Gravid 33+6: Uppe i 85%
Här ligger jag och blir sparkad i sidan inifrån av en liten fot. Mysigt, jag börjar vänja mig vid de här små tecknen nu; sparkar och rörelser från den lilla människan är något jag definitivt kommer sakna när barnet är fött. Tur att vi kommer fortsätta leva inpå varandra i början, vi är ju båda vana vid att leva tätt intill. Och så pappa såklart, jag ser fram emot att bara vara vår lilla familj, vi tre. Vi mot världen liksom.
Igår hämtade jag ut åkpåsen på Posten. Väl hemma släpade jag upp liggdelen från källaren och satt som ett ivrigt födelsedagsbarn på golvet och provade alla varianter, från åkpåse till bärskydd till babynest. Leksaksapan fick agera modell.
Gud, jag vill bara ha lilltjejen här nu så hon får prova! Kommer hon gilla att ligga där på vinterpromenaden? Blir det tillräckligt varmt och ombonat? Kommer nog komplettera med ett liggunderlag under madrassen för bästa isolering.
Jag är så förväntansfull!
Gravid 33+5: Aktiviteter
Lite som hänt den senaste veckan:
- Jag och blivande fadern har varit på ett pass gravidyoga tillsammans (fick bl a prova förlossningsställningar där partnern är delaktig)
- Vi har gått på informationsträff på den förlossning/BB vi nu tänkte välja. Fick mycket bra undervisning i barnafödande och tiden efter. (Sterila kvaddlar tror jag kan passa mig)
- Vi har äntligen beställt åkpåse till vagnen: Bjällra of Swedens Multibag. Åkpåse, babynest och bärskydd för sjal/sele i ett. Håller tummarna att den är bra. Jag ska hämta den nere på affären efter jobbet.
- Jag har fått en fin amningskudde av den blivande fadern. Tummen! Blivande morfar tyckte det var ett lustigt köp, vi får se om det är en onödig pryl som vi förstagångsföräldrar lurats på, eller om den är fullkomligt oumbärlig.
Gravid 33+1: 1,5 månad kvar
83,2 % av graviditeten har passerat.
Barnet är nu ca 44 cm lång och väger strax över 2 kg.
Jag är strax över 160 cm och väger 77 kg (+4 kg).
Om 1 månad, 15 dagar, 11 timmar och 21 minuter är hon här.
Gravid 33+0: Vecka 34!
Ny vecka igen, hur är det möjligt att tiden går så fort? Det känns verkligen inte som att jag bara har 6 veckor kvar till beräknad förlossning. Magen putar fortfarande gulligt ut och än så länge kan jag röra mig skapligt, med vissa undantag (tex böja mig fram på ett smidigt sätt). Ingen förlossningsskräck har greppat tag om mig än trots att jag tvingar mig själv att läsa om liknelser som "bli överkörd av en buss, långsamt fram och tillbaka i timmar" och "klyvas mitt itu av en gaffeltruck". Hållet sköljer ju över mig varje dag men det är ingen skarp ryggsmärta som jag hade förväntat mig komma snart, ej heller tecken på foglossning.
Men lite nytt händer så smått. Idag har jag fått nya små slängar av "mensvärk/ägglossningsvärk", det liksom ilar nedåt några sekunder. Undrar om det har nåt med den förestående förlossningen att göra...? Så nyfiken på hur förvärkar känns!
Gravid 32+6: Världens bästa kille
Och när jag kommer hem lyser det i hela lägenheten. Min älskling är i full färd att städa. Allt är undanplockat (9 av 10 saker är vanligtvis bara mitt), soporna kastade, kartongerna i hallen nerburna i källaren, nybäddat i sängen, tvättmaskinen på, mina kängor har nya skosnören (som jag borde köpt för länge sen) och på bordet står två portioner Kinamat och väntar. Och när jag sedan knäcker min lyckokaka håller jag på att ramla ur stolen:
Gravid 32+6: Rädd för felval
Med 49 dagar kvar tills bf är jag plötsligt i en känslomässig svacka. Jag är trött, led och ynklig. På jobbet ägnar jag mig just nu åt moment som innebär mycket social aktivitet, vara den som leder och hålla humöret uppe. Den pusselbiten passar inte riktigt in i det jag helst av allt vill göra - dra nåt gammalt över mig och skita i omvärlden.
Igår var jag "psykiskt utmattad" och gav mig in i en på förhand utdömd diskussion med sambon som naturligtvis slutade helt fel. Ni som hört en femåring brista ut i ett enerverande "men jag VILL inte!" vet precis hur det lät. Jag kände själv hur hela världen bara raserade för en småsak.
Vi redde ut det tack vare sambons storsinthet och empati. Men jag känner mig fortfarande illa till mods. När jag sätter fingret på det inser jag att det förutom fysisk trötthet även handlar om att jag verkligen är jätterädd för att inte vara förberedd rent materiellt inför bebisens ankomst. Jag är helt enkelt orolig för att göra fel inköp. Hur mycket jag än googlar på bäddning av spjälsäng så kan jag inte avgöra vad som funkar bäst för oss. Kudde eller inte? Tjock eller tunn filt? Babynest eller inte? Pyjamas eller sovpåse? Det överraskar mig för jag trodde på allvar att jag var en avslappnad cool förstagångsmamma som inte behöver mer än blöjor och frottéhanddukar för att sköta en bebis. Plötsligt är jag superstressad och ängslig och omsvärmad av miljontals valmöjligheter. Det som var så roligt och förväntansfullt är utbytt mot beslutsångest. Tänk om vi gör fel val. Jag har liksom fullt sjå med att vara gravid och lista ut bekvämaste sättet att ta på sig dojorna med en stor mage i vägen.
Sambon fick påminna mig om att vi är två om det här. Ansvaret ligger inte bara på mig. Och jag får påminna mig själv om att det viktigaste är inte vilket foder åkpåsen har. Det viktigaste ligger i magen och kommer om mindre än femtio dagar och det sista den behöver är en mamma som redan nu känner sig otillräcklig.
Gravid 32+4: Vaccinerad
Så var jag vaccinerad mot influensan också. Gick på ett litet kick. Det var bara att knata in och be om en spruta, gratis var det också eftersom jag tillhör riskgruppen (gravid). Men hu vad andfådd jag var när jag gick därifrån. På promenaden på ca 15 minuter var jag inte bara en vaggande anka som pustade i backen, jag hade också en bebis som tycktes pressa nedåt, utåt och åt alla håll. I kombination med att det var en hektisk dag på jobbet vill jag bara hem till soffan nu. Jag är helt svettig.
Gravid 32+3: Molvärk
Senaste gravidkrämpan: molvärk vid nedre delen av magen, till höger, och ner i ljumsken. Känns som mensvärk/växtvärk och kommer ofta när jag behöver pinka, det blir alldeles ömt. Förmodligen ligamenten som drar, eller att barnet ligger på ett visst sätt Nu gör det ofta ont när jag är kissnödig och även om jag precis varit på toa så kan det trycka på fast jag vet att blåsan är tömd. I kombination med "hållet" under revbenen och bak över ryggen kan det bli en ynklig tjej som söker stöd och medhåll hos sambon. Inte heller är det lätt att hålla humöret uppe och alltid vara mjuk och len i tonen när kroppen känns öm och stel. Men jag ska nog klara resterande femtiotvå dagar med någorlunda gott humör.
Gravid 32+2: Vecka 33!
Idag har jag hälsat på en väninna som har en tioveckors bebis. Supersöt och mjuk och go. Hon lät sig tålmodigt och nyfiket gå runt som en pokal från famn till famn, och om man om möjligt kan bli mer bebissugen så blev jag det idag. Hur mysigt som helst att gosa med en sån liten en!
Och igår umgicks vi med svärfamiljen och då fick blivande farmor känna sparkar vilket gjorde henne rörd och glad. Svägerskan och ett av "storkusinerna" kände bebisen hicka till deras stora glädje. Det är ett efterlängtat barn därinne.
Gravid 31+6: Gör det ont att föda barn?
80% av graviditeten har gått!
Samtidigt gör det mig en smula orolig. Kommer smärtan vara ohanterlig bara för att jag inte tänker mig det värsta som kan hända? Kommer jag få en chock och bli panikslagen?
Jag gnäller ganska mycket nu när jag har ont vid revbenet och när jag är stel i ryggen av för lång tid i soffläge. Sambon retar mig ibland för att jag blir så ynklig när jag är sjuk.
Jag oroar mig för mycket annat, tex sömnlösa vaknätter och att barnet ska sätta i halsen och få andnöd. Men förlossningen är liksom bara ett dygn eller två, något som miljarder kvinnor gjort, och efteråt får man ju sitt efterlängtade knyte. Jag går liksom bara och väntar på förlossningsskräcken som aldrig kommer fast magen putar alltmer och avslöjar att därinne lever en hel bebis som är bra mycket större än en slidöppning. Jag bör väl inte framkalla oro??
Gravid 31+4: Hicka
Ligger och glor på Nyheterna samtidigt som lillan har hicka. Det känns verkligen lustigt. Som små muskelryckningar långt ner i magen. Det är skumt att det inte är jag som hickar, utan någon annan^^
Idag hämtade vi äntligen ut spjälsängen och medföljande madrass. Sängen får ligga förpackad ett tag till, men om några veckor vill jag nog sätta ihop den och bädda i ordning så det är klart i god tid.
Nu sova, en lång dag imorgon. Gnatt!
Gravid 31+3: MVC-besök
Idag var det dags för MVC igen för mig, sambon och lillan i magen. För att markera att vi är två som väntar barn drog jag fram stolen åt sambon så han slapp sitta ensam en bit bort. Mödravården här måste verkligen börja tänka på hur den blivande pappan bemöts.
Mitt sf-mått är nu 30 cm, så magen växer som den ska. Lillan ligger med fötterna och rumpan uppåt, huvudet nedåt, ruckbar men ännu inte fixerad. Hjärtslag: 144/min.
Vi tog mina värden: 6,7 i blodsockervärde, normalt blodtryck - allt bra. Egentligen ska vi öka på besöken från var tredje vecka till varannan, men vi kom överens om att var tredje räcker ett tag till. Visst är det härligt att höra hjärtljuden och barnmorskan beskriva hur barnet ligger när hon palperar. Men samtidigt tar det tid i form av arbetstid, visserligen betald, och kontroll var tredje vecka är fullt tillräckligt eftersom allt i graviditeten hittills flyter på.
Sen pratade vi lite om vaccination mot säsongsinfluensan, som gravid tillhör jag plötsligt en riskgrupp. Det lutar åt att jag ska vaccinera mig. Då får även barnet ett skydd, det sitter tydligen i ett halvår efter födseln.
Om 3 veckor får vi gå på föräldrautbildning och nästa MVC-besök, sen jobba ytterligare 2,5 veckor och sen föräldraledig!!! Tiden går snabbt.
Gravid 31+1: Stel rygg
Idag hälsade vi på min mormor, blivande gammelmormor. Undrar hur det är att se sitt barnbarn bli mamma. Hoppas jag får uppleva det. Är säkert väldigt dubbelt, glädjande å ena sidan och ett bevis på sin egen höga ålder å andra.
Annars kämpar jag på med kroppen. Skippar smärtstillande i helgen och det straffar sig - det svider och bränner i sidan och över ryggen. Och shit vad stel jag blir av att sitta ner eller ligga ned en längre stund. Känns i nedre delen av ryggen och över höften. Jag bara väntar på foglossning.
Sen har lilla fossingen sparkat så härligt, oh vad jag ska pussa på lillans fötter när hon kommer, för bebisfötter är väl bland det sötaste som finns?!
1 november idag. Mindre än två månader kvar. Sen får vi träffa vårt efterlängtade troll, många är vi som väntar!
Gravid 30+6: Spjälsäng beställd
Nu är spjälsängen beställd. Det blir en mysig liten bedside crib, som kan stå intill vår säng. Imorgon går vi in i vecka 32 och magen är rund och go. Just nu känner jag små fötter kicka loss. Lilltjejen ligger ju med huvudet nedåt, inte fixerad än men ruckbar. Och imorgon är jag ledig (halvdag plus komp). Det passar bra, man ska ju vila mycket i tredje trimestern. Bara drygt sex veckor kvar att arbeta. Och vi har fortfarande en hel del kvar att fixa, som t ex en byrå åt lillans alla kläder. Ibland känns två månader till förlossningen långt bort, ibland väldigt nära.
Gravid 30+5: Sitta eller ligga?
Halsbränna vs. Tietzes syndrom?
Sitta vs. ligga?
Äckligt vs. obekvämt?
Ole dole doff...?
77% avklarat... 64 dagar kvar.
Gravid 30+4: Halsbränna och sjal
Uärk - jag har en början till halsbränna. Är på jobbet och har rensat på kontoret inför min framtida vikaries ankomst och därmed rört mig upp och ned. Och plötsligt känner jag hur äckligt det känns i halsen. Tar en halstablett men det är ju liksom samma smak eftersom jag tog en tablett för en timme sen. Nåja, det är den mildaste sorten än så länge.
Idag är "hållet" också milt, peppar peppar ta i trä, så jag har låtit bli Alvedon än så länge. Tar gärna såna frister då och då även om tester visar att det är ofarligt för fostret.
Igår konverserade jag med en bekant som enligt egen utsago är en "sjalnörd". Jag är nyfiken på bärsjal och tror mycket på de positiva effekterna, så jag fick många värdefulla råd och har redan kommit i kontakt med en säljare på blocket. Hoppas nu lilla varelsen kommer tycka om att bli buren i sjal, det kan man ju inte förutse.
Min stenhårda mage som jag tittar ner på.
Gravid 30+2: Bebiskläder
Inventering av babykläder - en perfekt söndagssyssla. Massor i de minsta storlekarna, sen minskar antalet fram till 1 år. Jag kan ju inte låta bli att köpa när jag ser något sött, är mycket på Tradera och i secondhandbutiker så särskilt mycket pengar har jag inte lagt ut. Sambon såg ut att storkna när han inspekterade mina högar. Jag la ut allt på sängen och sorterade i högar efter typ av plagg och storlek, först det jag köpt själv, sen la jag till mina gamla bebisplagg jag fick med mig hem från föräldrarna för ett tag sen, och slutligen la jag ihop allt efter typ av plagg och räknade. Barnet kommer åtminstone inte gå naken...
Resultatet av antal plagg upp till storlek 80 (9 månader) varav flest är storlek 50-62:
Kortärmade bodies: 14
Långärmade bodies: 7
Pyjamas/mysoverall: 8
Byxor: 11
Sparkbyxor: 8
Tunna tröjor: 13
Koftor/Tjocktröjor: 8
Mössor: 5
Tunn bomullsmössa saknas
Strumpor/sockor: 9
Fleeceoverall: 1
Gravid 30+3: Vad ska man ha?
Ligger och funderar på vad som behövs införskaffas inför barnets ankomst. Dujaghanvi.blogg.se som ligger några veckor före mig i graviditeten har gjort en lista som är jättebra att snegla på. Som förstagångsförälder är det svårt att avgöra vad som är nödvändigt ont och vad som är helt bortkastade pengar. Jag får mycket reklam för cocoonababy som är en slags tjockare madrass som är anpassad efter bebisens kropp och ger bättre rörelsefrihet. Men den är dyr (nypris ca 2000:-) och frågan är om inte ett ombonat babynest för några hundralappar är tillräckligt bra? Min mamma körde typ hoprullade handdukar åt mig i spjälsängen och det ger väl egentligen samma effekt?
Allt det här med amningen funderar jag också på. Jag inser att ersättning och flaska är bra att ha i reserv om inte amningen funkar, ungen måste ju få i sig mat. Men bröstpump - är det något man behöver i förväg? Jag tänker också på det här med blöjbyten. Det finns nåt som heter blöjhink fast frågan är om inte vanliga hushållssoporna duger så länge man stoppar dom i tex hundbajspåsar? Skötväska, hur noggrant är det med en sån? Är det inte bökigt att ha den hängande på styret när man går? Kanske ryggsäck funkar lika bra?
Det är så svårt att avgöra. Jag tänker att nu när det är så mycket som nio veckor kvar vill jag börja ha klart de större inköpen såsom säng, vagn, skötbädd och byrå för bebiskläderna. Sen längre fram kan vi börja handla prylarna. Och tex amningsbehå får sambon åka och köpa åt mig när jag vet hur stora boobs jag har efter förlossningen. Däremot kollar jag redan nu på amningströja/linne att ha hemma i förväg.
Jaa, mycket att tänka på är det, och snart är hon här, den lilla människan som behöver så lite egentligen.
Gravid 30+0: Vecka 31!
Gravid 29+6: MVC-besök
Mitt blodvärde var 6,7, blodtrycket 100/60 och sf-måttet följer kurvan exemplariskt med 29 cm.
Dock är jag lite irriterad på mitt MVC. Det känns som att de ligger efter vad gäller jämställdhet. Överallt står det att MVC även är till för mannen, att han också ska få ventilera sina tankar och ställa frågor. Ändå får min man sitta på en stol i ett hörn snett bakom barnmorskan, som måste påminna sig om att vrida på huvudet och tilltala honom då och då, med oftast banala saker som jag redan besvarat; typ "och du känner också sparkar?". Jag förstår att fokus ligger på mig och min kropp, men han får verkligen rollen som åskådare. Det känns trist då vi har ambitionen att vi ska gå på kontrollerna tillsammans så mycket det går.
Sedan känns det trist att det enda vi erbjuds som föräldrautbildning är ett möte omkring v 36 då de i stort sett klämmer ihop all sorts information vid ett enda tillfälle, som dessutom bara ges en gång i månaden vid samma tidpunkt vilket gör att jobbet kompromisslöst måste ge vika. Tur att jag har min gravidyoga som förberedelse och att böcker, Internet och en erfaren omgivning finns att tillgå. Jag har också en relativt stor tilltro till den egna kroppens förmåga, så jag är glad att jag inte har någon större oro eller skräck för det som komma skall, för då vet jag inte om den här så kallade utbildningen skulle ge särskilt mycket lugn.
Nåväl, det är något jag ser fram emot och hoppas är givande för BÅDE mig och den blivande fadern.
