Imorgon.Är.Det.Dags.

Ultraljud.

Jag är nervös, förväntansfull och livrädd om vartannat. Tänk om...

Nej, jag törs inte tänka varken bu eller bä.

Jag tjatar hål i huvudet på sambon och är ena stunden glad och uppåt, och andra nojig och pessimistisk.

Det blev blodpudding till middag för järnet. Vill gärna få i mig järn via kosten så länge som möjligt och undvika järntabletter. Än så länge känner jag inte av nån järnbrist men vem vet hur det blir.

Åååh. Lilla bebis, jag hoppas jag får se dig stöka runt därinne, vifta på armar och ben, se din pyttelilla nästipp. Du gör inte mycket väsen av dig för din mamma, därför är hon så ängslig, förstår du.

Imorgon efter jobbet... Jag lovar att återkomma med goda nyheter.