Gravid 23+3: Attjo!

Den här förkylningen tog hårt på mig. Jag misstänker att graviditeten ger sämre immunförsvar. Dag 3 är jag fortfarande som bedövad i skallen med en näsa tjock som mumintrollet. Jag tar en sjukdag till imorgon och hoppas fortsätta på bättringsvägen. Sambon vill hålla mig hemma på tisdag också, "Du har inte bara dig själv att tänka på nu", och även om jag veknar inför hans omtänksamhet är jag lite för envis. Mår piggare idag och är ganska säker på att jag blir återställd under morgondagen. Vi får se, en dag i taget. Ska ju till mödravårdscentralen imorgon också, jippi! Då kan jag ju inte vara sjuker heller.

Gravid 23+0: Vecka 24!

Efter att ha jobbat övertid de senaste veckorna, stressat och haft mig, så lugnade det plötsligt ner sig - och jag blev sjuk. Förkyld och allmänt krasslig är diagnosen. Jag lyssnar på min kropp och stannar hemma idag. Magen är mitt sällskap. Det är ju en liten människa därinne som på olika vis gör sin existens påmind. Nyss blev magen stenhård med en sån där kulle igen. Kan det vara huvudet som pressar utåt?

Spännande är det hursomhelst. Vi är nu i tjugofjärde veckan, 162 av 280 dagar har passerat och jag längtar mig blå efter vårt lilla knyte.

 

Gravid 22+5: Vadkramp

Vaknade flera gånger inatt av att vaderna krampade. Hann inte mer än somna om förrän den andra började. Aj-aj! Idag är jag fortfarande öm. Jag är dock nöjd att jag inte har fler krämpor även om magen plötsligt gör sig påmind när jag böjer mig fram, det känns liksom fysiskt att magen vuxit. Bara 120 dagar kvar till BF nu...

Gravid 22+4: Doftkänslig

- Vad är det som luktar så, kokar du kräm?

Jag kränger av mig jackan och sniffar i luften. Sambon möter mig i hallen, oförstående.

När han lägger händerna på mina kinder och kysser mig välkommen hem är det som att han parfymerat sig med jordgubbsdoft.

- Nej... Men jag åt en glass för tio minuter sen

 

.Det var det här med graviditet och känslighet för lukter, ja...

Gravid 22+1: Lilla kullen på magen

Välkommen vecka 23!
Jag kan som vanligt knappt tro det. 55,7 % av graviditeten har gått. 124 dagar kvar.
 
Det som hänt under veckan som gått är att det fortfarande händer att jag vaknar upp på morgonen och har den där krampen/muskelvärken i höger vad. Då slänger jag upp benet tvärs över sängkanten så att vaden "klyvs" och vilar mot den hårda kanten, då brukar det släppa. Och varje dag så sparkas det och rör sig i magen! Jag fylls av enorm värme och kärlek när sambon lägger handen på min mage och känner hur hon härjar. En riktig liten vilde tycks hon vara! Vilket de flesta blivande föräldrar nog tänker om sina bebisar när de sparkar...
 
I torsdags kväll när jag skulle sova hände något som fick mig att skratta! Plötsligt var det som en hård liten kulle på vänster sida av magen, och sen låg det som en brödlimpa över till höger sida, hela magen min såg sned ut när det buktade ut på vänster sida om naveln. Det kändes precis som om hon tryckte sig utåt med rumpan och typ pressade sig mot väggen. Allt såg och kändes jättelustigt men när jag ropade på sambon att komma och titta så hann det sjunka tillbaka. Det måste ju varit lilltjorven som la sig på något knepigt sätt.
Mera sånt här, för det var spännande att uppleva! (Och nu inser jag hur svårt det är att förmedla en sån här sak, för det ser i text väldigt banalt ut...)

Gravid 21+2: Tankar om jobbet

Jag har ågren inför en ny arbetsvecka. Vill bara vara med min Älskling och vårt barn, gå in i bebisbubblan och släppa alla bekymmer. Det känns inte roligt att jobba längre. Motivationen tryter och kraven för höga. Jag behöver en paus. Och det är fyra månader dit. 130 evighetslånga dagar tills hon kommer. Gå på föräldraledighet kan jag förmodligen inte göra förrän tidigast 1 december. Och då måste jag ta av värdefulla föräldradagar eftersom jag inte har så många semesterdagar kvar efter sommaren. Tur att julen har många röda dagar.

Hur ska ni andra göra som väntar barn december/januari?

Gravid 21+0: Vecka 22!

Så är ännu en ny vecka i hamn. Lillan sparkar ibland, det kanske känns som en fisk som rycker till med stjärten eller en liten mus som hoppar inne i magen, det liksom sprätter till. Min mage är inte så mycket större än förra veckan men jag har ingen stress, det är väl bara positivt att inte bli tung för tidigt.

 

Gravid 20+5: Min kropp

Jag älskar hur kroppen påverkas av graviditeten. Än så länge väldigt milt, men det är ändå spännande. Just nu i andra trimestern händer följande:

- Sparkar. Jag älskar att lägga handen på magen och känna hur det rör sig därinne varje dag. Och hur mysigt som helst när blivande fadern ivrigt lägger sin hand på magen så fort han har möjlighet, för att uppleva detsamma.

- Ömma bröstvårtor. Skönt att slippa onda, ilande bröst som i början, men de är fortfarande känsliga. Och mörkare.

- Kramper/muskelvärk i vaderna. Under en period har jag vaknat på natten av smärta i höger vad. Som tur är har jag inte känt det på några dagar, kan bero på att jag druckit mer mjölk enligt husmorstips. Inte lika kul förändring, men fascinerande.

Krämpor, kom an bara, jag är redo!

Gravid 20+4: Längtan

Fick hem två små söta blåa byxor och en klänning i storlek 50/56 som jag vunnit på traderaauktion. Nu får jag lugna mig lite.

Jobbet är såå jobbigt just nu. Därför ser jag verkligen fram emot att ta ett uppehåll från arbetslivet där jag varit på heltid i tre år nu. Och så längtar jag efter lillan. Jag trodde inte jag skulle längta så starkt efter barnet. Jag har liksom tänkt att det viktigaste är att vara gravid, och att jag skulle vara tillfreds med tanken på att vara gravid tills det blir dags för förlossning. Istället kan jag drabbas av sån längtan efter just HENNE, det är som om jag knappt kan andas. Jag vill ha henne i min famn. Såklart ska hon växa klart därinne, men det är känslan av en enorm längtan efter just detta barn, vårt barn, och inte vilket barn som helst. Jag längtar efter henne så jag nästan får krupp (!)

Gravid 20+2: Klädinventering

Jag ägnar söndagseftermiddagen åt en liten inventering av de babykläder jag köpt hittills. Vill lugna mig lite så jag inte köper för mycket små storlekar och för mycket av någon viss sorts plagg. Vissa kläder saknar storleksmärkning så då har jag gissat (allt utom ett par enstaka plagg är ju köpt på secondhand).

 

50-56

1 långbyxa

1 kortbyxa

1 långärmad tröja

1 kofta

6 kortärmade bodies

2 långärmade bodies

1 mössa

3 par strumpor

 

0-6 mån

 

62

1 kofta

6 långärmade bodies

1 tjockare inneoverall

1 långbyxa

 

68-70

5 kortärmade bodies

2 långärmade tröjor

1 långärmad body

1 kofta

 

74/80 - 1 år

1 kortärmad tröja

1 långärmad kofta

1 klänning

Gravid 20+1: Kost och vikt

Jag är ju en riktig liten godisråtta, som ofta är sugen på något sött och aldrig tackar nej till dessert. Ibörjan av graviditeten var jag väldigt hungrig och behövde en knäckemacka på kvällen för att inte somna hungrig. Men sen har det varit som vanligt. Jag äter en lätt frukost (yoghurt med lite müsli alternativt en liten smörgås och ett glas mjölk), sen dricker jag en kopp té på jobbet och till lunch kan det både bli en restauranglagad lunch eller matlåda med gårdagens rester. Sedan småäter jag halstabletter, tuggummi och nötter, tar kanske en kopp té eller kaffe till 15-fikat och en frukt (oftast plommon eller mandarin), och äter sedan middag (varm och tillagad). På kvällen kan suget sätta in och då kan jag ta ett glas drickchoklad, kvarblivet chips från helgen eller en frukt beroende på vad jag har hemma. Varje dag har jag alltså fått i mig av hela "tallriksmodellen" inkl. sallad och grönsaker, men också socker och fett. Det här så jag alltid ätit mer eller mindre, och det gör ju att jag de senaste åren varierat i vikt, ~60-73 kg, oftast strax vid 70. Sen jag fick veta att mitt järnvärde är på väg nedåt har jag dock lagt till sånt som innehåller extra mycket järn, så lite förändrad kost vill jag tillstå (bortsett från att jag såklart undviker det där med kallskuret, ostar, alkohol osv enligt Livsmedelsverket rekommendationer).
 
På inskrivningen på MVC låg jag på ~73 kg, barnmorskan avrundade. När jag vägde mig för en vecka sen låg jag på 73,3 kg. Det betyder en viktuppgång på <300 gram. I vecka 20. Det förvånade mig, för jag har under sommaren ätit lika som förut, med en eller annan glass mer. Jag har ätit det jag varit sugen på. Å andra sidan har jag rört mig mer än vanligt och druckit mer vatten vilket lär stoppat eventuell viktuppgång.
 
Därför blir jag lite orolig. Bör man inte öka i vikt under graviditeten? Visst kan det komma de sista månaderna. Men betyder det att jag inte äter tillräckligt för mig och fostret? Jag ska inte äta för två, det vet jag. Men om jag äter "som vanligt" kanske lillan inte får i sig det hon behöver? Det är jättesvårt att tvinga i sig mellanmål om man inte är hungrig. Jag försöker ju redan äta en frukt om dagen, ska jag anstränga mig och äta två? Ska jag ta större portioner fast jag är mätt? Jag tar vitamintillskot vilket borde gynna bebisen, men samvetet säger att jag borde hålla mig i från småätandet och satsa på rejält mellanmål á la fritids (ni vet - fil och smörgås med en tomatskiva på) vilket är ett nyttigare alternativ. Fast kommer jag vara hungrig till middagen då? Känns tveksamt.
 
Försöker ni aktivt äta mer mat nu under graviditeten eller äter ni som vanligt? Har ni ökat i vikt? Ni svarar såklart bara om ni vill.

Gravid 19+6: Popcorn i magen

 

Idag sparkade lilla gumman när jag satt och jobbade, det var full rulle därinne och hur mysigt som helst. Som popcorn i magen!

Idag har vi dessutom gått halvvägs, jag kan knappt tro det. 50% avklarat. Resterande tid kommer gå snabbt, och för varje dag som går utvecklas hon ytterligare ett steg mot att bli ett fullkomligt barn.

 

Gravid 19+4: Babypaket 2

Det här hämtade jag ut från Apoteksgruppen. Den mest spännande gåvan att testa blir pysventilen :) Mössan var också annars fin och tidningar uppskattas alltid.

Gravid 19+3: Järnladyn

Idag blev det kyckling stekt i gjutjärnspanna med blandade bönor (marinerade i citronjuice, olivolja och persilja) till middag. På mvc-besöket förra veckan konstaterade barnmorskan att mitt järnvärde sjunkit något sen inskrivningen innan sommaren men det är fortfarande på okej nivå. Direkt blev det blodpudding till käk för mig och sambon. Jag har gett mig sjutton på att undvika järntabletter in i det längsta. Vad äter ni som är rikt på järn och gott?

Gravid 19+1: Nu känner jag mig gravid

Nu i vecka 20 börjar jag äntligen känna mig gravid. Magen putar rund, om natten vaknar jag av att urinblåsan känns sprängfylld och sist men inte minst känner jag sen en vecka tillbaka små fosterrörelser som påminner mig om att det bor någon i min kropp.

Efter ultraljudet blev jag flyttad en dag framåt så nu är vi beräknade till "rätt sida" året, den 1 januari 2015. Med det menar jag främst att för barnets skull är 1 januari  att föredra än att fylla år på nyårsafton, och så var jag mer rädd att bli flyttad närmare julafton så en dag framåt är ett led i den riktningen. Vill gärna ge barnet en "egen" dag som inte är en högtidsdag.

Gravid 18+6: Sparkar?!

Uppdatering: Nu kände jag faktiskt med handen hur det rör sig innanför huden, som om den tumlar runt och sparkar mjukt, och jag kunde kalla på sambon som la handen exakt på ställe och då kände han också samma sak som jag. Underbart, coolt, häftigt att känna det så tydligt - och detta är bara början!

Gravid 18+6: Första krämpan?

Det är spännande med allt som händer i kroppen. När jag sitter ner eller precis har lagt mig kan jag känna små rörelser, och både jag och sambon tror oss ha känt sparkar med handen, om än mycket diffust. Det är som att den rullar runt eller försiktigt trycker sig mot utsidan. Som den sparkade på ultraljudet kan det absolut vara fosterrörelser jag känner, det trodde även barnmorskorna på mvc och ultraljudsmottagningen.

Igår morse fick jag första "krämpan" när jag vaknade tidigt på morgonen av att jag var kissnödig så det värkte och värken liksom strålade ner i ljumsken. Så fort jag lättade på trycket gick det sakta över.

Annars mår jag bra! Det känns att något finns därinne, något lite tyngre och knöligt, magen är mer rund och ibland rör det sig därinne. Mina arbetskamrater fick veta idag fast några av dom redan misstänkt det. Jag är ju ändå halvvägs. Alla vill genast berätta hur deras egna graviditeter var, oavsett om det är två eller tjugo år sen. Det är bara kul.

Gravid 18+5: Bebiskläder

Efter rutinultraljudet igår åkte jag direkt efter jobbet till en secondhandbutik som ligger nära. Väl där kunde jag knappt besinna mig - allt var ju så litet, sött och mjukt! Jag bara plockade på mig. Kläder som var färgglada och gärna med en figur fick följa med hem. Arton plagg blev det, i lite olika storlekar från nyfödd till ~8 månader. I snitt kostade dom 45:- så jag gjorde riktiga fynd. Nu saknas bara bebisen!
 
 
 

Gravid 18+4: RUL!

Så kom dagen med stort R - rutinultraljudet ;)

 

Där var barnet, stor och fin och PIGG. Benen sprattlade och sparkade och händerna vinkade. 20 cm lång och gudomligt söt. Hjärna, hjärta, lemmar osv växer som de ska och inga missbildningar syntes till. Det var lätt för ultraljudsbarnmorskan att undersöka henne. Frisk och normal - vilken lättnad! Både jag och sambon blev tårögda. Vår lilla dotter. Ja, för en flicka är hon, enligt barnmorskan som såg direkt. Vår lilla flicka som jag och Älskling har skapat.

Jag längtar tills jag får hålla dig i min famn. Tänk jag älskar dig redan så mycket!

Gravid 18+4: Hos barnmorskan

Jag lever en dröm...! Vi var till barnmorskan idag, jag och Älskling. På inskrivningen var det bara jag eftersom tiden var kass, men den här gången passade den oss båda. Som sist tog vi mina värden. Blodsockret och blodtrycket var bra, men mitt Hb var något lägre än sist, har för mig att jag hade 114 i början och nu 111. Så inga järntabletter behövs än men jag ska försöka få i mig järn via kosten. Så till middag blev det blodpudding och apelsinjuice till dryck, hehe.

 

Men det bästa av allt - livmodern har vuxit som den ska, kanten jag känner strax under naveln är livmoderns kant - och vi fick höra fostrets hjärta slå! 144 slag i minuten fick BM det till. Helt underbart! Nästa gång vi ska till barnmorskan är inte förrän i september, i vecka 25.

Tänk att du finns därinne, lilla barn. Då är det säkert dina sparkar jag känner ibland, som små trumslag/buffar när jag exempelvis sitter ner och äter. Och imorgon får vi ses igen, på rutinultraljudet, åh jag längtar! Det här blir mer och mer verkligt; Drömmen ska bli verklighet!

Kampen mot PCO

Drömmen om ett barn - äntligen gravid!

RSS 2.0