Semestern fortsätter mysigt ihop med svärsläkten på landet. Idag när jag gav mig på att gräva och dona fick jag plötsligt känningar i magen, det kändes så obekvämt och obehagligt så jag avbröt. Det stör lite att krämporna kommer nu när man som minst vill ha dom. Men naturligtvis angenämt att känna av graviditeten! Igår tror jag stora känslostormen anföll mig. Jag fick ångest men kunde inte sätta fingret på orsaken. Låg i sängen och hulkade och sambon fick hålla om mig som ett litet barn och trösta och vänta ut. Något är nog att vi har ju berättat för väldigt många och allt fler blir det. Och jag är fortfarande orolig över att något ska hända, att ett barn verkligen är för bra för att vara sant. Det blir också väldigt många att ge ett dåligt besked till. I min storm blev den oron stor och ohanterlig likt en mardröm och beblandades med suddiga andra svarta moln och på morgonen var jag svullen i ansiktet av gråt och dålig sömn. Var lite nedstämd under förmiddagen men sedan har jag haft annat att sysselsätta mig med. Som att i duschen klämma fram mer bröstmjölk, hihi.

Imorgon går vi in i vecka aderton!!!