig och fostret? Jag ska inte äta för två, det vet jag. Men om jag äter "som vanligt" kanske lillan inte får i sig det hon behöver? Det är jättesvårt att tvinga i sig mellanmål om man inte är hungrig. Jag försöker ju redan äta en frukt om dagen, ska jag anstränga mig och äta två? Ska jag ta större portioner fast jag är mätt? Jag tar vitamintillskot vilket borde gynna bebisen, men samvetet säger att jag borde hålla mig i från småätandet och satsa på rejält mellanmål á la fritids (ni vet - fil och smörgås med en tomatskiva på) vilket är ett nyttigare alternativ. Fast kommer jag vara hungrig till middagen då? Känns tveksamt.

 

Försöker ni aktivt äta mer mat nu under graviditeten eller äter ni som vanligt? Har ni ökat i vikt? Ni svarar såklart bara om ni vill.

 

Idag sparkade lilla gumman när jag satt och jobbade, det var full rulle därinne och hur mysigt som helst. Som popcorn i magen!

Idag har vi dessutom gått halvvägs, jag kan knappt tro det. 50% avklarat. Resterande tid kommer gå snabbt, och för varje dag som går utvecklas hon ytterligare ett steg mot att bli ett fullkomligt barn.