Jag mejlade ju sjukhuset och frågade om jag kunde börja med Puregon nu när jag fått mens och allt.

Nej, du måste ta ultraljud först, blev svaret.

Så jag får vackert vänta lite till. Imorgon får jag deras bedömning.

 

De ska först se att slemhinnan är ordentligt utblödd och tunn så att den kan växa ikapp med äggblåsan. Hinnan ska ju ligga lite före och göra det mjukt och tjockt för ägget att fastna.

 

Detta gör mig ängslig. Jag var ju på VUL i oktober och fick inte börja. Då fick jag först vänta en månad (33 dagar) eftersom jag inte var helt nollställd efter överstimulansen i september, och sen ytterligare 17 dagar (mens dag 7 efter Provera) eftersom hinnan än var kvar.

 

Det var en jättetråkig väntan, jag ville ju bara sätta igång direkt efter den misslyckade kuren i september. Och ni minns ju då hur det blev med DEN kuren jag gjorde sen; avbruten strax före jul pga helgstängning...

 

Så det är med samma iver jag vill springa till läkaren imorgon och jag hoppas med hela kroppen att ultraljudet ropar JA, din kropp är redo!

 

Då, har läkaren sagt, ska vi prova 10 dagar med 50 enheter Puregon, och sen öka till 75ie.

 

Jag har hittills provat

7 x 50ie, sen 9 x 75ie = 1 ägg, no baby

7 x 50ie, sen 11 x 75ie = >4 ägg, no baby

11 x 50ie, sen 9 x 67ie, sen 4 x 75ie = 0 ägg, no baby

 

Det gäller alltså bara att hitta rätt ekvation där lösningen är = 1 ägg, 1 baby

 

Håll tummarna att jag får sätta igång imorgon och att vi hittar rätt den här gången!

 

 

Vilka fler börjar snart med Puregon eller Gonal-F (el. dylikt)?
Jag hoppas få dra igång imorgon!

 

... jag grät. Jag skrev igår att det inte var nån idé att gråta och bli arg. När gynekologen konstaterade att äggblåsorna fortfarande var för små och vi måste avsluta, så log jag och nickade. Jag var besviken men också lättad över att ta en paus från sprutorna och alla dess bieffekter. Ingen idé att gråta. Nya tag nästa år. Men jag la mig på älsklingens arm och sedan brast det. Jag grät med stora tårar och darrande läppar med ett gnisslande ljud av sorg mellan dem. Älsklingen fick bara ta emot; han fick lyssna och ta emot och smeka mitt hår och säga ömt "Du får vara ledsen, du får vara ledsen. Bara gråt!"

För det var ju liksom på julafton jag skulle plussa, det var ju så jag hade tänkt mig.

Hela 2013 har vi försökt hitta ett sätt som funkar för mig att bli gravid på. Från Pergotime enkeldos till Puregon tre veckor i rad.

Men det blir ingen graviditet år 2013.

Vi fick inte ens sexförbud de här dagarna för det är ingen idé, utsikterna är mörka.

Nu ska jag torka tårarna och göra något praktiskt och vettigt: dammsuga och dammtorka medan jag lyssnar på podcast och kokar ris.

Det är ingen idé att gråta - men jag gör det i alla fall.

Jag var på VUL igår. Jag var förväntansfull och inte minst hoppfull. Dag 21 med Puregon - nu måste det väl för tusan ha hänt något!
Gynekologen vände och vred på staven, hittade något litet ägg som hon mätte 8mm, dvs. fortfarande små, och konstaterade att det fortfarande inte hänt något förutom att slemhinnan fortfarande är ca 6mm vilket är OK. Jag klev av gynstolen, klädde på mig och gick sedan till hennes skrivbord där hon satt och antecknade på datorn.
"Vi får lov att gå upp på 75" sa hon.
Jag nickade tyst.
"Men nu är det ju bara en vecka kvar tills ni stänger för julen", sa jag. Rösten vek sig, tårarna kom. "Vad händer om jag inte klarar det på en vecka?"
Hon snurrade snabbt om på stolen och såg medlidsamt på mig.
"Det är ju tråkigt när det är så långa behandlingar... Nu har du ju byggt upp det långsamt så det är inte omöjligt att det ändå händer något. Men vi vågar inte höja mer för någonstans här är ditt tröskelvärde. Skulle vi höja mer skulle du kanske bli överstimulerad och då blir det ju ingenting heller."

Jag torkade bort tårar och snor, och efteråt låste jag in mig på toaletten, sjönk ner och grät hejdlöst. Utanför sjukhuset ringde jag min sambo som fortfarande var på jobbet och storgrät. Jag var så ledsen, jag var så besviken, och han fick som vanligt vara den som tar emot min bubblande sorg, den som peppar och som säger åt mig att inte ta ut något i förtid, att det visst kan gå.

På tisdag ska jag tillbaka, men jag är inte hoppfull. Vid första behandlingen behövde jag 9 dagar med 75ie för att få ett ägg på 16 mm, andra behandlingen gick jag 11 dagar med 75ie men då fick jag ju full pott med för många äggblåsor. Så därför har vi smugit under tre veckor och bara försiktigt höjt 50 till 67, utan resultat. Det är som att jag måste ha 75 för att det ska hända något.
Så nu ska jag "slå mitt personliga rekord" och alltså öka en blåsa med en centimeter på bara en vecka, helst redan tills på tisdag.
Jag är stressad och besviken och rädd för att den här månaden med sprutor är förgäves! Tänk om vi börjat bara tre dagar tidigare?! Tänk om vi ökat till 75 redan vid förra VUL? Jag förstår läkarnas försiktighetsåtgärder men jag är frustrerad, jag är arg, jag är less! Mina hormoner har gett mig fler tårar och fler finnar än någonsin. Det var ju den här julen jag skulle plussa... :(

Idag fortsätter gråtfesten...Dag 17 med Puregon. VUL nr 3 den här behandlingen. Och precis som sist var det ingen mogen äggblåsa.

Det var ju det jag trodde, det är alldeles för låg dos med 67. Min kille lugnar mig och menar att de är specialister, de kan det här. Vi tar det ju långsamt av en anledning.

Livmodersslemhinnans tjocklek är 6,2 mm om jag minns rätt från skärmen, vilket gynekologen sa var bra. Nåt litet ägg hade börjat växa men om de är under 10 mm är de fortfarande små.

Återbesök senare i veckan, tills dess kör vi 67.

Pigga äggstockar.. jo tjena... :/

I och med höjningen har min ampull med 600 enheter tagit slut. Det var därför dags att öppna kylskåpet och ta fram nästa ask. I den ligger:

• en ny ampull med 600 enheter
• två askar med engångsnålar
• en bipacksedel som jag aldrig läser

 

Inga mogna blåsor med 50.

 

Pga. överstimuleringen sist (väldigt pigga äggstockar, kommenterade gynekologen idag) vill läkarna ta det försiktigt och har därför låtit mig spruta med låga 50 enheter i elva dagar. Tidigare har jag ju fått öka till 75 redan på dag 8. Men så slog det lite slint sist och mellan dag 16 och 19 gick jag från två till minst fyra mogna äggblåsor vilket orsakade avbruten behandling :(

 

Så nu tar vi det låååångsamt. Elva dagar med 50 har det blivit, vilket inte gett något resultat. Äggblåsorna var många men små. Så fr o m ikväll ska jag öka "två snäpp" på sprutan, mellan 50 och 75, vilket blir ungefär 67,5.

 

Acnen har kommit tillbaka också. Jag har verkligen skött om huden - ångat, rengjort, sprayat med lugnande Thermalvatten och hållit den mjuk med ansiktskräm. Den har blivit rätt fin på de här två månaderna. Nu börjar såklart onda finnar ploppa upp som på beställning. Absolut Puregons fel. Ligger som myggbett längst haklinjen :(

Det är bara att stå ut några dagar till!

Tydligen är det bara lyckosamt att det går långsamt. Östrogenet bygger upp en lagom tjock slemhinna och ett kvalitetsägg kan mogna fram sakta men säkert.

Jag ska tillbaka på måndag och har sexförbud på söndagen "för säkerhets skull" även om läkaren inte hyste några större förhoppningar om att jag är redo för ägglossning då.

 

Får jag gissa?

Jag gillar inte att gissa eftersom det känns som att det alltid blir tvärtom.

Men jag tror att jag kommer ha nån liten äggblåsa på väg på måndag men för liten för att vara redo att lossa. Kanske får jag fortsätta med 67,5 typ fyra dagar till, och sedan återbesök för att sätta in en dos på 75, återbesök och eventuellt Ovitrelle (ägglossningsspruta).

Alternativt har det kommit nån liten äggblåsa på måndag och jag får ta 75 direkt för att öka på utvecklingen.

Jag tror att jag kommer få spruta 8 dagar till med Puregon, på nivå 67,5 eller 75! Det betyder Ovitrelle nästa torsdag?

 

Med bara tre veckor kvar till jul och julstängt vill jag bara skynda på! Läkaren med! Väx, små ägg, väx!

 

Här kommer en sång jag lyssnar på:

Annika ur Pippi - Mors lilla lathund - https://www.youtube.com/watch?v=7LIjCfNz-AA

Vi fortsätter med 50.

VUL idag och som väntat efter 6 dagar med Puregon syntes ingen förändring. Men med tanke på att jag fick så många äggblåsor sist ska vi ligga kvar på låg dos några dagar till. Så nästa vecka blir det återbesök.

Nu ska jag pyssla med datorn och bygga upp ett mappsystem medan kladdkakan står i ugnen. Fredagsmys!

Igår kväll började det krampa välbekant i magen och låren. Mensvärken. Lite ljusrosa på toalettpapperet, jag började se vart det leder... Bäst att sova med binda. Inget under natten (som vanligt) men imorse i duschen rann det till. Hej mens! Och hej Puregon!

Jag mailade och avbokade läkarbesöket som jag bokat in av oro för den ovanligt sena mensen (dag 6 efter Provera).

 

Jag: Hej. Jag fick mens imorse! Måste boka av VUL. Och ha lite mer tålamod... När kan jag börja med Puregon? Om hur många dagar är bäst?

Barnmorskan:  Hej x. Du ska starta på lördag med Puregon, åter på xx datum xx tid.

Jag: OK, då gör jag det! Ska jag starta på 50 som vanligt?

Barnmorskan: Yes!

Jag: 50 blir det. Skönt att äntligen få börja igen. Hoppas på ett positivt graviditetstest på julaftons morgon...

Barnmorskan: Det vore väl en kanon julklapp!!

Det vore det verkligen...!

Vi är lite ledsna nu, jag och Älskling. För tre dagar sen var det ju två äggblåsor som var på väg framåt... En på 11 mm och en på 13 mm. Idag när vi var på VUL hade dessa två tyvärr fått sällskap av kompisar. Det var minst 4 äggblåsor på 16-19 mm vardera. Och det är för riskabelt. Fyrlingar är visst inte en jättebra idé.

 

Så vi blev ordinerade avhållsamhet. Jag ska inte ta ägglossningssprutan Ovitrelle utan kommer få ägglossning på egen hand om några dagar. Sedan väntas mens inom en 3 veckorsperiod, och sedan är det dags igen. Förmodligen kommer jag få ta 50 IE några dagar längre än sist, så jag inte blir överstimulerad igen. Kroppen är mystisk, sa vi, jag och läkaren. Jag gjorde nästan exakt samma kur i maj och då fick jag en äggblåsa, nu fick jag fyra-fem.

Men fan! Jättetråkigt! Blev en varsin lunchmacka på Subway och lösgodis på Coop. Nu ser jag fram emot en lugn söndagseftermiddag där jag slickar mina sår. Nå, så deprimerad blev jag inte. Jag grät lite i bilen hem och kramade sambon lite extra hårt. Det var skönt att ha honom med som stöd, annars brukar jag ju gå på arbetstid själv. Men jag är också glad över att det blev för många äggblåsor hellre än för få. Det tyder ju på att det fungerar även om resultatet blev tokigt.

 

Nästa gång ska de banne mig bli EN äggblåsa! Tredje gången gillt, va?

 

Så var vul nr 2 avklarat!

Nu på dag 16 har jag en äggblåsa på 11 mm och en på 9 mm samt några fler små som ännu är för små. Slemhinnan är fortfarande fin med sina 8 mm. Jag får fortsätta med 75ie några dagar till. Förhoppningsvis växer den ena på sig och blir de där 18-20 mm som den helst ska vara.

Läkaren tror inte att det blir risk för trillingar men för säkerhets skull har vi sexförbud tills nästa vul :)

"Kommer gå vägen denna gång", sa sambon, och tänk - det tror jag också!

Dag 12 med Puregon, dag 16 i cykeln:

Det vaginala ultraljudet visade att jag har en äggblåsa på 9 mm och en tjocklek på slemhinnan på 8 mm vilket är lovande. Jag ska fortsätta med 75IE och se hur det utvecklas.

Vi småpratade lite, jag och doktorn, och han uppmuntrade mig att hålla modet uppe och ha tålamod. Jag frågade nämligen varför vi inte startade på 75 direkt eftersom jag precis som sist fick öka från 50 till 75IE. Men han förklarade att man ska öka sakta för att inte riskera överstimulering.

"Men du är ung och har jättefina äggstockar!" sa han vänligt. "Det är ju inte säkert att det blir graviditet bara för att det blir ägglossning. Du måste ju få några gånger på dig. Men jag ser ett ljus i tunneln. Jag är övertygad om att det kommer fungera för dig."

Det kändes skönt att höra honom säga det. Att jag bara behöver hålla på med det här några gånger så blir det en bebis. Jag ska vara tålmodig och optimistisk, ni får gärna hjälpa mig och fylla på det där tålamodet som aldrig tycks riktigt räcka till.

Det blev en väntad höjning till 75IE då ingen märkbar skillnad syntes på VUL.
Så ikväll blir det sjunde dagen med 50, och imorgon höjs dosen ett snäpp.

Ingen PMS. Jag har haft en bra helg med nära och kära. Ska på VUL imorgon och se om doseringen 50IE gett något resultat. Gissar på att jag behöver höja till 75IE som sist. I kroppen känns inget förutom små, eventuellt inbillade stick i magen nu under kvällen, och så har jag flytningar som jag hoppas är mellanspelet inför en ägglossning.



En pedagogisk bild från http://www.i-am-pregnant.com som visar hur PCO-äggstockar skiljer sig från vanliga äggstockar.

Med lite stöd från sambon om hur sprutan ska monteras ihop så lyckades jag byta ut den gamla ampullen mot en ny, sätta i en nål och injicera mig i hullet med 50 enheter Puregon! Okej, jag erkänner, en apa hade klarat att sätta ihop den där pennan. Men det är lite nervigt, jag vill ju inte göra något fel. Krossa ampullen eller spetsa mig med 300 i ett smack liksom.

Men nä - det gick bra! Nu får vi se om något aktiveras därinne, ser fram emot kroppens reaktioner nu!

 

Idag ska jag hämta ut Puregon och så blir det spruta ikväll! Synd att fästmannen inte är hemma då, så måste jag göra det på mig själv och det är lite pirrigt. Känner mig osäker på hur man gör i ordning sprutan också så ska nog be om hjälp av apotekaren. Tyvärr brukar de vara dåligt insatta i sprutor har jag upptäckt. Jag frågade något sist och farmaceuten började kolla på datorn och mumla och tveka så jag blev otålig och sa nåt i stil med "jo men så är det säkert! Jag kör på det!" bara för att komma därifrån. Förstår att de inte kan allt om specifika läkemedel, men spruthantering...?
Äh, ska inte låta sur nu. Jag är glad - jag ska ju få börja spruta igen! Hoppas det bara tar en vecka den här gången att få en stor fin blåsa (och helst två... hehe...) som sedan resulterar i en fin härlig ägglossning som i sin tur genererar ett litet barn!!!

 

 

Och så dröjer det ÄNNU längre tid innan jag kan få min efterlängtade bebis! På onsdag blir det sprutstart eftersom det måste passa med återbesök/VUL. Om jag skulle börja idag måste jag komma in på helgen vilket inte går. Så det blir Puregon på onsdag och träffa läkaren i början av nästa vecka för att se en eventuell fortsättning, förmodligen en höjning till 75ie som sist.