.... när man plockar upp matvarorna ur ICA-kassarna och bara stortjuter ur sig en klagande gråt. Känslor i ett virrvarr, jag föreställer mig en mörk lång vinter fylld av besvikelser. Skulden lägger jag delvis på stress, jag har flera punkter att klara av denna vecka och schemat är pressat, och på de där små proverapillren jag knaprar som sätter igång hormonkarusellen. Och Puregon ja, den gör förhoppningsvis snart entré. Min hud repar sig alltjämt efter den senaste gången - överstimuleringen lämnade spår i form av acne på kinderna, huden känns som bubbelplast när jag stryker över den med fingrarna!

 

Kvällens uppdrag som rösträknare i den ideella föreningen jag ägnar mig åt vid sidan av, har precis tagit slut. Det fick mig att tänka på något annat ett tag. Jag försöker fylla huvudet och hjärtat med sidospår; engagera mig ifrån barnlängtans sug i magen.